Små vandrare på väg mot nya insikter

Att vinden isar och himlen är gråmulen, verkar inte bekomma barnen som denna måndagseftermiddag traskar över stock och sten i naturreservatet Lekeberga-Sälven. De tillhör Pilgrimsbarn, Knista församlings i Strängnäs stift grupp för 6-12-åringar med fokus på utevistelse.

Gruppen går i andäktig tystnad. I dag är temat frälsarkransen och efter en presentation av tystnadspärlorna, har de utmanats att vandra en bit utan att prata med varandra.

– Bra jobbat! utbrister Anna Borglund när de är framme vid nästa stopp.

Ville testa nytt

Hon är församlingsassistent och leder gruppen tillsammans med församlingsassistent Maria Frohm. Pilgrimsbarn startade när Anna Borglund var ny på tjänsten och de ville hitta på något nytt tillsammans. De sökte runt på Svenska kyrkans webbplats.

– Och hittade det här och sa att det låter spännande, det testar vi! säger Anna Borglund.

– Eftersom vi har ett naturreservat så passar det ju så bra här, fyller Maria Frohm i.

Konceptet Pilgrimsbarn är skapat av Nina Garlöv, som då var stiftspedagog i Uppsala stift. Syftet är att barnet ska “lära sig att ta ansvar, växa i sin egen tro och vara en del av församlingens gemenskap". Det är viktigt att barnen sätts i centrum och vandring är en central del.

– Gruppen träffas i tre timmar och då är det bra att man kan vara ute, säger Maria Frohm.

Församlingsassistenterna är ett väloljat team. Det syns i systemet de byggt upp för att göra det enkelt att vara med: Klockan halv två åker båda till skolan och hämtar upp ett första gäng barn. Anna Borglund stannar sedan kvar i kyrkan med de barnen, som får hjälpa till att ta fram mackor, pålägg och saft medan Maria Frohm åker tillbaka till skolan för att hämta upp resten.

– Lärare, fritidspersonal och elever känner igen oss när vi hämtar. Den relationen är viktig för oss. Det gör att de vill komma hit på vandringar och på skolavslutning. Och vi kan ha överlämning med lärarna, så lämnar vi vidare till föräldrarna om det har hänt något, säger Maria Frohm.

Följer kyrkoåret

Efter ett gemensamt mellanmål ska timmarna fyllas med innehåll. Första året följde Anna Borglund och Maria Frohm noga materialet som hör till Pilgrimsbarn.

– Materialet är uppbyggt kring olika berättelser. Första handlar om pilgrimens skyddshelgon, aposteln Jakob. Då läser vi ett brev från "Jakob" och förklarar vad som hände med honom, säger Anna Borglund.

Nu, efter att ha gått kurs med konceptets grundare och fått några års erfarenhet, är de mer fria i sitt upplägg. De följer kyrkoåret och pratar till exempel änglar på Helige Mikaels dag och vandrar på kyrkogården på Allhelgona. Men de tycker också det är viktigt att variera innehållet så att barnen kan stanna i gruppen i flera terminer.

Några gånger per termin är det pilgrimsvandring. Vid dålig väder görs vandringen i stället inomhus. Då håller de, som alltid, till i Hidinge nya kyrka, en 1800-talskyrka där den bakre delen byggts om och fått pentry, lekrum och matsal.

– Det är en stor fördel att vi är i kyrkan och inte ett församlingshem eller någon annan lokal, säger Maria Frohm.

Det hjälper till att göra kyrkan till en trevlig plats. Annars, menar Maria Frohm, finns en risk att kyrkan främst förknippas med tunga tillfällen, som begravning. 

– Kyrkan blir så naturlig för dem nu, och för föräldrarna. Det är en bra inkörsport. 

Hittar till gruppen genom öppna förskolan

Den här terminen har gruppen bestått av 14 barn. Maxantal är 15, det vill säga två vändor till skolan med minibussen.  

– Många barn och deras föräldrar känner vi sen tidigare genom öppna förskolan. Fler av dem har jag haft sen de var några veckor och så får man följa dem hela livet och bli en del av deras uppväxt. Det tycker jag är så fint, säger Maria Frohm, som lägger mycket tid på öppna förskolan.

– Man kanske tänker att öppna förskolan inte är så viktig, men det är där vi bygger församlingen. Det är därför vi kan ha Pilgrimsbarn, säger Maria Frohm.

Andakten avslutar varje gång

På toppen av dalens leriga slänt klättrar barnen upp på en stenbumling och ur en ryggsäck plockas Mer och Singoalla fram. Anna Borglund visar upp de två vita hemlighetspärlorna. 

– De symboliserar det vi inte pratar om med någon eller det som är svårt att prata om och förklara. I de här pärlorna har vi hemligheterna i säkert förvar. Det bästa är att vi kan dela hemligheterna med Gud, för han skvallrar inte, berättar hon för barnen.

I skymningen återvänder gruppen till kyrkan. Där väntar redan några föräldrar och småsyskon, men först är det andakt. Procession nedför altargången och så slår de sig ned på kuddar i koret. Anna Borglund läser söndagens text och barnen klämmer in i en av sina sånger:

“Jag är ett pilgrimsbarn och jag vill vandra och bli förundrad över allt du gör”.

Därför är vi med i Pilgrimsbarn

Ella Yazdani Norbäck, 8 år

Hur länge har du varit med i Pilgrimsbarn?

– Jag kommer inte ihåg, men det här är inte första terminen.

Vad gör ni på Pilgrimsbarn?

– Ibland är vi i pysselrummet och vi leker. Det är roligt att pilgrimsvandra, för då är vi ute i naturen.

Vad tycker du är roligast? 

– Att lära oss mer om döden, som vi gjorde vid allhelgona.

Isabelle Johnson, 8 år

Hur länge har du varit med i Pilgrimsbarn?

– Jag har varit med innan och sen slutade jag och började igen.

Vad gör ni på Pilgrimsbarn?

– Lite allt möjligt.

Vad tycker du är roligast?

– Pyssel.

Leah Miller, 7 år

Hur länge har du varit med i Pilgrimsbarn?

– Jag började i förskoleklass.

Vad gör ni på Pilgrimsbarn?

– Vi lär oss om Gud, Jesus och massa andra grejer. Ibland leker vi lekar ute.

Vad tycker du är roligast?

– Det här, när vi går ut. Det är kul.