Trauma, hunger och hopp i Sydsudan

Han var där, vid överläggningarna i Addis Abeba i Etiopien i maj, då beslutet att skjuta upp bildandet av en samlingsregering ytterligare ett halvår fattades.

- Det är både bra och dåligt. Bra för att det ger parterna tid att få klart sådant som kan göra styret framgångsrikt — som säkerhetsarrangemang och skydd för oppositionsledaren, säger han.

- Men det är också farligt för det förlänger människors oro.

Dau deltog i samtalen som representant för civilsamhället genom en paraplyorganisation för landets kyrkor. Han svarar diplomatiskt på frågan om huruvida han litar på att president Salva Kiir och rebelledaren Riek Machar verkligen är på väg att enas om ett gemensamt styre.

- Jag kan bara ha tilltro till att de gör som de säger. Det är tydligt att de också vill ha fred och det är vår uppgift att se att de lever upp till detta.

Biskopens unga hemland bildades 2011 när Sudan efter årtionden av krig och konflikter och en dramatisk folkomröstning delades i en nordlig och en sydlig del. Sydsudans hopp om välstånd kom dock snart att grusas av ett inbördeskrig som delvis handlade om rivalitet mellan folkgrupperna dinka och nuer. Men konflikten är större än så.

- Kriget har många bottnar: historiska aspekter som slavhandeln, religion och ekonomi — det handlar om naturtillgångar och mark. Och på senare tid har det blivit ett krig mellan folkgrupper, skuggat av politik, säger han.

Isaiah Majok Dau vet. Han beskriver sig själv som ett "barn av kriget" med starka minnen av hur han som liten pojke sprang och gömde sig för soldater i hemstaden Bor.

- I ett av de senaste krigen förlorade jag mina föräldrar och tre bröder. Det är svårt, jag kämpar fortfarande med att kunna förlåta, berättar han.

Familjeförlusten skedde innan Sydsudan bildades, men minnesbilderna är relevanta för de landsmän Dau möter genom de fredsprojekt hans pingstkyrka driver. Sudan Pentecostal Church har över 200 000 medlemmar och försoningsarbetet är högprioriterat.

- Vi kan inte lämna fredsbyggandet till politiker, vi måste ta eget ansvar, säger han.

Kyrkan har tagit fram en fredsplan som vid sidan av deltagande vid fredssamtalen bland annat går ut på att skapa trygga samtalsforum och att bygga en fredskultur som spänner över olika etniska grupper. Under ett kort Sverigebesök vädjar Dau om omvärldens tålamod och fortsatt bistånd — och säger att hans landsmän är desperata och traumatiserade.

- Vi åker från samhälle till samhälle, till och med från familj till familj, och leder samtal och uppmuntrar till förlåtelse och försoning. Om vi inte förlåter kommer bitterheten att förstöra oss.

Men det är svårt i ett land där över 4 miljoner människor tvingats lämna sina hem och våldtäkter och sexuella övergrepp använts som krigsvapen. Människor behöver hjälp att läka och de behöver stöd i vardagen eftersom kriget tvingat skolor, banker och marknader att stänga, berättar biskopen. Dessutom är hungern utbredd. Över 7 miljoner människor lider av hungersnöd, enligt hjälporganisationen Oxfam.

- De flesta kan inte äta mer än en måltid per dag och det är enkel mat bestående av ris och bönor eller det lokala brödet kisra. Från kyrkans sida argumenterar vi för att hjälporganisationernas mat inte enbart ska gå till internflyktingar utan även till barn och andra utsatta. Och vi försöker hjälpa människor att odla egen mat.

TT: Vad hoppas du på?

- Varaktig fred. Vår huvudstad Juba var Afrikas snabbast växande stad före det senaste kriget. Sydsudan är egentligen ett rikt land, vi har olja och bördig mark. Vi skulle kunna bli Östafrikas kornbod.

Tina Magnergård Bjers/TT