"Det är nu berättelsen om honom tar sin egentliga början"

Men det finns en tredje fråga att börja med. En fråga som ställdes på en konferensanläggning i Karlstad.

”Vilka är de första ord som Jesus uttalar när han har uppstått?” Den engelske biskopen – i svart kostym och en bibel i hand – stod på kongresscentrets scen.

Han blickade ut i konferensmörkret och förslagen slungades mot honom: ”What a beautiful morning!”, ropade någon. ”What time is it?”, gissade någon annan.

Stämningen var på topp, vilket biskopen i högsta grad själv bidrog till. Stephen Cottrell, i dag ärkebiskop av York, är en estradör, gränsande till entertainer – kvick eller wit som anglikanerna själva säger.

”Men är det inte konstigt”, plötsligt blev han allvarlig, ”att vi så väl känner till Jesus sista ord på korset, de sju fraserna innan han dör har traderats, tonsatts och tolkats, men sällan har vi funderat över hans första yttrande som uppstånden?”

Onekligen en poäng.

En annan poäng, enligt Cottrell, är att orden Jesus uttalar kan överraska. Efter en stunds exegetiska resonemang landade han i Johannesevangeliets skildring av den första påskdagen. Och de första ord den uppståndne där säger är högst oväntade.

”För nog hade man väl kunnat tänka sig”, biskopen tog ny fart, ”att den uppståndne Kristus, just den här morgonen, hade kunnat vara en smula triumfatorisk: ’Jag har besegrat döden!’. Eller varför inte: ’Vad var det jag sa?!’ Men i stället är det helt andra ord vi möter”. 

Det är nämligen med frågor den uppståndne Kristus möter människor. ”Varför gråter du, kvinna?”, är hans första replik som uppstånden (Johannesevangeliet 20:15). Det är en fråga som rymmer något avgörande till oss alla: Vad är det som tynger dig? Vilken är den sorg som du bär på? Att få lov att formulera svar på den frågan är ett sätt att närma sig evangeliet.

Hans andra replik är också en fråga: ”Vem letar du efter?” (Johannesevangeliet 20:15). Vad söker du i ditt liv? Det finns väl knappast någon mer fundamental fråga i en människas liv. Den öppnar upp evangeliet på vid gavel.

Uppståndelsen ställer fler frågor än vad den besvarar. Men dessa frågor fungerar som möten med den uppstånde Kristus. Vilket för oss tillbaka till de två inledande frågorna.

I den lilla boken Jesus (Verbum 2018) tecknar bibelprofessorn James Dunn bilden av den historiske Jesus. Sakligt och enkelt slår han fast att vi, på goda historiska grunder, kan veta att Jesus kommer från Nasaret och är Marias son. Han undervisar i Galiléen, för att sedan vandra mot Jerusalem där han blir förråd, dömd och avrättad.

När det gäller de två stora brännpunkterna i Jesus liv – befruktningen av Maria och uppväckandet av Jesus i graven – är Bibeln tyst. Inkarnationens och uppståndelsens mysterier ryms alltså inte i ord. Detta faktum, menar Dunn, bör leda till en ödmjukhet i våra egna samtal och förhållningssätt. Och den otydlighet och förvirring som återfinns i berättelserna om uppståndelsen ger skildringen ett oredigerat intryck och en hudlöshet som känns äkta.

Men varför var då Jesus tvungen att dö? Nog gränsar den frågan mot det omöjliga. Men ett svar kan anas i filmen Gran Torino från 2008, regisserad av Clint Eastwood. Eastwood spelar själv huvudrollen, Walt, en nybliven änkling och åldrad krigsveteran. Kvarteret han bor i sjangserar allt mer. Och Walt medverkar till att de relationer han lever i – med barn, barnbarn och grannar – är genomusla. Att kalla honom butter vore ett understatement, främlingsskeptisk en skönmålning, from en uppenbar lögn.

Ändå blir Walt ett möjligt svar den omöjliga frågan om Jesus död. Det går inte att här återge händelseförloppet och det vore dessutom att spoila för den som själv önskar se filmen. Men filmen gör tydligt att kärleken – som under inga omständigheter får reduceras till att ”tycka om” – inte har någon annan möjlighet än att ge sig själv för den andre. Och att den vägen ytterst leder mot döden.

Därför finns ingen annan väg för kärleken än den som går genom lidandet och död. Den uppmärksamma noterar också att Walt yttrar några sista ord på det som blir hans kors: I’ve got a light.

Alla frågor om Jesus till trots är det obestridligt för alla, oavsett livsåskådning, att berättelsen om Jesus jordiska liv slutar på korset. Men lika ovedersägligt är att berättelsen inte slutar där. Tvärtom. Något sker efter hans död som gör att det är nu berättelsen om honom tar sin egentliga början.

Jonas Eek,
domprost