1600-tal
Nu kom här fram en ringa man/Guds ord hade han i munnen,/och slog dig om, o starke Rom;/det trodde du ingalunda.
Femhundraårsjubileet av reformationen i Sverige närmar sig, ett firande som lär färgas av vänskapsbetygelser över konfessionsgränsen. Annat var det för fyra hundra år sedan. 1695 års psalmbok hymlar inte med sin antikatolska position och markerar ohämmat mot storebror. Flera texter vänder sig mot Rom, som ”O Rom, går det nu så med dig”, en psalm som är borttagen sedan länge.
1600-talets psalmtexter speglar tidens hårda livsvillkor. Lidande och smärta är favorittema. Världen är en jämmerdal, hoppet finns i det eviga livet. Det är också en tid då katekes- och läropsalmerna står högt i kurs. Synden och nåden, Jesu död och uppståndelse – folket ska lära sig grunderna i den lutherska tron.
➤ Funkar fortfarande: Psalmsång som kristen baskurs
➤ Funkar sämre: Att kalla påven Antikrist
1700-tal
Ingen hinner fram till den eviga ron,/som sig ej eldigt framtränger./Själen måste utstå en kamp för den tron,/varpå dess salighet hänger.
Hej pietism, hej individens frälsning. Nu gör det inåtvända sökandet entré. Psalmerna bultar av känslor och kretsar kring omvändelse. Inget nytt sig. Men jämfört med lutherpsalmerna, där omvändelsen redan hänt genom Kristi död och uppståndelse, berättar det sena 1700-talet psalmer att det är nu det gäller för just dig.
Det är också en tid då man måste kämpa för tron. Psalm 261 speglar en kyrka som aldrig behövde fundera över hur budskapet skulle säljas in. Syndamedvetenheten var självklar, alla visste att porten till saligheten är trång.
➤ Funkar fortfarande: Individfokus
➤ Funkar sämre: En kyrka som kommer med krav
1800-tal
Blott en dag, ett ögonblick i sänder/Vilken tröst, vad än som kommer på./Allt ju vilar i min Faders händer,/skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Nu kommer läsarpsalmerna på bred front. Man är frälst och förälskad och vill att alla ska veta det. Det är också en tid för tröstepsalmer, med psalm 249 – en av Lina Sandells mest sjungna sånger – som typexempel. Tonen är öppen, samtidigt är syndamedvetenheten fortsatt stark.
1800-talet är århundradet då det råder högkonjunktur för psalmer om Guds allmakt. Temat har funnits med ända sedan medeltiden men nu, precis innan genomslaget för modernitet och sekularisering, blir det särskilt tydligt. Gud finns i himlen och blickar ner på människan som är värnlös inför en allsmäktig Gud.
➤ Funkar fortfarande: Tröst
➤ Funkar sämre: Hierarkiska gudsbilder
1930-tal
Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid,/löser ur vanmakt, ur synd och skam,/ger oss sin kraft och frid:/himmelriket är nära.
Det moderna samhället växer fram och kyrkans marginaliseras – nu behövs sånger för den nya framtidstörstande människan. Med Jesus rör vi oss trosvisst framåt, det är ungdomstid och arbetsliv! Från fäder till söner förs profetens röst vidare. Det formande projektet gäller inte minst de små. Barnpsalmerna blir populära och tar plats i psalmboken, som ”Nu tändas tusen juleljus”.
Samtidigt kastar det förflutna sin skugga, flera psalmer skrivs som respons på första världskrigets tragedier. Psalm 39, en av Anders Frostensons allra tidigaste, handlar om lidandet i världen men pekar också på inkarnationen och Jesu närvaro.
➤ Funkar fortfarande: En Gud som lider med oss
➤ Funkar sämre: Framtidsoptimism
1970-tal
De fattiga på jorden,/de blir allt fler och fler./Vem ser Guds klara stjärna?/Vem kommer nu med gåvor/till barn i slumkvarter
Fred. Rättvisa. Solidaritet. Det är 1970-tal och världen öppnar sig. Plats på scen för den samhällstillvända psalmen. Nu är det inte längre möjligt att vara omedveten om andras livsvillkor och utsatthet. Gemenskap blir psalmernas nyckelord. Jorden ska brukas av alla, det är tillsammans som vi förändrar den värld vi fått att förvalta.
Rörelsen mot enhet och förnyelse blåser genom kyrkorna. Psalmsången blir i sig en ekumenisk handling. Man översätter sånger från andra länder och traditioner.
Men det är inte enbart de långväga perspektiven som gäller. Den lilla världens vardag hoppar hopprep in i psalmboken. Skapelsen står i fokus. Måne och sol, vatten och vind – allting har Gud gjort. Och gör. Psalmerna är en lovsång över den treenige Gudens handlande.
➤ Funkar fortfarande: Träd, gräs och stenar
➤ Funkar sämre: Internationalism
NUTID
I Guds tystnad får jag vara/ordlös, stilla, utan krav./ Klara rymder, öppna dagar:/här en strand vid nådens hav.
Det är nu som det stora tvivlet rullar in. Eller nu och nu, redan på 1980-talet öppnar sig psalmen mot agnostikern. I en sekulariserad tid är det svårt att tala som förr om synd och skuld. Men samtiden är också postsekulär; sökarna är många och psalmerna vänder sig till alla de som skulle vilja våga tro.
Avstånd och närhet till Gud beskrivs på ett nytt sätt. I äldre psalmer befinner vi oss vid korsets fot, samtidigt ser Gud på människan från en kärleksfull men dömande höjd. Dagens psalmer förutsätter att människor har en känsla av att Gud är långt borta och att vi behöver påminnas om var vi kan få syn på den Gud som egentligen finns nära.
➤ Funkar för alltid: Längtan
➤ Funkar hur länge? Kravlöshet
