Ett år som ärkebiskop: Vaknar glad och full av förväntan

– Jag möter samma engagemang och samma driv, och samma ­problemkomplex som ärkebiskop som jag gjorde som biskop i Linköping, men ur lite olika perspektiv. Till likheterna hör människors vilja att tillsammans arbeta för en tydlig kyrka, och för ett gott samhälle. Detta ser jag överallt, säger Martin Modéus.

Vad har varit roligast under året?

– Pärlbandet av goda möten med människor som vill väl, dels människor i kyrkan, dels samhällsföreträdare. Det finns en oerhört god kraft som gemensamt vill bygga ett bra samhälle.

Martin Modéus blev biskop i  Linköpings stift 2011 och likheterna mellan sitt tidigare uppdrag och det nuvarande är stora, tycker han, men det finns skillnader också. Den större offentliga exponeringen till exempel.

Hur upplever du den?

– Den är en del av uppdraget. Jag gör det som behöver göras och känner inte alltid efter. Men jag trivs med uppdraget.

Som ärkebiskop har man en mer utsatt position, men han vill inte prata om säkerheten.

Vad är jobbigast med jobbet?

– Det är faktiskt mindre jobbigt än jag trodde. Jag vet inte. Jag stiger upp glad på morgonen och går förväntansfull till jobbet.

– Men det är mycket man grunnar över också. Vi är väl alla oroliga över världens utveckling.

Det gångna året beskriver han som präglat av krig, av ett accelererande demokratiunderskott, gängvåld och i våras avslöjades planer på ett terrordåd mot en svensk kyrka.

– Våldet ligger som en våt filt över väldigt mycket, det gör att glädjeläget är lägre i hela samhället.

Men islamistiska hot och terrordåd kan föra med sig en negativ syn på muslimer i allmänhet, varnar han.

– Det finns en rörelse, i vid bemärkelse, som försöker skapa fientlighet mot islam. Det behöver vi ta på allvar. Men vi behöver också synliggöra de goda vardagsrelationer som finns mellan arbetskamrater och grannar med olika religiös bakgrund.

– Det är viktigt att inte låta terrorrörelser äga våra definitioner av nuet, varandra eller framtiden, eller av vår bild av en väldigt bred religiös åskådning, som islam.

– Det gäller att tala till det bästa och goda hos varandra. De flesta vill ha ett gott samhälle och vill inte vara fiende till sina grannar.

Det är viktigt att inte låta terrorrörelser äga våra definitioner av nuet, varandra eller framtiden, eller av vår bild av en väldigt bred religiös åskådning, som islam.

I programmet 30 minuter den 12 oktober intervjuades Sverige­demokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Programledaren ställde frågor om syndabockstänkande till Jimmie Åkesson utifrån en DN-debattartikel som ärke­biskopen skrivit. Efter Jimmie Åkessons tal om islam på partiets landsdagar i november kommenterade Martin Modéus talets innehåll utifrån samma tankegång som i debattartikeln:

– Syndabockstänkandet, att klumpa ihop stora mängder människor, att skapa en fiktiv bild av hur de tänker och sedan skapa fiendebild av dem, den typen av tankefigurer är rätt vanlig och de kan dyka upp var som helst.

Det finns en lockelse i de enkla lösningarna: Invandringen är problemet. Muslimerna är problemet.

– Men vi måste hålla oss för goda för de enkla lösningarna.

Var ser du hopp i detta?

– Det finns ett hoppets arkitektur med beståndsdelar som vi kan odla: gemenskap, ord, bön och handling.

I gemenskapen ­hjälper vi varandra att inse att vi är många som vill väl. Vi kan sätta ord, på känslor, på ­vart vi vill och dela hoppets berättelser. Bönen aktiverar samtalet med Gud, den eller det som är större, djupare och vidare. Den bär utanför oss själva.

– Handling handlar för vissa av oss om stora saker, för andra handlar det om handlingar i vardagen, att visa omsorg i relation till grannarna kanske. Genom det vi gör odlar vi hoppet.

Du har sagt att när du behöver en bok som inte finns, då skriver du den själv. Har du någon på gång?

– Det saknas något i mötespunkten mellan den tydliga Jesus-tron, den öppna folkkyrkans sätt att fungera och den breda folk­religiositeten. Mycket av den kyrkliga debatten drar i de där tre företeelserna. Ibland ser det ut som motsättningar, men jag är helt övertygad om att det finns något väldigt dynamiskt befruktande där.

Finns det en konflikt mellan en folklig kyrka med rum för alla, där många döper sina barn men inte kan förklara varför, och att förkunna evangelium för att föra till en tro som fördjupas?

– Vi ska inte oroa oss över och säga att människor inte tror när de inte kan ge en systematisk redo­görelse för tron. Vi ska glädja oss över den starka tradition som finns, välkomna människor, ge det vi har och berätta om det vi ser, utifrån vår tro.

Martin Modéus tycker att bilden av religionen i Sverige är kraftigt ideologiserad. Han anser att vi förhåller oss till en färdig ­före­ställning om tron och bedömer människors tro utifrån hur de förhåller sig till det paketet. Före­ställningen är påverkad av pietismens syn på hur man ska vara kristen, som bygger på en bild av hur man är en färdig kristen.

– Tänk dig en resa i stället. Gud har varit med alla människor från deras första andetag, alla är skapade av Gud, alla har en historia med Gud. Och kyrkan är den miljö där människor kan göra sin resa i tro.

Gud har varit med alla människor från deras första andetag, alla är skapade av Gud, alla har en historia med Gud.

Samtidigt fortsätter sekulariseringen. Snart är andelen medlemmar i Svenska kyrkan under 50 procent.

– 50 procent är ingen magisk ­siffra. Kyrkans uppdrag kvarstår. Att vara folkkyrka är inte att vara en majoritetskyrka, det är att anse sig ha ett ärende till människorna.

– Om man jämför med andra stora ideologiska rörelser i samhället så ser vi en mycket bekymmersam samhällsutveckling som handlar om människors vilja att engagera sig i det gemensamma. Men vi ser inte en kyrka i fritt fall, kyrkan har tappat mindre än många andra.

– Den kyrkliga seden är fortsatt stark, även om vi behöver jobba med den. Vi kan dock se att intresset för organiserad religionsutövning minskar, men intresset för andlighet finns ständigt, det såg vi inte minst under allhelgonatiden.

I Linköping odlade du i biskopsgårdens trädgård. Odlar du i ­ärkebiskopsgårdens trädgård också?

– Inte ännu, men det har mest med förra sommarens karaktär att göra. Just som Almedalsveckan slutade, började det regna och sedan slutade det först i augusti.