De står redo för en pilgrimsrörelse på frammarsch

Vid Vätterns nordöstra strand ligger en liten stad på knappt 6 000 invånare. Invånarna i Vadstena behöver dock inte oroa sig för att bli ensamma, för klosterliv och helgedom lockar många och varje år tar Vadstena klosterkyrka emot en halv miljon besökare. 

Ett stenkast från klosterkyrkan ligger Vadstena pilgrimscentrum. Där erbjuds mat, husrum, regelbundet böneliv och ett lyssnande öra för trötta pilgrimer som vandrat på någon av lederna längs S:t Birgitta Ways. 

Volontärer en viktigt del av arbetet

Pilgrimscentrum i Vadstena invigdes för 25 år sedan, då med prästen Hans-Erik Lindström som föreståndare. 

– Vi började med någon bön i klosterkyrkan och en vandring då och då. Allt var i liten skala, för vi testade vad som kunde få fäste, berättar han och fortsätter: 

– Och det var inte så att folk applåderade från början, tvärtom. Man tyckte att det var för katolskt eller undrade ska man få betalt för att få lyssna på fåglar? Men kritiken tystnade efter några år och har inte återvänt. Man såg att det fungerade, att det var rätt i tiden och att människor kom hit. 

Verksamheten har växt och i dag har man sex anställda och runt 80 volontärer. På sommaren bor det varje vecka fyra till sex volontärer på anläggningen och hjälper till i det dagliga arbetet. 

– En viktig del i verksamheten handlar om att ta emot pilgrimer som kommer. Där behövs många öron och händer som kan lyssna och möta människor, säger Rickard Borgenback, som är pilgrimscentrums nuvarande föreståndare.

Denna vecka är Sören Nordlund en av volontärerna.

– Jag är en sån som alltid har gått in i kyrkor utan att riktigt veta varför. En gång var jag i Vadstena, klev in i kyrkan och så hände något med mig. Det var som en kraft som drabbade mig. Sedan dess har jag återvänt många gånger, säger Sören Nordlund.

Hans tidigare besök i Vadstena har varit som turist, men Sören Nordlund stormtrivs i den nya rollen som volontär och säger att han med glädje tackar ja om han får erbjudandet igen. Kanske kommer han också snart att ge sig ut på sin första pilgrimsvandring. 

Gustav Vasa förbjöd pilgrimsvandring

Från mitten av 1400-talet var Vadstena ett av Nordens mest populära pilgrimsmål, men under 1500-talet förbjöd kung Gustav Vasa, som då arbetade med att reformera Sverige, pilgrimsvandring. Därför var pilgrimsvandring i många år en ganska okänd aktivitet. 

– Nu känns det som att pilgrimsrörelsen verkligen är på frammarsch. Vi behöver inte längre förklara vad en pilgrim är och det tas emot positivt när man kommer som kyrka och pratar om pilgrim. Det öppnar också upp dörrar till samarbeten i samhället, säger Rickard Borgenback. 

Under högsäsong passerar 200-300 personer om dagen Pilgrimscentrum. Här är ekumeniken viktigt och alla ska känna sig välkomna. 

– Drygt en tredjedel av de jag mötte under mina 13 år som föreståndare kallade sig agnostiker, längtare eller sökande. Det gjorde att det kunde kännas som en gammal missionsstation. Det är ett sätt att möta människor som tycker att kyrkans trösklar är för höga, men som hittar hem här, säger Hans-Erik Lindström.

Under höst, vinter och vår när det inte är lika många vandrare ute, bjuder Pilgrimscentrum istället in till kurser, retreater och till pilgrimsteologiskt seminarium. 

Pilgrimscentrum drivs av Linköpings stift och har därför också som uppdrag att inspirera stiftets församlingar. 

–  Vi vill att församlingarna är goda värdar när det kommer en pilgrim, säger Rickard Borgenback. 

Vill bli internationellt pilgrimsmål

I Vadstena jobbas det också med att utveckla och märka upp nya pilgrimsleder. En vision är att förbättra möjligheten att ta sig längre - till Trondheim i norr, Åbo i öster och Hamburg i söder. 

– I början pratade vi mer om att man kan pilgrimsvandra lokalt, i den egna församlingen. När vi nu blickar framåt blir det mer fokus på den enskilda vandraren och målets betydelse. Att komma fram just till klosterkyrkan i Vadstena, där den heliga Birgittas reliker ligger. Då kan vi i framtiden bli ett internationellt pilgrimsmål igen, säger Rickard Borgenback.