Charlotte Frycklund använder fantasin för att ge liv åt Bibelns kvinnor

Nätpräst är hennes jobb. Att vara en kyrkans röst på sociala medier hennes uppdrag. Ändå har hon länge drömt om att få skriva en riktig pappersbok, och lagom till femtioårsdagen blev det verklighet. Men preludierna till den litterära debuten utspelades på Facebook.

Som en andlig övning under fjolårets fasta publicerade Charlotte Frycklund varje dag en personligt hållen berättelse om 40 kvinnor i Bibeln.

– När jag lade ut det på Facebook blev det stort, berättar Charlotte Frycklund.

– Folk agerade och reagerade. En del kompisar som forskar i teologi sa ifrån att ”där har du fel”. Det var bra. Andra berättade vad de berördes av, vilka associationer de fick. Och genomgående sa många att jag borde göra en bok.

Resultatet blev ett urval av kvinnorna i Bibeln som var och en presenteras med kortfattad bakgrund om hur de omnämns i Bibeln. Sedan vänder sig Charlotte Frycklund direkt till varje kvinna, som i ett brev. De reflekterande texterna mynnar ut i korta böner.

– Jag hoppas att läsaren ska få en ökad förståelse för att människor i Bibeln är riktiga människor. Men även att det är tillåtet att använda sin fantasi i bibelläsningen, säger hon.

Ibland är mycket redan tänkt och skrivet om en biblisk kvinna, vilket kan göra det både lättare och svårare att skapa en personlig relation till henne. Ibland finns det ytterst lite att gå på och då måste fantasin jobba hårt, samtidigt som den inte får tappa all realism.

– Om man tror att Bibelns texter oftast är sanna, då har de flesta kvinnor som beskrivs verkligen funnits. Den människan har ett helt liv före och efter att vi ser henne i texten, och man kan få respekt för det livet genom att tänka kring det.

Charlotte Frycklund drar paralleller till hur hardcore-fansen till böckerna om Harry Potter skriver fanfiction, alltså historier där romanvärldens bifigurer blir huvudpersoner i sina egna berättelser. Fansen strävar efter att de nya historierna ska vara sanna mot J K Rowlings böcker och inte röra sig utanför den världen.

Charlotte Frycklund ser inte Bibeln som fiktiv. Men tanken på att hon skrivit en sorts biblisk fanfiction tilltalar henne.

Stor fråga, men vad tycker du om Bibelns kvinnoskildring?

– Det finns så många olika skildringar. Men generellt är ingen av texterna skriven av kvinnor, så det handlar alltid om manliga perspektiv på kvinnor. Och eftersom det måste ha kostat en oerhörd ansträngning att teckna ner och duplicera texter på den tiden, tog man bara de texter som förklarade det man ville förklara. Då blev det manscentrerat.

– Men en del av manscentreringen kan ha att göra med hur vi historiskt har tolkat Bibeln och inte alltid hur den är skriven.

Att plocka upp en kvinna ur texten och göra henne till huvudperson kan levandegöra nya sidor av bibeltexten, menar Charlotte Frycklund. Hon är också glad över att det mitt i den massiva mansdominansen funnits plats i Bibeln för den fördrivna Hagars känslor och Rebeckas tankar när hon är gravid med tvillingarna Jakob och Esau. Riktigt torrlagt är det inte.

Men när det gäller sex framställs kvinnor som fresterskor. Och när David har sett till att skicka Batsebas man i döden för att själv få gifta sig med henne, då är det hans gråt och samvetskval Bibeln ger utrymme för. Batsebas känslor är osynliggjorda.

– Det är rena metoo-berättelsen. Vi hör förövarens berättelse men inte offrets, konstaterar Charlotte Frycklund.

Likt en skådespelare som går in i både hjälte- och skurkroller har Charlotte Frycklund valt att solidarisera sig med kvinnorna hon skriver om. Ibland har det funnits ett motstånd, som när hon tog itu med Herodia och Herodias dansande dotter. Två kvinnor som såg till att Johannes döparens huvud hamnade på ett fat.

– Jag ville inte hoppa över dem bara för att jag inte tyckte om dem. Men i efterhand har jag tänkt att jag skulle vilja problematisera deras berättelser mer. Tänkt mer på hur de förhåller sig till makten.

Maria, Jesu mor, är desto mer the good guy. Svårhittad, rentav, bakom alla hyllningar i konst och musik och berättelser och legender. Charlotte Frycklund valde principen att bara gå på Marias repliker och fick på så sätt syn på en mer aktiv och kaxig person än hon uppfattat tidigare.

Kaxig och samtidigt skör. Marias sorg efter sin döde son är något Charlotte Frycklund, som förlorade en pojke 2002, känner gemenskap med.

Något annat hon funderat över är alla resor som Maria gör under och strax efter sin graviditet. Först till Elisabet som har Johannes döparen i magen. Sedan till Betlehem och till Egypten som flykting. Och innan dess ett besök till templet för att bära fram den alldeles nyfödde Jesus.

– Jag ser hur hon kommer där nu när hon har gjort det hon fick i uppdrag att göra. Hur hon bär fram Jesus, barnet som ingen kan förstå hur det är att vara mamma till. Det måste vara en oerhört speciell människa för att orka med ett så oerhört speciellt uppdrag.