Orden Te Deum kommer från den medeltida hymnen Te Deum och är ett kortare namn för Te Deum laudamus, den ambrosianska lovsången som är en av de äldsta kristna hymnerna. I Sverige är Te Deum mest känd som den gudstjänst som i kungliga sammanhang äger rum i Slottskyrkan vid stora viktiga händelser i kungahuset för att lyfta fram tacksamhet och glädje.
Johan Dalman läste ur Predikaren
Överhovpredikant Johan Dalman och pastorn i Kungliga hovförsamlingen Michael Bjerkhagen växelläste ur Predikaren 3:1-15. Johan Dalman, klädd i Serafimerkåpan från 1700-talet, framhöll tiden i sitt tal:
- Att se tillbaka ser lättare ut än vad det är. Det blicken först fastnar på, de minnesbilderna man får, om man stannar upp, får snart sällskap av fler och fler och fler bilder tills synfältet mest liknar startfältet i Berga by på Vasaloppets morgon. Luva vid luva vartän jag såg, minne vid minne så långt minnet kan se och det bara i normalfallet. Tala bara inte om onormaltillfället, 50-årstillfället.
- När man, som på ett Te Deum som detta, tacksamt vänder blicken bakåt för att ta in fem decenniers kronkrönta minnesbilder, infånga hans majestät konungens 50 år på Sveriges tron, uppnå skärpedjup på ett halv sekel för Sverige i tiden på typ fem minuter. Ja, då blir det lite som att peka ut snyggaste toppluvan på alla tiders största Vasaloppsstart. Uppdraget ropar på ett raster, en hjälp att spalta upp och dra ihop, varför inte bibelcitatets raster från stycket som Michael och jag nyss läste. Det där om tiden. Allt har sin tid.