– Vi såg liknande mönster i responsen mot ebolaepidemin, då en nedprioriterad mödrahälsovård kostade 45 000 kvinnors och barns liv i Sierra Leone.
Under arbetet har Maria Bard slagits av likheter över hela världen i situationen kring könsrelaterat våld.
– Det är mycket som skiljer rika länder från fattiga, men i den här frågan är det överallt samma patriarkala strukturer och destruktiva mansroller som ligger bakom.
Viljan att hjälpa utsatta kvinnor väcktes när Maria Bard under studietiden i Växjö arbetade med hedersrelaterat våld. För tolv år sedan fick hon en tjänst på pingströrelsens biståndsorgan PMU och jobbade under ett år på Panzisjukhuset i Demokratiska Republiken Kongo, specialiserat på vård av kvinnor som utsatts för sexuellt våld.
– Då blev det tydligt för mig vilken skada våldet kan göra, både för den utsatta och för samhället. Men att få se kvinnor som – trots att de förlorat allt – med rätt hjälp och stöd kunnat börja om och gå vidare tog tag djupt i mig.
Maria Bard förklarar det globala mönstret kring sexuellt våld bland annat utifrån en lång historik av patriarkalt tänkande. I sitt arbete har hon upplevt hur könsrelaterade normer och attityder kan förändras genom arbete med mansgrupper.
– Många män vittnar om hur de vinner på ökad jämställdhet. När de befrias från en destruktiv mansroll får de en bättre relation till barnen och tillgång till närhet och sina känslor.
Hon upplever att religiösa ledare i kraft av sin auktoritet har stor potential att bidra till förändringen.
– Ett problem är att de många gånger är män och inte alltid villiga att ifrågasätta sina egna privilegier.
Maria Bard berättar om våldet mot människor som jobbar för mänskliga rättigheter, som även det tycks öka i världen.
– Framför allt är det kvinnor som man på det sättet försöker tysta och begränsa. När mina kollegor i andra länder beskriver vad de utsätts för blir jag förtvivlad.
Att hon själv inte drabbats tror hon har att göra med fokuset på andra länder.
– Mitt arbete med utsatta kvinnor ”där borta” tycker man är fint och bra, medan de som ifrågasätter jämställdhetssituationen här i Sverige drabbas hårdare. Man ser inte att det handlar om samma sak.
Maria Bard jobbar med tunga frågor utan lätta svar och blir ibland nedslagen och arg över utvecklingen.
– Hur är det till exempel möjligt att åtta kvinnor om dagen får dödas i Sydafrika? Kvinnorörelsen där har skrikit, bönat och bett utan att se en förändring.
Men det finns ljuspunkter som inspirerar och ger hopp i den fortsatta kampen. Hon berättar om överlevare vars liv förändrats genom olika insatser och som orkar ställa sig upp och tala för saken.
– När man möter styrkan och godheten hos dem som visar på en möjlig väg mot något bättre vill jag vara med i det laget.
Anna Ellström