Tavlan ”Paradiset” en tillgång och möjlighet

Tavlan Paradiset var en nytolkning av Lucas Cranachs (1472–1553) målning av paradiset där den kristna skapelseberättelsen gestaltas i en naturscen med samkönade par. I ett träd syns en transperson i en ormliknande klänning, hållande en orm i ett grepp.

I sin artikel redogjorde Petra Carlsson för turerna kring tavlan som gavs som gåva till S:t Pauli kyrka och placerades i kyrkorummet. Efter mycket diskussion, som både handlade om teologi och vem som har rätt att besluta om föremål i kyrkorummet, plockades tavlan ned.

Detta var för två år sedan och Petra Carlsson ville nu att tavlan skulle komma tillbaka till kyrkorummet med möjlighet till samtal och teologisk reflektion.

Diskussionerna kring tavlan handlade bland annat om ifall tavlan hade ett gnostiskt budskap, något som Joel Halldorf, kyrkohistoriker och författare, hade skrivit i tidningen Dagen. 

Per Svensson var kyrkoherde i Malmö pastorat under den här perioden. 

– Jag har läst Petra Carlssons artikel och jag fattar hennes huvudgrej. Men det hon tar upp, att det behöver ordnas samtal kring gnosticism och kyrka, det var ju det vi gjorde, säger Per Svensson som minns att det åtminstone hölls ett samtal.

­– Det är en fantastisk tavla, men det som var problematiskt handlade om hur den blev upphängd och att man inte såg detaljerna i den. På håll ser det ut som att transpersonen är ormen, inte att personen kniper om ormens hals. Ormen är ju symbol för det onda och då ser det ut som att det transsexuella är ont och det kan ju inte kyrkan stå för, säger Per Svensson som menar att det inte bara var Halldorfs tankar som gjorde att tavlan plockades ned.

Det håller inte Petra Carlsson med om i sin artikel. Hon menar att agerandet tydde på ett lågt teologiskt självförtroende:
”(...) tydligen fanns varken utrymme, förmåga eller självförtroende nog i Svenska kyrkan att fördjupa det teologiska och konstteoretiska resonemanget.”

Hon menar också att Halldorf själv blev förvånad över att man valde att plocka ned tavlan i stället för att utnyttja möjligheten att fördjupa samtalet kring konst och teologi.

Gunilla Hallonsten, i dag kyrkoherde i Malmö pastorat, har under en tid tänkt belysa frågan kring tavlan igen.

– Jag hade funderat på det här redan innan texten kom, men jag ville låta tiden gå lite för att förstå vilken typ av samtal som behövs. Jag tror att det behöver handla om teologi, konst och trans, ­säger Gunilla Hallonsten som pekar på att det här är en viktig fråga för henne.

– Mitt engagemang har alltid legat i frågor som jämställdhet, hbtqi samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Tavlan är en möjlighet och en tillgång, och jag vill ha tid på mig för att kunna ge ett mer utvecklat svar kring teologin och hur vi ska göra, säger Gunilla Hallonsten.

Diskussionerna och att tavlan plockades ned väckte starka känslor. Gunilla Hallonsten vill inte kommentera det som skedde innan hon började. Hon hänvisar i stället till ett motionssvar från kyrkofullmäktige i Malmö pastorat som kom under hösten och som bland annat handlar om beslutsgången för när ett föremål ska placeras i en kyrka.

Fullmäktige skriver att att placeringen av tavlan Paradiset inte behövde godkännas av länsstyrelsen och att ingen brutit mot kulturminneslagen, men att man i framtiden behöver klargöra vad som gäller när kyrkorummet ska förändras. Detta påpekar även domkapitlet i Lunds stift samt att det kan finnas anledning för flera inblandade att fundera på om något kunde ha gjorts annorlunda med tanke på diskussionerna kring tavlan. 

Malmö pastorats kyrkofullmäktige avslutar sitt motionssvar: ”Kyrkan måste ibland få vara något provokativ för att tydliggöra sitt budskap.”

– Nu vill jag se framåt och så småningom arbeta med Svenska kyrkan Malmös teologiska reflektion kring trans och konst, säger kyrkoherde Gunilla Hallonsten.