Kajsa Nordenstorm får Martin Lönnebos stipendium

Stipendiet delas ut av Verbum med Kyrkans Tidning till någon som kreativt förmedlar kristen tro till både hjärna och hjärta.

Men även om Kajsa Norden-storm är modest i sin presentation av sig själv, kanske inte alla skulle hålla med om att hon är så särdeles vanlig eller att hennes pedagogiska verksamhet i Knivsta pastorat är något som precis alla gör.

Van att lyfta fram andra, berättar Kajsa om hela arbetslaget som gör hennes insatser för barn- och ungdomsverksamheten möjliga.

– Tillsammans gör vi det här, på samma sätt som allt arbete i kyrkan är ett enda stort grupparbete där alla lär av varandra, vi lånar och inspireras och gör det stora möjligt. Kyrkomusiker Anne-Lina Sandell Janner och vaktmästaren och scenografen Johan Mansfeldt är några av alla jag vill nämna.

Kajsa Nordenstorm tar emot blommorna och den inramade motiveringen (se faktaruta) och läser en gång till.

– Jag är allra gladast för de här orden. Tänk att jag är i ett sammanhang med Martin Lönnebo som har så många kyrkliga dialekter, högkyrkliga, lågkyrkliga, frikyrkliga. Det känns fint att andra tycker att jag är en sån som ger kristen tro nya språk.

Sankta Birgittakyrkan sjuder vanligtvis av liv och den stora byggnaden brukar vara fylld av unga röster. Men nu, när hårda coronarestriktioner minskat de fysiska träffarna i kyrkan, har Kajsa Nordenstorm förlagt det mesta av sin tid till pastoratets egen skola, Sankta Maria. Hon är också en ofta sedd pedagog i de övriga skolorna i Knivsta.

På en hylla i arbetsrummet med massor av material och till och med en egen liten scen, är hennes dockor samlade på rad. Nya kommer ständigt till och flera är utlånade. Barnen tycker om att hålla i dockorna, de är mjuka och sköna att ta i. Hon skyndar sig att lyfta ner favoritdockan Petrus som har ett fint yvigt skägg och snälla ögon.

I övrigt är han liksom Kajsas andra dockor utan mun och därmed ansiktsuttryck. För det är ju olika vilken berättelse de ska berätta i dag.

På baksidan av papperstallrikar har Kajsa Nordenstorm målat Daniels ansikte och lejonen och Daniels vänner som inte alls var hans vänner. Plötsligt är vi nere i lejongropen med Daniel och hör lejonen ryta.

Och så får vi känna Kains förtvivlan när Abel blir Guds favorit. Kajsa Nordenstorm går med full kraft in i berättelsen även om publiken inskränker sig till en fotograf och en reporter. Det är genom leken berättelsen når fram.

– Berättelsen om Kain och Abel är den som jag tycker allra bäst om. Det är den mest användbara i dag eftersom så många barn har problem med sin vrede. Att ha strategier för sin ilska och förstå konsekvenser är oerhört bra. Det är inte Abel som Kain ska vara arg på, det är ju Gud. Det kan vara bra att prata med Gud för han tål väldigt mycket, säger hon och avslutar med: ”Och Gud var med Kain hela hans liv och Kain fortsatte att prata med Gud”.

Innan Kajsa Nordenstorm diakonvigdes läste hon teologi i många år. Hon började som pedagog i Luleå domkyrkoförsamling hos Märta Blixt och sedan arbetade hon som diakon med pedagoginriktning, först i Boden i Överluleå församling, ”en enda stor plantskola för diakoner, präster och pedagoger”.

– Jag är en Bibelberättare. Alla berättelser finns där och med mina dockor har jag berättat och berättat och berättat. Det är så underbart när det blir en interaktivitet. Barnens frågor och det de tänker på får bära samtalet vidare. Jag älskar att berätta Gamla testamentets berättelser för de är lika smutsiga som livet kan vara här och nu.

Kajsa Nordenstorm har alltid läst Bibeln. Om och om igen. För när man ska berätta så är det Ordet som ska komma först, inte Kajsa Nordenstorm, förklarar hon. Och man måste fyllas på för att kunna ge till andra.

– Jag kan på nästan ingen tid alls känna in en barngrupp. Är det en grupp med mycket spring i rumpan jobbar jag på ett sätt. Kan barnen växla mellan koncentration och lek, så fångar jag upp dem på ett annat sätt.

För henne själv började allt med en kreativ mamma som kunde skapa av det som fanns hemma.

– Min mamma älskade fattigmanspyssel. På köksbordet hade vi fullt av skrot som vi gjorde allt möjligt av, säger Kajsa Nordenstorm och skyndar ut i Sankta Birgittakyrkans kök för att hämta ett ljus som en konfirmand har målat med vattenfärg och diskmedel.

– Titta här så vackert det blev, Frälsarkransen löper runt hela ljuset. När vi skapar märker vi vem Gud är. En kyrkomusiker får visa vem Gud är genom sången och musiken, jag använder mina händer för att visa vem Gud är.