Under den gångna hösten har starka antisemitiska inslag funnits i debatten som blossat upp i anslutning till protesterna mot staten Israel i samband med kriget i Gaza.
Hätskheten och hatet mot judar visar sig i ett kollektivt skuldbeläggande, något som historiskt sett har långa antisemitiska rottrådar. Judar världen runt avkrävs ansvar för vad regeringen i staten Israel gör.
Kommer denna globala våg av antisemitism också att påverka de judisk-kristna relationerna? Orkar och vill samtiden se vad som skiljer och förenar judar och kristna?
Frågan är inte ny. Den har följt med alltsedan den tidiga och framväxande kristna rörelsen, då den var mycket levande.
Redan drygt 50 år e Kr skrev aposteln Paulus i Romarbrevet 11:17, att kristna är inympade i samma rotsystem som judar.
Paulus som var spränglärd i de judiska skrifterna och den judiska traditionen ansåg att judar och kristna har en syskonrelation. Han var, liksom Jesus från Nasaret och de första lärjungarna, själv jude.
Teologen Jesper Svartvik vet mer än de flesta vad det krävs för att bygga broar av kunskap, förståelse och respekt mellan judar och kristna. Under 35 års tid har han ägnat sig åt frågorna som nu resulterat i boken Vägen som är mödan värd – en handbok om judisk-kristna relationer.
Det är en omfattande bok vars författare tar läsaren i handen och öppnar dörrarna till en skattkammare som rymmer en presentation av den tvåtusenåriga relationen mellan judar och kristna, kyrkohistoriskt, systematiskt, bibelteologiskt och homiletiskt.
Men skattkammaren gömmer också smärtsamma skildringar som ofrånkomligt visar hur ett hat mot det judiska folket löper som en röd tråd genom historien.
Särskilt smärtsamt är det att läsa om Martin Luther och den dubbelhet han uppvisade. Å ena sidan har hans anti-judiska utfall i böcker, bordssamtal och predikningar spelat en avgörande roll i antisemitismens historia. Men å andra sidan skrev Luther en text med rubriken ”Att Jesus Kristus föddes som jude” där han, enligt Svartvik, argumenterar för judars rättigheter och fördömer den traditionella kristna hållningen att judar har förtryckts och förföljts.
Men 20 år senare skrev Luther texten ”Om judarna och deras lögner” där han med frenesi ”tecknar nidporträtt av judar och jämförde dem med djävulen”.
Råden han ger till hur kristna ska förhålla sig till ”judafolket” är etter värre och en räcka av förfärligheter: man ska bränna upp deras synagogor, skolor och hus. Ta deras bön- och talmudböcker, pengar och föremål av silver och guld och så vidare.
Hur förklaras detta? Svartvik menar att de traditionella svaren på frågan inte tagit problematiken på allvar. ”Luther var inte en judevänlig person som i slutet av sitt liv tyvärr blev judefientlig”. Uttryck för hans anti-judiska teologi finns i flera av hans texter och är normen.
Frågan blir då vad kristna i dag kan lära sig av detta. Självfallet behövs en luthersk uppgörelse med Luthers antisemitism och med hjälp av den lutherske prästen John Stendahl, verksam i USA, och hans tre punkter, får läsaren handfasta råd: en början är att tala om detta med sorg, säga sanningen och tillämpa tron. ”Att med skärpa gå emot Luther hör alltså till det mest lutherska som lutheraner kan göra: att ersätta ersättningsteologin, att vara på sin vakt mot stereotyper om judenhet och judendom, och att påminna om att Jesus och de första lärjungarna verkade i en judisk kontext”.
Men det finns ett fjärde moment som är minst lika viktigt. Det är att göra allt detta känt bland lutherska kristna så att lutheraner tar avstånd från de anti-judiska delarna av arvet från reformatorn och att det sprids i de egna samfunden.
Det är en hemläxa som måste göras och som är mödan värd. En början kan starta med dokumentet Guds vägar som antogs av Svenska kyrkan 2001.
Men hur känt är det bland kyrkans medlemmar att kyrkomötet har antagit en text som slår fast att ”Guds förbund med det judiska folket äger fortsatt giltighet”? Märks det i förkunnelsen, i bibelstudier? Har dokumentet fått spridning, lästs och diskuterats, frågar Svartvik som genom denna bok generöst delar med sig av sin kunskap som alla teologer, förkunnare och bibelläsare kan ha stor behållning av i detta nödvändiga arbete.
Barbro Matzols
