Vanligt att unga kristna kränks för sin tro

En enkätundersökning bland 393 svarande mellan 13 och 25 år, som Sveriges kristna råd, SKR, gjort visar att nästan varannan ung troende har blivit kränkt för sin tro och att var fjärde elev upplever att en lärare kränkt dem.

– Vi måste komma ihåg att ordet kränkt är ett begrepp som kan rymma mycket och som definieras av den utsatte. Mot bakgrund av det vi visste tidigare, trodde vi att vi skulle få höga andelar. Men att så många upplever sig kränkta av sin lärare överraskade mig, säger Karin Wiborn.

Det var flera samverkande faktorer som gjorde att SKR ville undersöka läget för unga kristna.

– För flera år sedan började man tala om kristofobi mot bakgrund av begrepp som islamofobi och antisemitism. Det slog mig att jag själv upplevt det när jag var ung, särskilt som frireligiös sågs man som avvikande och ibland lite underlig. Vi ville veta hur det ser ut nu.

SKR ingår även i Kyrkornas barnrättsnätverk. Sedan barnkonventionen blev lag den 1 januari, med numera lagstadgad rätt för barn och unga att både tro och inte tro, ville SKR titta på samhällets stöd för unga som vill utveckla sin tro. 

– Att barn har rätt till en tro och att utveckla den är en fråga som det inte pratas om någonstans. Den allmänna samhällstrenden är att barn inte ska växa upp med tro över huvud taget. Sedan diskussionen tog fart om de konfessionella friskolorna har det här aktualiserats och det bidrog också till studien.

– Om vi nu ska ha friskolor över huvud taget, vore det diskriminerande att förbjuda de konfessionella. För varför skulle just religionen vara en påverkan , medan all annan friskoleinriktning skulle låta barnen vara opåverkade?

Sex av tio svarande i enkäten är frikyrkliga. Varför  har så många frireligiösa ungdomar svarat och även  bekräftat sin utsatthet?

– För många frikyrkliga ungdomar är tron en viktig del i identiteten och möjligen har de, framför allt i delar av frikyrkligheten, uppmuntrats i att dela med sig av sin tro. 

Varför tror du att det har blivit så här? 

– Svenskarna har aldrig varit särskilt religiöst lagda, det finns undersökningar som visat att kyrksamheten aldrig har varit särskilt hög. Vi är ovana vid att hantera religion och det avspeglas på attityden. Man anses som lite dummare helt enkelt om man bär på en tro. I takt med en allt mer sekulär stat, blev det norm att inte tro och att komma allt längre från en religiös förförståelse.

Karin Wiborn är själv scoutledare för barn och hon har reflekterat över svenskarnas kristna arv, som exempelvis almanackan, som håller på att suddas ut.

– För fem år sedan hade 8, 9-åringar bra koll på varför vi frar jul och påsk. Nästan alla kunde första versen i Nu tändas tusen juleljus. I höstas slog det mig att nästan ingen av barnen i gruppen hade koll. Visst var julen något med Jesus? Men var det för att han föddes eller dog? Raderna till Nu tändas... satt inte heller.

– Ju längre bort vi kommer från kyrkan eller religion i stort, desto underligare blir det. Varför skapar vi inte en öppnare atmosfär gentemot all religion? Lär känna fler religiösa almanackor? Det skulle normalisera våra attityder gentemot alla religiösa.

Rapporten presenterades på onsdagen med ett seminarium i centrala Stockholm med medverkan av rapportförfattaren Fredrik Wenell samt kyrkoledarna Daniel Alm, Anders Arborelius, Antje Jackelén och Karin Wiborn. Samma kyrkoledare skriver även en debattartikel i Svenska Dagbladet. 

- Rapporten är ännu ett tecken på att religionsfriheten i Sverige inte är så självklar som vi gärna vill tro, säger ärkebiskop Antje Jackelén i ett pressmeddelande.