Sverige som det extrema landet lagom

Sverige är världens mest protestantiska land – men samtidigt ett av de mest sekulariserade. I poddsamtalet Vox Populi diskuteras Katarina Barrlings bok Världens mest protestantiska land och den paradoxala roll som Svenska kyrkan har spelat i Sveriges samhällsutveckling. Trots att staten och kyrkan formellt skildes åt år 2000 lever arvet från den statliga kyrkan kvar på djupa plan, både politiskt och kulturellt.

Följer normen

En central fråga i samtalet är hur Svenska kyrkan historiskt har följt statens förändringar snarare än att utmana dem. 

- På 1800-talet var kyrkan en del av den konservativa samhällsstrukturen. Under 1900-talet, när välfärdsstaten byggdes ut och Sverige förändrades i mer socialdemokratisk riktning, förändrades också kyrkan, berättar Katarina Barrling i podden.

Extremister

I dag ses kyrkan ofta som en del av den progressiva rörelsen, vilket leder till spänningar mellan traditionella och moderna tolkningar av kristendomen.

Men den protestantism som kanske intresserar Barrling allra mest är den som flyttat ut utanför kyrkan och gjort svenskarna till extremprotestanter.

Barrling lyfter här den lutherska traditionen av att "tro rätt" snarare än att enbart "göra rätt" lever kvar. 

- Detta syns i hur svenskar tenderar att följa statliga riktlinjer och experters uttalanden, oavsett om det handlar om pandemihantering eller migrationspolitik, konstaterar hon.

Husförhör i ny tappning

Och drar paralleller till husförhören på 1800-talet och hur svenskarna hela tiden stämmer av sin tro med det som är gällande.

En annan aspekt är kyrkans roll i att forma den svenska välfärdsmodellen. Socknarna, som tidigare var basen för kyrkans sociala arbete, blev grunden för kommunerna och dagens välfärdsstat. 

- Kyrkan var under lång tid en myndighetsliknande institution, vilket gör att dess inflytande fortfarande präglar synen på kollektiva lösningar och trygghet, förklarar hon.

Men vad händer nu, när kyrkan och staten formellt är åtskilda och Sverige blir allt mer pluralistiskt? Kan de kristna värderingar som format det svenska samhället överleva utan en religiös förankring? Eller riskerar de att suddas ut när de inte längre förstås som en del av en teologisk tradition?

Protestantismen utmanas

Samtalet kommer också in på om Svenska kyrkan i sin nya roll fortsatt kommer att följa samhällets förändringar eller om den kan hitta en mer självständig roll. 

Vad se kommer fram till? Kanske det enkla att framtiden nog får utvisa om Svenska kyrkan fortsatt kommer att vara en del av den protestantiska paradoxen eller om den tar ett mer distinkt eget spår. 

Och med en alltmer mångkulturell svensk är det kanske möjligt att protestantextremismen också kommer att klinga av.