Johannes Petrus Mokgethi-Heath,
tidigare prästvigd för Anglikanska kyrkan i Sydafrika, tas emot i S:t Petri församling, Malmö pastorat
Vad har du med dig för erfarenhet sedan tidigare?
- Jag är anglikansk präst från Sydafrika. Jag prästvigdes 1995 i Johannesburg och jag har jobbat som präst i Sydafrika. 2013 kom jag till Sverige och jobbade i Uppsala, på internationella avdelningen på kyrkokansliet. 2021 kom jag till Malmö och i september förra året blev jag sjömanspräst här. Detta år ska jag jobba 50 procent som sjömanspräst för sjömanskyrkan och 50 procent som pastorsadjunkt.
Hur hoppas du din tidigare erfarenhet ska komma till användning i din nya roll?
- Svårt att säga. Jag har inte jobbat som präst här i Sverige innan jag kom till Malmö. Tidigare jobbade jag som policyrådgivare för Svenska kyrkan. Det är olika roller och olika länder. I Sydafrika är det fler som väljer att gå till kyrkan varje söndag jämfört med här i Sverige så kyrkan är olika. Det jag ska göra här är annorlunda än i Sydafrika. Jag tror jag får återkomma om ett år.
Hur kommer det sig att du sökte dig till den här rollen inom Svenska kyrkan?
- Jag jobbar i hamnen och biskopen sa att det är viktigt att jag blir präst i Svenska kyrkan för att bli erbjuden en anställning. Om ett år kommer jag att till hundra procent vara tillbaka i hamnen. I hamnen besöker vi alla båtar som kommer in. Ofta har vi gudstjänst eller mässa på båten för sjömän. Vi erbjuder dem hjälp om de behöver det med praktiska saker. En stor grej är att vi människor inte känner till hur mycket av det vi har som kommer med båtar till Sverige och att det är så dåliga arbetsförhållanden på båtarna. Det är jättetufft för människor som ofta, under mer än ett år, arbetar på båtarna. Under Covid var det jättesvårt för dom.
Svenska sjömanskyrkan har stora problem. I hela Sverige har vi bara två präster som jobbar i Sjömanskyrkan.
- Många sjömän som kommer nu är från både Ukraina och Ryssland. De får inte kontakt med familjen. Vi hjälper dem skapa kontakt med telefonkort och genom att hjälpa med internetuppkoppling. Sjömännen som kommer från Ryssland har stora problem. Deras bankkort fungerar inte, de kan inte skicka pengar till familjen. Det är mycket svårt för dom. Vi gör allt vi kan, för vi förstår att sjömännen inte är Ryssland, de bara bor där. Jag pratar engelska när jag jobbar i hamnen. Så det här året behöver jag öva min svenska.
Vilken är din hjärtefråga?
- "Hur kan jag hjälpa kyrkan i Sverige att förstå vikten av arbetet i hamnen?" Jag vill skapa en förståelse för hur viktigt det är att vi hjälper människorna som jobbar på båtarna. Svenska sjömanskyrkan har stora problem. I hela Sverige har vi bara två präster som jobbar i Sjömanskyrkan; det är jag själv i Malmö och en annan präst i Helsingborg. Vi får inte mycket omsorg från kyrkan. Så församlingarna har inte mycket kontakt med hamnen. Men vi tänker inte på människorna som jobbar på båtarna för vår skull. Vi måste hjälpa dem. De sover lite och jobbar mycket. De är så trötta. För mig är det arbetet mycket viktigt.
Hur skulle du vilja jobba med det i din nya roll?
- Jag vill förstå mer av kyrkan och sedan vara tillbaka till hundra procent i hamnen. I Malmö har Sjömanskyrkan ansvar för: Malmö, Landskrona, Trelleborg, Ystad och jag är bara en person. Så det är viktigt att vi får mer människor som jobbar med detta.
Vad ser du mest fram emot?
- Det blir underbart att jag kan träffa mer människor från kyrkan och lära känna mina kollegor, förstå vad som är viktigt för dem och berätta vad som är viktigt för mig. Prata om vad som är kyrkan i världen. För Sverige är inte världen. Vi är bara ett land så det är viktigt att vi förstår hur kyrkan fungerar i andra länder. Där är jag mycket erfaren och kan bidra med frågeställningar och det internationella perspektivet. Vi kan ställa oss frågor om det är bra i Sverige eller om vi har saker att lära från andra länder.
Frida Ohlsson Sandahl,
vigdes till präst och gör sitt år som pastorsadjunkt i Jönköpings församling.
Vad har du med dig för erfarenhet sedan tidigare?
- Jag är ju en person som har jobbar i idé-buren sektor, ungdomsorganisationer. Jag har nästan 20 års erfarenheter av att ha jobbat med rättighetsfrågor. Det har jag gjort inom ramen för olika tjänster men också då egen regi. Jag har jobbat mycket med och i kyrkan men även en massa andra organisationer och myndigheter.
Jag har ju jobbat med HBTQ-frågor genom att utbilda och skriva om det. Jag var första initiativtagaren till Pridefestivalen i Jönköping. 2016 ville Växjö stift ta fram en modell för att församlingen skulle kunna jobba med HBTQ-frågor och vid det tillfället hade jag en tjänst vid Sensus så då blev jag deras representant i det stiftsprojektet. Det var Sensus, Ekho och Växjö stift och det arbetet ledde till Regnbågsnyckeln. Sedan 2018 blev det den nationella modellen som erbjuds till alla församlingar i Svenska kyrkan. Tillsammans med Erik Gyll har jag drivit podden ”Behåll hatten på” som vi också fick pris för som årets förnyare i Svenska kyrkan. Jag och Erik har även utbildat processledarna i alla stift och jag själv har varit med och utbildat ganska många församlingar i processmodellen.
Vill du på något sätt förena ditt HBTQ-engagemang med din roll i kyrkan?
- För mig är det inte två sidor som ska förenas. För mig är det en fråga. Gud älskar oss och vi är upprättade. I det behöver vi bemöta varandra på samma sätt som Gud möter oss. Det är inte två olika sidor av mig. Samma engagemang, strävan och längtan. Att människor ska känna sig trygga, klä sig som de vill och känna sig välkomna. Det är viktigt för mig i alla sammanhang.
Hur lång har kyrkan kommit?
- Det ser väldigt olika ut i olika församlingar. Bemötande och inkludering är något som vi har möjlighet att göra i varje givet sammanhang. Man kan inte säga: ”vi är färdiga här” utan vi måste hela tiden jobba med det. Det finns fantastiska sammanhang i Svenska kyrkan där det här är självklarheter sedan finns det sammanhang där man tycker att det är självklart och där det finns saker att göra men man tycker att man är klar. Sedan finns det naturligtvis sammanhang där de har ett annat sätt att bemöta varandra och en annan teologi.
Jag tycker att man behöver ha tillgänglighet och inkludering som en ständig uppgift. Man måste ständigt sträva efter det. Man behöver börja med sig själv. Jag skulle önska att det inte hängde på enskilda individer och att det fanns i strukturen. Som en given punkt i möten.
Hur kommer det sig att du sökte dig till den här rollen inom Svenska kyrkan?
- Jag tänkte att det var Gud som sökte mig och att jag tackade ja till det uppdraget.
Jag tycker det är så himla härligt att få ta på sig skjortan, gå till jobbet, planera konfirmandträffar, välja psalmer.
Vad är din hjärtefråga?
- Jag tycker att kyrkan är en livsviktig plats som behövs i den här världen. Så det är min huvudfråga. Vi behöver gemenskaper som handlar om att vi är välkomna som vi är, att vi finns på alla platser i Sverige, är tillgängliga för mötet mellan människor. Möten som också pekar på ett hopp och ett välkomnande.
Vad ser du mest fram emot?
- Jag är så överväldigad, glad och lycklig efter prästvigningen. Jag tycker det är så himla härligt att få ta på sig skjortan, gå till jobbet, planera konfirmandträffar, välja psalmer. Att få ha det här som sitt liv känns bara så lyxigt. Jag är jätteglad. Jag tycker att allt är fantastiskt just nu.
Praba Singham,
vigdes till diakon och kommer vara stationerad i Torvalla, Östersund.
Vad har du med dig för erfarenhet sedan tidigare?
- Jag är socionom i botten, så jag har jobbat med ekonomisk bistånd inom socialtjänsten, jag har varit skolkurator en kort period inom barn- och ungdomspsykiatrin i Östersund och jag har även jobbat på arbetsmarknadsenheten och senast kommer jag från BUP.
Hur hoppas du att din tidigare erfarenhet ska komma till användning i din nya roll?
- Att möta människor, det är det jag gjort sedan dag ett som socionom. Jag har mött människor i olika åldrar och i olika livssituationer, speciell unga människor och unga vuxna. Det är den målgrupp jag jobbat mest mot de senaste åren. Det är också den målgrupp jag jobbar mest emot nu i kyrkan.
Min hjärtefråga just nu är att möta unga människor i det område jag jobbar. Att synas för ungdomar som inte mår bra, att vara en trygg vuxen.
Hur kommer det sig att du sökte dig till den här rollen inom Svenska kyrkan?
- Jag sökte till diakon för att jag är troende, jag vill kunna jobba med min tro som en centrum, och det gör jag som diakon. Jag vill kunna förmedla hoppet.
Vad är din hjärtefråga?
- Min hjärtefråga just nu är att möta unga människor i det område där jag jobbar. Att synas för ungdomar som inte mår bra, att vara en trygg vuxen. Det är min hjärtefråga. Jag jobbar i ett område där det finns unga som far illa och mår dåligt. Så jag vill finnas där och möta behovet.
Hur skulle du vilja jobba med det i din nya roll?
- Genom att visa att kyrkan är en öppen plats för alla och att i samverkan med andra lokala aktörer och civilsamhället möta upp behovet. Både genom att kunna bjuda in till kyrkan och till våra verksamheter och också genom att kliva ut och möta upp.
Vad ser du mest fram emot?
- Jag har pluggat fram tills nu så det är att komma tillbaka i arbete och att få landa i min tjänst och mitt uppdrag som diakon. Jag har full fokus på det. Det ser jag fram emot, att börja med det som jag är kallad till att göra.
