Unik kurs rustar för möte med mångfalden

Kursen ”Tillsammans i det mångkulturella samhället – integrationens teori och praktik”, är framtagen i ett samarbete mellan Svenska kyrkan och Remeso, institutet för forskning om migration etnicitet och samhälle, vid Linköpings universitet.

– Kursen handlar om hur vi ska tackla de utmaningar som kan komma när människor med olika bakgrunder ska mötas. Men också hur vi ska bemöta frågan om varför Svenska kyrkan ska jobba med integration, säger Sofia Sörner, Svenska kyrkans sakkunniga i migrationsfrågor.

Initiativet till kursen togs efter att kyrkokansliet fått förfrågningar från församlingar och stift om kompetensutveckling inom integrationsområdet. Kursen finansieras av Svenska kyrkans nationella nivå och deltagarna går utbildningen under arbetstid.

– Tanken är att det ska vara väldigt praktiknära. De har tagit med sig exempel från sitt eget arbete i sina församlingar och jobbat med: vad kan forskningen säga om det här? säger Sofia Sörner.

Kursen har pågått sedan november och är en distansutbildning med tre tvådagars träffar i Norrköping. Kyrkans tidning är på plats under den sista träffen. Då är schemat för dagen: Professor Peo Hansens gästföreläsning om migrationens ekonomiska effekter, redovisning av bokrecensioner och presentation av deltagarnas utopier för framtiden.

– Vid andra tillfällen har vi fokuserat mycket på värdegrundskonflikter. Att kunna bemöta till exempel jämställdhetsfrågor utan att hamna i ett vi och dem-tänkande. De har fått analysera två filmer om hedersvåld och formulerat en egen policy kring hur man skulle kunna hantera det i kyrkan, säger Anna Bredström, universitetslektor vid Remeso och kursansvarig lärare.

Peo Hansen utmanar i sin föreläsning bilden av statens ekonomi som en påse med pengar som ska fördelas mellan olika utgiftsposter. Han menar att statens pengar aldrig kan försvinna, eftersom de alltid hamnar som en inkomst någon annanstans i samhället. Det gör, säger han, att det land som tar emot flyktingar per definition kommer gynnas ekonomiskt. Deltagarna är engagerade och kommer med frågor och kommentarer.

Alla som slutför kursen får ett intyg. De som även gör en godkänd examinationsuppgift kan ta ut universitetspoäng. Men inte alla anmälda kommer slutföra utbildning, några av deltagarna har under kursens gång hoppat av.

– Alla deltagare har varit mycket engagerade, men det här är människor som verkar i församlingar med en hög arbetsbelastning. Några av dem som gjort klart allt har sagt att det varit på håret. Det är en universitetskurs och vi kräver ganska mycket av dem, säger Anna Bredström.

diakon i Näsby och Fellingsbro församlingar, Västerås stift.

Hur har det varit att gå kursen?

– Jag har fått en större förståelse för vad som händer i vårt samhälle och i våra församlingar och jag känner mig mer rustad för att möta det. I mitt arbete känner jag ofta en vanmakt som gör mig nedstämd. Gränser har förflyttats. I dag pratar vi om integration med ett språk som inte skulle varit möjligt för några år sedan. Jag upplever att de här frågorna fått mindre dignitet även inom Svenska kyrkan.

Vad är det som gör att du känner dig modfälld?

– Vi möts av så mycket som gör att jag känner mig maktlös. Hur ska jag kunna förklara för barnen som kommer och frågar: varför får inte jag stanna? Vi har haft asylsökande hos oss sedan 2003 och det har verkligen berikat hela bygden och gett nya vänner.

Vad tar du med dig från kursen som du kan koppla till ditt arbete i församlingarna?

– Den gett många nya tankar. Vi delar upp oss i grupper väldigt mycket i församlingarna också. Ungdomar där, pedagoger där. Det har varit en ganska svår utbildning också. Men otroligt inspirerande. Jag känner mig styrkt.

Församlingspedagog i Borås pastorat, Skara stift.

Vad tar du med dig från utbildningen?

– Ett annat sätt att se på integration och migration, ur ett mer teoretiskt perspektiv. Vi ser ju det här dagligen i vårt arbete i församlingen eftersom vi jobbar i ett område med en ganska hög andel invandrade. Men nu ska vi se hur vi ska kunna implementera det i vardagen och sammankoppla det arbetet med teori. Jag tycker att det har varit en ganska svår kurs, väldigt akademisk.

I eftermiddag ska ni presentera era framtidsutopier som ni har förberett utifrån vad ni har lärt er på kursen, vad har du skrivit om?

– De kommer ju vara färgade av det som vi arbetar med i vår vardag. Jag arbetar mycket med barn och skola, så jag har skrivit om det. Det känns lite som att man ska komma med någon lösning, med det är ju svårt. Det behövs både piska och morot på något vis.

– Men jag har tänkt att jag skulle vilja se ett typ av faddersystem i skolan, som man måste delta i vare sig man vill eller inte, för att lära känna de nya som kommer. Men man kanske måste föra in någon form av belöningssystem i det, för att det ska fungera.

Präst i Håbo pastorat, Uppsala stift.

Hur kommer det sig att du går kursen?

– För ett och ett halvt år sedan fick jag en fråga som förändrade mitt liv. Vi fick frågan från Röda korset om att emot en person som var bostadslös. I Matteus 25 står: ”Jag var hemlös och ni tog hand om mig.” Och i den grekiska texten är den ordagranna översättningen: ”Jag var främling och ni lät mig komma in.” Det var min andliga upplevelse. Att om vi inte gör det, vem ska då kunna tro på min predikan?

– Jag har bett om att få vara med på kursen. I Håbo har kyrkorådet precis fattat beslut om ett integrationsprojekt, någon ska på halvtid få jobba med de här frågorna. Vi ser ett behov av att samordna de ideella organisationerna med kommunen.

Vad tar du med dig för erfarenheter från kursen?

– Den har gett mig ett helt annan grund att stå på kunskapsmässigt. Det här omfattar ju inte bara ensamkommande utan även EU-migranter och

arbetskraftsinvandrare, vilket är grupper om vi inte alls har så bra koll på. Jag skrev en bokrecension under kursen om ”Framtiden bor hos oss”. Den tycker jag korresponderar mot temat om samverkan och öppenhet och det är precis där vi är i Håbo. Även om inte projektet där startat har jag själv börjat tänka. Jag är glad att jag fått göra det här i tjänsten.

Samordnare för projektet ”Nystart”, i Berga församling, Linköpings domkyrkopastorat, Linköping stift.

Varför går du utbildningen?

– Jag arbetar med personer som är i behov av arbetsprövningar, personer som står långt utanför arbetsmarknaden. Ofta är det utrikesfödda eller ungdomar och jag går utbildningen för att bredda mitt nätverk inom företaget så att säga. Det finns en stor erfarenhet och kompetens bland kollegorna ute i landet och det är inte alltid man har möjlighet att träffas. Det har varit det bästa!

Vad tar du med dig från utbildningen?

– Det man lärt sig framförallt är egentligen hur lite man kan och att man måste ha ett öppet förhållningssätt. Det här handlar ju om människor och alla människor har sin egen historia.

Hur tycker du det varit att gå kursen?

– Med jobbet som jag har är jag van med att det händer mycket nya saker hela tiden och att det är mycket nytt att läsa in sig på. Nu bara med problematiken på Arbetsförmedlingen som man inte vet hur det ska bli med i framtiden. Det handlar om att vara lyhörd för allt nytt. När det är människor det handlar om, är det aldrig en problematik som är statisk.