Välbesökt i Storkyrkan när riksdagen sparkade i gång

Moderaternas Ulf Kristersson med präststuderande hustrun Birgitta Ed, Centerpartiets Annie Lööf, Kristdemokraternas Ebba Busch och Miljöpartiets båda språkrör Märta Stenevi och Per Bolund sågs ta plats i Storkyrkan i Stockholm. Liksom givetvis statsminister Stefan Löfven med hustru Ulla.

Tua Forsström, en av de nya i Svenska Akademien, fick hedersuppdraget att hålla högtidstalet. Hon gjorde det till en lågmäld hyllning av skönlitteraturens, särskilt poesins, möjligheter att förvandla människor.

– Dikten hjälper oss att känna känslor, den hjälper oss att beröras, sa hon och funderade över om poesin kan ge den inlevelse, fantasi och den glädje som skapar hopp för framtiden och hjälper mänskligheten att vända klimatförändringarna.

En kraftigt nedbantad S:t Jacobs vokalensemble sjöng en sång från Älvdalen, samisk jojk och en koncentrationslägerfånges dikt, tonsatt efter terrorattacken på Utöya av Kim André Arnesen.

Även domprosten och domkyrkokaplanen påminde församlingen om världen utanför de egna perspektiven och storstadsgränserna.

– Vi ber om iver, helig iver, att vilja möta och lära mer om varandras kulturer, tro och religioner, bad domkyrkokaplan Kristina Ljunggren.

Människor på flykt nämndes, men inte på något sätt som en sverigedemokrat kunnat uppfatta som ett politiskt ställningstagande.

Domprost Marika Markovits knöt i sitt tal an till psalm 288, ”Gud från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar” som senare alla riksdagsledamöterna fick stämma in i. Hon talade om att gudstjänsten var ett tillfälle att ”knyta an till tillvarons yttersta grund, hur vi än väljer att namnge det”.

– Denna grund gör dig djärv, fri, klok och glad, sa hon med citat från psalmen.

– Från detta rum får vi strax gå, bottnade i denna grund och välsignade inför den arbetshöst som väntar, sa Marika Markovits.