Trots att den knappt hunnit komma ut och trots att hon själv hållit i hundratals begravningar genom åren har hon redan haft nytta av boken.
Tillfället var en begravningsgudstjänst med speciella omständigheter.
– Precis som rådet är i boken såg jag till att vara i god tid i kyrkan, mer än vad jag brukar, för att ”ta platsen” och kunna bjuda in. Jag träffade de anhöriga, vi tände ljus i ljusgloben och bad tillsammans innan gudstjänsten. Det blev jättebra.
En antologi med 30 griftetal
Cecilia Nyberg är präst och redaktör för Griftetal, en antologi där tio präster i olika åldrar och från olika delar av landet formulerat 30 griftetal utifrån kortfattade – påhittade men typiska – livsöden.
Boken kommer ur en längtan, förklarar hon. Den är dels den sortens bok hon själv hade velat ha som nyvigd präst. Dels är den en bok som den kategori hon nu tillhör, de erfarna, kan behöva. Prästerna som hunnit bygga upp sin egen ”skattkista” men som kanske går på rutin eller hamnar i tidspress.
Griftetalens rubriker påminner om de vitt skilda förutsättningar som kan omge en begravning: ”Ett gott och långt liv”, ”Missbruk”, ”Hjärtstopp”. Andra gäller situationer när kroppen inte hittats eller hur man gör då man plötsligt och helt oförberedd får hoppa in för en kollega.
Flera svåra fall
Flera av fallen är svåra och rör suicid eller när två personer dött samtidigt.
– I en sådan situation får du som präst liksom dra i dina egna livlinor och kanske ringa goda kollegor. Här finns en bok som ska kunna vara just det stödet, säger Cecilia Nyberg.
Ett griftetal har sina givna beståndsdelar. Det hindrar inte att proportionerna mellan dem förskjutits över tid.
En pendelsvängning rör bibelordets plats.
– För säg trettio år sen fanns en hemhörighet i bibeltolkningen. Därefter har vi haft en period med betoning på det mer själavårdande eller terapeutiska. Nu upplever jag att bibelordets betydelse kommer tillbaka, säger Cecilia Nyberg.
Varje tal uppbyggt kring ett bibelord
I antologin är varje griftetal uppbyggt kring ett specifikt bibelord som skribenterna valt.
– Jag tror att många präster känner ett behov av att visa att vi står trygga i det här, det är det som vi är duktiga på och har ett uppdrag att förmedla.
Cecilia Nyberg vet också att bibelorden är uppskattade av de sörjande. Under hennes första år som präst talade hon inte lika tydligt utifrån just Bibeln. Men med åren upptäckte hon att de sörjande reagerade positivt när det skedde. Mer och mer började hon medvetet använda Bibeln i förkunnelsen under begravningsgudstjänsten.
Det gjorde det också lättare att hantera griftetalets andra beståndsdel: livsberättelsen.
En individualistisk trend
Därmed är vi inne på den allra tydligaste förändringen av inte bara griftetalet utan hela begravningsseden. Det handlar om en individualistisk trend, med önskemål om att allt fler inslag och rekvisita ska spegla den avlidnes personlighet.
I linje med det har griftetalen mer och mer kommit att präglas av livsberättelsen, alltså den biografiska delen.
– Det är en viktig uppgift för oss präster att inte bara bli den som ska stå och prata om den avlidne. I antologin ser man att skribenterna verkligen har jobbat med hur griftetalet kan kännas personligt men där tyngdpunkten ligger på det kristna budskapet.
Förväntningarna från de anhöriga om en detaljerad livsberättelse kräver själavård, tid och omsorg, säger Cecilia Nyberg. Hon berättar om hur det hänt att anhöriga kommit till henne med nedskrivna tal och sagt ”vill du vara snäll och berätta på det här viset”.
– Då får man tacka och säga att jag kommer läsa texten för egen del och att något av känslan jag får av det som är skrivet kan komma med i griftetalet. Samtidigt uppmanar jag i stället vederbörande att hålla talet vid minnesstunden och förklarar att det passar bättre där.
Hämtat ur hjärtat
Ett bra griftetal är en balans mellan tro, hopp och liv, säger Cecilia Nyberg. Livsberättelsen ska hänga ihop med övriga delar och tillsammans ge tröst och tillit.
– Griftetalet måste också bära. Ett bra griftetal har du inte tagit ur en bok, det har du hämtat ur hjärtat.
Frågan om den avlidnes tro då, hur närvarande är den? I boken finns ett griftetal anpassat till en situation då en uttalat icke-troende person har dött. Cecilia Nyberg berättar att hon under sorgesamtalet på ett eller annat sätt brukar försöka få en uppfattning av huruvida den avlidne var troende eller ej.
Svaren kan uttryckas på så många olika sätt.
– Jag förväntar mig inte att det ska komma sig jättetydliga redogörelser, ofta pratar man inte om det där med tro inom familjen. Men det kan komma andra berättelser som ger en bild av livshållningen.
Ta hjälp av kyrkorummet
Man ska inte heller glömma att ta hjälp av kyrkorummet med dess symboler, menar Cecilia Nyberg. Själv är hon församlingspräst i Ekerö och håller begravningar i kyrkan där. Ofta benämner hon altartavlan i sitt griftetal och låter den vara liknelsen i resonemang om relationen mellan livet här och den evighet som kyrkan tror på.
– Det finns så mycket i våra kyrkorum som öppnar upp tanken och som kan användas under en begravningsgudstjänst.
Om griftetalen speglar sin samtid, hur kommer de då se ut om några decennier? I linje med den pågående trenden är det inte en omöjlig utveckling att den avlidne själv kan komma att skriva sitt griftetal.
Cecilia Nyberg har ännu inte fått något sådant. Men hon vet att det finns de som pratat om det. Och hon tycker att det finns något vackert i idén, att låta de sörjande ta del av ett förskrivet tal.
– Sedan kan man alltid fundera över vad ett sådant brev står för och hur dess andemening ska förmedlas i gudstjänsten.
Framtidsspaningen: En livsfest
En annan framtidsspaning gäller de så kallade livsfesterna, tillställningar då den som vet att hen inte har lång tid kvar att leva bjuder in vänner och anhöriga till en sista avskedsfest. Fenomenet är ännu inte vanligt men definitivt växande.
Det är ingen avlägsen tanke att det vid den typen av tillställningar också skulle kunna efterfrågas en mer rituell del, där präst deltar.
– Det är spännande att leka med tanken. Att någon hör av sig och säger ”jag var på en gudstjänst som du hade och som jag gillade. Jag skulle vilja ordna en avskedsgudstjänst, medan jag ännu lever, kan vi göra det?”, säger Cecilia Nyberg.
Viktigt att bottna teologiskt
Tankeexperimentet berör också det ökade antalet ”direktare”, alltså de fall där man inte har någon begravningsceremoni alls.
– Det är inte helt orealistiskt att man kommer se en utveckling där människor som känner att det här med begravningsgudstjänst passar inte mig, men jag skulle gärna vilja ha en avskedsgudstjänst.
Oavsett ur framtiden blir kommer den kritiska frågan vara densamma som vid dagens griftetal, säger Cecilia Nyberg. Nämligen att kyrkan att aldrig får reduceras till en vacker lokal.
– I allt vi gör och säger måste vi bottna teologiskt. Kyrkan lever i tiden och måste förhålla sig till den och samtidigt vara trogen sitt uppdrag.
