– Vi hade för få lektioner, särskilt i instrumentala ämnen som orgel, piano och sång, och vi fick inte tillräckligt med undervisning i dirigering heller, säger Benedikt Melichar.
Han arbetar som organist i Högalids församling i Stockholm, främst som körledare – han leder sex av församlingens körer och han spelar också på gudstjänster.
– Jag gick utbildningen med vokal inriktning, alltså med inriktning på körledning och sång. Det innebar att jag fick tio orgellektioner, tjugo minuter långa, per termin. En kort lektion varannan vecka.
"Fanns förmodligen inte tillräckligt med pengar"
Utöver orgellektioner fick eleverna också pianolektioner.
– Vi fick ungefär lika många lektioner i piano som i orgel. Det tycker jag är för lite.
Studenter med instrumental inriktning fick spela mer orgel och piano, studenterna som gick utbildningen med vokal inriktning fick fler lektioner i sång och dirigering.
– Vi fick en sånglektion på 40 minuter per vecka. Men vi fick alldeles för lite tid för individuell undervisning i kördirigering.
Hur undervisningen i dirigering ser ut beror mycket på vilket upplägg läraren väljer, enligt Benedikt Melichar, men han tycker att dirigeringsstudenter behöver enskilda lektioner.
– Som kyrkomusiker ska man leda och dirigera kör, det fick vi studenter för lite erfarenhet av. Det fanns förmodligen inte tillräckligt med pengar till det. Högskolans kammarkör, som studenter sjöng i, fick vi dirigeringsstudenter inte dirigera. Det hade varit värdefullt att få göra det.
För lite tid lades på repetitionsmetodik
Många av studenterna såg själva till att få en kör att leda. De kontaktade församlingarna i närheten eller fristående körer.
– Jag dirigerar orkester i mitt arbete också, men skolan anlitade inga musiker – det var kanske för dyrt – så vi fick ingen erfarenhet av att leda orkester. Erfarenheterna av orkesterdirigering fick vi också skaffa på egen hand. Men skolan hade bra tillgång till lokaler att öva i.
– Vi fick dock för lite podietid, för lite tid att öva på att dirigera grupper av musiker eller sångare.
Kyrkomusikprogrammet är väldigt dyrt att ge, det innehåller jämförelsevis mycket individuell undervisning. Benedikt Melichar upplevde att skolan gärna gav undervisning i ämnen där en lärare kan undervisa alla studenter i en årskurs – det blir billigare. Han fick gå kurser bland annat i hur man marknadsför sig som musiker och hur man använder dataprogram för notskrift. Men de viktigaste ämnena satsades det mindre på, tycker han.
– Till exempel lade skolan för lite tid på att tala om repetitionsmetodik och om hur man lägger upp en kör– eller orkesterrepetition på ett bra sätt.
Ville ha mer fördjupning
När Benedikt Melichar studerade var det få studenter som sökte och antogs till utbildningen. Det gjorde att utbildningen blev dyrare för lärosätena att ge och det påverkade möjligheten att tillhandahålla lektioner.
Efter att ha gått ut den treåriga programmet 2014 fick Benedikt Melichar tjänst i Högalids församling som organist. Därefter valde Benedikt Melichar att gå en tvåårig masterutbildning med inriktning på kördirigering.
– Jag ville fortbilda mig. Jag ville ha mer av fördjupning vad gäller kördirigering. Det är ju det många andra organister göra också. Sedan har jag förstås fortbildat mig och lärt mig i arbetet. Det måste man göra i ett konstnärligt arbete, tycker jag.
Utbildningen till organist är treårig.
– För att lära sig det man behöver kunna för att arbete som organist på den tiden behöver man mycket stöd och mycket engagemang från skolan och lärarna och det krävs mycket engagemang från studenten, säger Benedikt Melichar.
– Jag tycker också att det krävs ett stort fokus på det viktigaste: den enskilda undervisningen i orgel, piano, sång och i kördirigering. Jag är rädd att utbildningarna lockas eller tvingas dra in på den.
