Ulf Franzén: "Jag kunde inte längre predika om en allsmäktig Gud"

Det som mötte prästen Ulf Franzén och hans prästkollegor när de kom ned till Thailand med det andra planet med räddningsarbetare från Sverige, var något som liknade en krigsskådeplats. Nästan ingenting fungerade, helikoptrar surrade i luften och det vara förödelse överallt.

Efter en viss förvirring över vad de skulle göra delade personalen från Svenska kyrkan upp sig två och två och sökte med hjälp av telefonkatalogen upp ett antal sjukhus dit de begav sig.

Adopterat baby

– Vi började jobba. Mötte människor där de var, säger Ulf som minns sitt allra första möte på ett enkelt kommunalt sjukhus.

Där låg en norsk man skadad i en säng och hans fru som satt bredvid.

– Jag kände på mig att det var något fruktansvärt som hade hänt dem. Han var tyst och tittade rakt igenom mig. Sen satte han sig bara upp och vrålade rakt ut och jag kunde bara hålla om honom, berättar Ulf Franzén.

Paret hade rest från Sydkorea där de hade adopterat en flicka och skulle ha semester i Thailand på vägen hem. Vågen slet flickan ur deras armar.

– Flickan hette Synnöve Rådal.

Gammal fallskärmsjägare

Detta var det första mötet av många under veckan i Phuket.

Ulf Franzén arbetade som präst i Umeå 2004 när stiftsdirektorn i Luleå stift hörde av sig och undrade om han kunde åka till Thailand efter tsunamin.

– Jag hade ju arbetat i kriminalvården och hade dessutom en nästan färdig psykoterapeututbildning så jag kände mig redo. Dessutom är jag gammal fallskärmsjägare. Men ärligt talat visste ingen vad vi skulle möta.

Så småningom blev han och de andra prästernas uppgift även att vara sambandscentral. Ulf minns hur han mötte ett par föräldrar som saknade sin dotter. Han ringde till sin prästkollega i Phuket och de kunde konstatera att hon fanns på sjukhus där.

– Dottern kom till telefonen och pratade med sina föräldrar, säger Ulf som blir rörd av minnet. 

Han berättar att när han möter någon av dem som var med under dagarna i Thailand så gråter de alltid tillsammans, även nu efter många år. 

Tillbaka i Thailand

– Kyrkan borde ha guldmedalj för allt arbete den gjorde efter katastrofen. Vi lärde oss också mycket, men om man tittar backspegeln så borde man inte bara skicka ned handfull människor på det här sättet till en sån katastrof.

Ulf Franzén har fått hjälp att bearbeta traumat som blev och PTSD:n är nästan borta. Men en del finns fortfarande kvar. Även tron förändrades.

– Jag kunde inte stå i predikstolen och tala om en allsmäktig Gud längre. Men ett år efter var jag tillbaka i Thailand på en ceremoni vid en strand. Vi stod tillsammans buddister, muslimer och vi tog varandra i händerna. Tårarna kom, det var ett ögonblick av Gudstranscendence; Vi är ett och längtar efter kärlek, hopp och tro. Det var en allomfattande enhetskänsla.