Våld och otrygghet ställer nya krav på diakonin

Statistiken för rån och misshandel är i Botkyrka kommun högre jämfört med hela region Stockholm. Men det som framför allt sticker ut är otryggheten. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå), upplever 45 procent sig otrygga när de rör sig ute i sitt bostadsområde på kvällen.

– Det här är något vi har med oss hela tiden när vi planerar verksamheten. Vi lägger till exempel inte vissa grupper under vissa tider, eftersom framför allt äldre inte går ut när det blivit mörkt, säger Carolina Nilsson, distriktsledande diakon i norra Botkyrka.

I Botkyrka kommun finns tre områden som polisen listar som särskilt utsatta.

Det är hela den norra delen av kommunen med områdena Hallunda/Norsborg, Fittja och Alby.

Norra Botkyrka har mångfacetterad religiös karta. Svenska kyrkan har 15 procent kyrkotillhöriga och det är framför allt genom det diakonala arbetet som församlingens personal möter de människor som finns gömda bakom statistiken om ökande antal unga kriminella.

– Mest påtagligt blir det i arbetet med hjälpsökande. Familjer som kommer som nyanlända och inte får stöd i tid, utan först när katastrofen är ett faktum. Den processen har jag som diakon bevittnat på nära håll flera gånger.

– Det är otroligt långa handläggningstider, familjen lever under lång tid i ovisshet och behöver ständigt flytta. Ofta står den ensamstående mamman där och tvingas helt maktlös att bevittnar hur hennes tonårspojke dras in de här nätverken, i sitt sökande att få höra hemma någonstans. 

Församlingen har länge arbetet för att vara en brygga mellan kommunen och de familjer som behöver stöd i integrationsprocessen. Sedan 2007 ger församlingen till exempel kursen ”Barn i väntan – barn i start” där barn får sätta ord på sina känslor kring att vara i asylprocess. Församlingen erbjuder även stödgrupper för föräldrar.

– Man är van att det finns ett helt annat socialt nätverk i sitt hemland, med en starkare familjekontroll. Socialtjänsten blir ofta en fiende i stället för ett stöd och det går rykten om att de kommer ta dina barn.

I och med det ökande våldet håller Botkyrka församling nu på att utveckla sitt kris- och traumaarbete.

– Kompetensen har vi. Traditionellt sorgestöd är något kyrkan alltid jobbat med, men vi har ett mål att utöka vårt stöd och hitta ingångar till familjer som varit involverade i misshandel, rån eller dödsskjutningar. Efter att polisen varit där i ett första skede vill vi vara en resurs i det som händer sedan.

En av utmaningarna med att vara kyrka i norra Botkyrka handlar om att lyckas nå ut, säger Carolina Nilsson. En annan handlar om att räcka till och sätta gränser för vad som faktiskt är kyrkans uppgift.

– De svåraste att nå är dem som ligger utanför socialförsäkringssystem, det så kallade skuggsamhället. Människor som blivit utvisade men inte kan återvända till sina hemländer. Där finns inget skyddsnät och inget stöd från kommunen. Och där finns också barn. 

Vad kan du som diakon ge för stöd i ett sådant möte?

– Vi som kyrka måste vara noga med att inte utlova stöd och hjälp vi inte kan leva upp till. Man kan vara ett sammanhang. En rastplats och oas. Men vi kan inte trolla.