Trots julinsamlingens rekord - Act har dalat i rankningen

Bara namnet Lutherhjälpen kan väcka nostalgiska minnen. Den som är i rätt ålder minns säkert de pappbössor som engagerade ombud delade ut för att samla inpengar till människor i det som då kallades u-länder. Detta, och många andra kreativa satsningar, bidrog till att Lutherhjälpen under en period var Sveriges största insamlingsorganisation (det är dock svårt att få denna uppgift bekräftad av oberoende källor).

I dag är Act Svenska kyrkan, som är resultatet av sammanslagningen av Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (SKM), fortfarande en betydande aktör, men inte alls lika dominerande som tidigare. År 2000 samlade man in 184 miljoner kronor (262 miljoner kronor omräknat till 2022 års penningvärde). 2022 var den siffran 237 miljoner. Man står alltså i praktiken still, samtidigt som svenskarna skänker alltmer till andra.

Hamnar efter Stockholms stadsmission

Branschorganisationen Giva Sverige gör en årlig sammanställning över hur mycket medlemsorganisationerna samlar in och på den listan har Act sjunkit år efter år. De senaste uppgifterna är från 2021, då låg man på plats 18, efter till exempel Stockholms stadsmission, Läkarmissionen och Frälsningsarmén.

Varför har Svenska kyrkans internationella arbete tappat mark på detta sätt? Det finns flera förklaringar. Per Stenbeck är profil i insamlingsbranschen, och han började sin bana som insamlingschef på Rädda Barnen 1980. Han hade redan då kontakt med ledningen för Lutherhjälpen, en relation som han uppskattade.

– Men man låg inte långt framme. I den mån man kan tala om konkurrens så var Lutherhjälpen några steg efter i utvecklingen, säger Per Stenbeck till Kyrkans Tidning.

Per Stenbeck har varit med om att utveckla och modernisera organisationers sätt att arbeta med insamling, men han upplevde intresset från Lutherhjälpen var relativt svalt, upplevde han. Per Stenbeck respekterade det arbete som Lutherhjälpen gjorde och blev förvånad när Svenska kyrkan valde att byta namn på en så välkänd verksamhet.

– Det var mycket olyckligt i grunden, och något man kan förlora givare på. För organisationer som Rädda barnen och Röda korset är det självklart att behålla sitt namn, säger han.

Anonyma källan: Förlorat hundratals miljoner på grund av namnbytet

En annan person med insikt i branschen, som vill vara anonym, uppskattar kostnaden för namnbytet till hundratals miljoner kronor i förlorade gåvor till Svenska kyrkans internationella arbete.

Hur Lutherhjälpen försvann är fortfarande en sårig del av Svenska kyrkans historia. När Lutherhjälpen växte fram under 1950- och 1960-talet var det en fristående organisation som ändå var kopplad till Svenska kyrkan. Men under 1980-talet inleddes en resa som senare kom att resultera i att Lutherhjälpen helt införlivades i Svenska kyrkan.

En del i den processen innebar att Lutherhjälpens ombud inte längre fick lika mycket inflytande över verksamheten. De hade i stor utsträckning varit själva hjärtat i Lutherhjälpens arbete, det var människor som ofta drevs av ett starkt engagemang i biståndsfrågor.

– Lutherhjälpen var bredare än SKM, den hade en liknande målgrupp som en sekulär organisation. I församlingarna fanns en kärna som var engagerad, men det var också möjligt att bjuda in dem som inte tillhörde den kärnan till engagemang i Lutherhjälpen, säger Margareta Grape, tidigare internationell chef i Svenska kyrkan.

Ombud förlorade intresset

Enligt uppgifter till Kyrkans ­Tidning innebar omorganisationer efter millennieskiftet att många ombud förlorade intresset. De ersattes av internationella ombud som utsågs av kyrkoråden i varje församling, men de hade inte alltid samma passion för uppgiften.

Namnbytet var en annan del i förändringen. Under 1990-talet och början av 2000-talet togs olika steg som ledde till att Lutherhjälpen upphörde som organisation. Namnet levde ändå kvar till 2008 då det ersattes av ”Hela världen – Svenska kyrkans internationella arbete”, och sedan enbart ”Svenska kyrkans internationella arbete”.

Den tidigare ärkebiskopen ­Anders Wejryd beskriver i sin ­avhandling Lutherhjälpen som försvann hur kyrkomötet hade fattat beslut om att Svenska kyrkan skulle bli ett samlande namn för kyrkans verksamheter. Många insåg dock inte att denna policy också innefattade Lutherhjälpen. Namnfrågan hanterades sedan av kansliet på nationell nivå.

Argumenten för att byta ut namnet handlade både om att Lutherhjälpen som begrepp var hopplöst gammeldags och att det skulle göras tydligt att det internationella arbetet var en del av Svenska kyrkan.

– Namnbytet kom aldrig till kyrkomötet på allvar, det blev en självgående process som det hade krävts mer vaksamhet från flera för att upptäckas, säger Anders Wejryd.

I dag lutar han åt att namnet hade kunnat behållas.

– Lutherhjälpen var så pass känt att man hade kunnat fylla det med ett annat innehåll än det man först läser sig till.

Stor konkurrens i ett ständigt brus

Men även om Svenska kyrkans internationella arbete fortfarande hade kallats Lutherhjälpen så hade organisationen stått inför liknande utmaningar som Act Svenska kyrkan gör i dag. I dag konkurrerar en insamlingsorganisation om givarnas pengar på ett helt annat sätt än i 1960-talets Sverige.

– Det är ett ständigt brus och det finns hela tiden en utmaning för organisationer att finnas på människors radar.

Det säger Charlotte Rydh, som är generalsekreterare på Giva Sverige, branchorganisationen för insamlingsorganisationer. Hon berättar att det över tid skett en stor ökning av människors givande, även om hon reserverar sig för att en kommande lågkonjunktur kan innebära ett hack i den kurvan. 

– Men det som människor ger till förändras. Sverige har traditionellt skilt ut sig i jämförelse med andra länder, då fler svenskar gett till internationellt bistånd. Men här börjar vi se ett skifte. Från att ha gett till internationellt bistånd ger man nu mer till ändamål i Sverige, säger hon.

"Ett oerhört stort ansvar som kyrka"

Johan Vamstad, docent vid Marie Cederschiöld högskola, forskar om varför människor skänker till olika välgörande ändamål. Han tror att det förändrade mönstret i givandet kan bero på att människor tycker att det finns större inhemska sociala behov än tidigare.

– Jag tror också förändringar beror på att det växt fram en fundraising-bransch. Traditionella organisationer som har fått färre medlemmar satsar i stället på insamlingar för att få in pengar, säger han.

Även om utmaningarna är stora för Act så är det också många som tror på dess framtid. Margareta Grape menar att det internationella arbetet är viktigare än någonsin.

– Utrymmet för solidaritet och mänskliga rättigheter håller på att krympa ihop. Där har vi ett oerhört stort ansvar som kyrka, säger hon