Kyrkorådsordföranden: Ekonomin ska skötas som i ett välfungerande företag

Måndag strax före jul. Regntunga skyar hänger lågt över Hamburgs hamn. Kontrasten mot det kalla regnet kunde inte vara större när organisten slår an Mendelssohns brudmarsch. Tonerna fyller valvet och förmiddagsvigseln kan börja. Ljusen på altaret lyser stadigt och håller kyla och gråhet ute.

Lars Christoffer Axelsson och Daniella Elisabeth Andersson läser löftena till varandra. Nu tändas tusen juleljus spelas och prästen Christina Eriksson lyfter i vigseltalet kärleken som gåva från Gud och ja:et som ett ja till att leva i omsorg om varandra.

– För de allra flesta är det här en vanlig måndag i Hamburg när det regnar. För er är den 16 december alldeles speciell.

Efteråt skålar brudparet och brudens syster som också är på plats med präst och ytterligare några från församlingen i tysk sekt. Stämningen har gått från lätt nervös till uppsluppen. Kyrkans Tidning gratulerar. 

Att gifta sig i Svenska kyrkan i Tyskland

– Våra jobb förde oss till Munster för två år sedan och det här är ett stort äventyr. Vi ville gifta oss i Tyskland, i Svenska kyrkan, säger Daniella. Vi har fått upp ögonen för alla fantastiska kyrkobyggnader här i landet och det känns fint med den gemenskap som kyrkan står för. Vi planerar en fest i Sverige till sommaren, men vigseln ville vi ha så här, för oss. 

Att gifta sig i svenska Gustaf-Adolfskyrkan kostar 500 euro plus moms men då ingår hyra av lokal, präst, organist och den lilla mottagningen efteråt. 

Som präst i Hamburg får Christina Eriksson viga antingen två svenska medborgare eller en svensk medborgare och en person med annat medborgarskap än tyskt. De andra prästerna i Svenska kyrkan i Tyskland får däremot viga enbart två svenska medborgare.

– Ibland kommer människor med dokument som jag inte riktigt förstår, då får jag hjälp av svenska konsulatet som finns i samma hus som oss. Antalet vigslar och välsignelser varierar från år till år. En vigselgudstjänst firas varannan månad ungefär, säger Christina Eriksson.

När Hamburgs hamn var som störst passerade årligen tiotusentals svenska sjömän staden. Kontakten var tät med prästen som åkte ut på besök till båtarna. Många sjömän tog sig också in till kyrkan för att läsa svenska tidningar och ringa hem. 

Nu, i det automatiserade tidevarvet, behövs betydligt färre sjömän och båtarna stannar enbart några timmar i containerhamnen. Sedan mitten av 90-talet är kyrkan inte längre sjömanskyrka utan en svensk utlandsförsamling som sorterar under Uppsala och Visby stift. 

Nordiska kyrkor i Hamburg

Församlingen sträcker sig över hela norra Tyskland. Svenska Gustaf-Adolfskyrkan är efter Skuts omorganisation i fjol en församlingskyrka inom Svenska kyrkan Tyskland med församlingsherde i Hamburg. Kyrkoherden befinner sig i Berlin.

På gatan där Gustaf-Adolfskyrkan är belägen finns även de danska, norska och finska kyrkorna. När årets stora intäktskälla julbasaren arrangeras under sex dagar i november har även de andra kyrkorna julförsäljning. Besökarna går från kyrka till kyrka och handlar allt från mat till konsthantverk. ”Folkfest” är det ord som bäst beskriver basardagarna, enligt en församlingsmedlem. 

Christina Erikssons man Matts Ekman är pensionär med famnen full av volontära uppgifter. Han berättar att en kubikmeter glögg kokades under ett par veckor i november. Tusen muggar glögg serverades sedan på julbasaren som besöktes av över 30 000 personer. Intäkterna var imponerande 157 000 euro inklusive kollekter under musikarrangemangen.

Kvinnan bokom kyrkan

På kvällen har församlingens kafé förvandlats till tomteverkstad. En grupp pratsamma och flinka volontärer tillverkar 50 smällkarameller till julgransplundringen och lägger prästens julbrev till medlemmarna i kuvert. Tysklandssvenskarna är några tusen i Hamburg med omnejd och drygt 700 av dessa är medlemmar i kyrkan. 200 är aktiva som volontärer i kyrkan, särskilt under vår- och julbasarerna.

Kristina Ekelund är Svenska kyrkan i Hamburgs leading lady. Präster kommer och går, men som kyrkorådets ordförande hon består. 

Ut i världen for hon som tjugoåring och i slutet av 60-talet blev Hamburg hennes hemstad. Ett samtal med henne spänner över en sådan vid båge att den är svår att montera ned i några få stycken. En lång och omväxlande yrkeskarriär som pionjär inom it, två söner och barnbarn och nu de senaste 20 åren efter pensioneringen uppdraget som kyrkorådets ordförande är den fasta ramen.

– Pappa och jag brukade gå i kyrkan i Sankt Petri hemma i Malmö. Det var väldigt fint. Det var där mitt kyrkliga engagemang väcktes.

Ekonomin i kyrkan

Hon berättar om hur en stabil ekonomi är grunden för den kyrkliga verksamheten.

– Jag har alltid velat sköta församlingens ekonomi som i ett välfungerande företag. Vi ska satsa på rätt saker och ta beslut som ibland känns jobbiga för stunden men som leder till att vi kan fortsätta vara kyrka för många.

För drygt 15 år sedan var fastigheten i dåligt skick. Uträkningar visade att renoveringen skulle sluka stora summor som SKUT inte var beredd att stå för.

2012 såldes kyrkobyggnaden till en svensk entreprenör mot löfte om att församlingen skulle få vara kvar med kyrkosal, bostad åt prästen och andra viktiga ytor som bibliotek, kafé och källare. Högre upp i huset omvandlades rummen till kontor och bostäder.

– Att inte behöva ha ansvar för fastigheten visade sig vara rätt beslut, säger Kristina Ekelund. I efterhand ser vi också att det var bra att församlingen inte blev en stiftelse. Det är viktigt att i varje led tänka vad vi har råd med, vad det lönar sig att satsa på, hur vi får det hela att gå ihop ekonomiskt och vad vi kan få inkomster från. 

Människor som engagerar sig

En annan viktig uppgift som kyrkorådet har, är att säga tack.

– Allt som människor ger av både engagemang och pengar måste uppmärksammas och få erkännande. Vi ska tacka för allt vi får!

Kristina Ekelunds kontaktnät är brett och en av hennes styrkor som kyrkorådets ordförande är att få människor att engagera sig. När någon har en särskild gåva ser hon till att den kommer flera till glädje. Som i fallet Petter Bjällö. I många år har han bott och arbetat i Hamburg, som musikalartist och sångare. Nu är han ansvarig för kulturverksamheten i församlingen.

Sex luciakonserter, bland annat i en fullsatt Sankt-Petri-Kirche med 900 platser, är avklarade och nästa år planeras för ytterligare några. Inför jullunchen för seniorerna rullar Petter Bjällö in sin förstärkare i kyrksalen och sjunger Stad i ljus så att håren på armarna reser sig.

Gruppbesök av svenska konfirmander, arbetslag, förtroendevalda, körer, artister, tyska företag samt donationer, medlemsavgifter, uthyrning av lokaler, gåvor... listan är lång över intäktsströmmarna förutom jul- och vårbasarer och konsertverksamhet.

Tvingas stå på egna ben

– När jag började som ordförande var vi bara 250 medlemmar, säger Kristina Ekelund. Vi har byggt upp verksamheten från ett litet ganska sårbart team till att få in många duktiga människor, både i kyrkorådet och i arbetslaget. Tillsammans gör vi församlingen fantastisk. Och vi måste stå på egna ben. Nationell nivå betalar numera endast prästens lön. 

Arbetet som förr utfördes av kyrkans personal blir ett ansvar för förtroendevalda eftersom församlingens ekonomi inte tillåter mer personal. Alla medarbetare anställs lokalt. 

– Kyrkan fyller en viktig funktion, vi gör allt för att alla ska trivas och skräddarsyr veckoprogrammet runt gudstjänsten. Under de 142 år som församlingen har funnits har vi lyckats anpassa oss till nya omständigheter, säger Kristina Ekelund.

De tidigare fyra svenska församlingarna i Tyskland: Berlin, Frankfurt am Main, Hamburg och München, blev ett så kallat "pastoratsliknande område" den 1 maj 2024. Kyrkoherde är Pamela Garpefors som finns i Victoriaförsamlingen i Berlin, tre timmars tågresa från Hamburg.

Husmor Kerstin Nilsson, kyrkoherde Pamela Garpefors och kyrkorådets ordförande Johan Wallgren tar emot för att berätta om hur församlingen breddat sin intäktsbas. 

Historien

För att förstå dagens läge tecknar Johan Wallgren, som ägnar två arbetsdagar i veckan åt församlingen, en historisk bakgrund. 

Svenska Victoriaförsamlingen grundades 1903 och samma år kom den första svenska kyrkoherden hit. Från starten har församlingen verkat med dramatiska världshändelser i bakgrunden. 

1922 är ett viktigt årtal. Då invigdes kyrkan på Landhausstrasse  – bland annat tack vare en stor donation.

– Tomten fick långt senare stor betydelse när en del av den arrenderades ut för bygget av en kontorsbyggnad. Den ger oss arrendeintäkter som är basen i vår ekonomi, förklarar Johan Wallgren. 

Alldeles innan kriget tog slut 1945 sprängde ryssarna kyrkans lokaler. Det enda som förblev oskadat och som fortfarande står kvar är klocktornet. 

På 50-talet uppfördes den nya kyrkobyggnaden utifrån arkitekten Peter Celsings ritningar. I slutet av 90-talet invigdes ännu en byggnad, med lokaler för bland annat skola, förskola och församlingssalar.

– Vi har fina lokaler som vi försöker utnyttja på allra bästa sätt, säger kyrkoherde Pamela Garpefors som också är vd i det bolag som skolan ligger i samt för kafé- och cateringbolaget.

Julbasaren drar in mest

En stiftelse, vars främsta uppgift är att stötta verksamheten, äger fastigheten. Genom ett intrikat nät av förskola, skola (statsbidrag via skolpeng), kafé-, catering- och övrig restaurangverksamhet och konferenser – som vänder sig till församlingar, privatpersoner och företag, har intäkterna kunnat täcka kostnaderna.

Grundplåten är medlemsavgifter, tysk kyrkoskatt, hyresintäkter och så julbasaren som varje år inbringar stora summor. Senast räknades 10 500 besökare in på två och en halv dagar.

För ganska precis ett år sedan tog Svenska kyrkan över driften av kaffebaren på Nordiska ambassaderna, ett externt uppdrag som visat sig framgångsrikt, förklarar husmor Kerstin Nilsson.

– Vi kan erbjuda mycket som ger pengar, som bröllopsmiddagar och företagsevent. Men naturligtvis skulle vi behöva ännu fler uppdrag för att plusset skulle vara större. 

Men andra verksamheter, som kafét i församlingen, är främst diakonala verksamheter och genererar inte så stora intäkter men har stor betydelse pastoralt.

I december 2019 ödelade en brand församlingen kök. Då ställdes frågan på sin spets, skulle man satsa och bygga ett riktigt restaurangkök? 

Husmor Kerstin Nilsson:

– Att vi satsade har möjliggjort det vi kunnat genomföra sedan. Det var helt rätt beslut. Nu kan vi fortsätta utveckla verksamheten.