Lika lön för olika arbete ger en glimt av vad som ska komma

Det var förstås en helt orimlig tanke att de som hela dagen hållit sig undan arbete skulle få lika mycket betalt som de som slavat i middagshettan. Inte skulle väl de som ägnat dagen åt att lata sig, dricka och skämta i skuggan under de varmaste timmarna få lika mycket betalt som de som tjänstvilligt infann sig redan i gryningen?

Kanske skrattade de som först hörde berättelsen om den dåraktige vingårdsägaren åt alltsammans. Något liknande hade man väl aldrig hört talas om. Och vad skulle detta få för konsekvenser? Hur skulle det gå när vingårdsägaren nästa morgon skulle hyra in dagsverkare?

Trodde han att han då skulle komma undan en upprörd diskussion om arbetstider och ersättningar? Här var det nog löneförhöjningar, eller åtminstone en rejäl arbetstidsförkortning, att vänta.

Att varje människa har rättigheter och att också den mäktige måste böja sig för de gemensamma överenskommelserna är grunden för vad vi kan kalla ett civiliserat liv mellan människor. Insikten att också den starke måste rätta sig efter lagar och gemensamma beslut är fundamentet för ett fungerande samhälle.

Den fungerande rätten håller samhällets kaos stången. Den senaste tidens händelser i USA har nog fått många av oss att uppmärksamma det som vi många gånger tar för självklart. När samhällets ordning skakas är det viktigt med människor och institutioner som håller fast vid det överenskomna.

När rätten fungerar vet vi vad som väntas av oss och vi vet också vad vi kan förvänta oss. I berättelsen i Matteusevangeliet var detta nog helt enkelt självreglerande. Ingen lön, inga dagsverken.

Även en motvillig vingårdsägare skulle till slut ha tvingats hålla löften och ingångna avtal. Men tyvärr är det inte alltid så enkelt. I tillvarons vrår av skumrask har alltid svekfullhet och maktövergrepp legat på lur.

Men vad har då nåden för plats? Att få för intet. Att få mer än det jag skulle ha rätt till.

I evangelierna hittar vi många berättelser om hur Gud handlar på ett sätt som är absurt och paradoxalt. En Gud som inte kan räkna, en Gud som bjuder samhällets bottenskikt på fest, en Gud som avlönar långt mer än vad som skulle kunna vara skäligt att begära.

Går nåden att bygga ett samhälle på? I historien är det många som svarat nej på den frågan. I samhället är det rätten som ska råda; nåden hör till en annan värld.

Men samtidigt kan vi se hur det som en gång kallades nåd har blivit till rättigheter. Det som nådigt en gång gavs som ett särskilt privilegium till en mindre grupp människor har med tiden kommit att omfatta alla.

Men Guds nåd är svårfångad, undflyende, alltid något mer, något annat än det vi förväntat oss. Den står inte i motsats till det som är avtalat och rättvist, men den är av en annan art.

Berättelsen om vingårdsägaren lockade inte bara till skratt, den öppnade också dörren till nya insikter – annars hade den nog aldrig blivit nedtecknad. Berättelsens omvända verklighet hjälper oss att få syn på nådens rike, den värld som är annorlunda. Nåden – en hastig glimt, här och nu, av den över­flödande värld som ska komma.

Erik Sidenvall
Stiftslektor, Växjö stift, och adjungerad professor i kyrkohistoria, CTR, Lunds universitet