Jorden lider av allt högre feber. De senaste åtta åren har varit de varmaste som någonsin registrerats globalt enligt FN:s meteorologiska organisation. I sitt herdabrev Gud såg att det var gott manar Stockholms stifts biskop Andreas Holmberg till att låta klimatnöden få utrymme i teologi och kyrkoliv.
Boken ägnar inget större utrymme åt fakta om klimatförändringarnas realitet. Det finns det gott om resurser för på annat håll. Andreas Holmberg sätter i stället fokus på den teologiska grunden för klimatengagemang. Boken får därigenom prägel av en kontextuell teologi för klimatnödens tid.
Holmberg pekar på en bred ekumenisk samsyn om att Gud kallar oss till omvändelse för att möta klimatkrisen. Bokens mest omfattande del handlar om nycklar till sådan omvändelse. Här blir det tydligt att Holmberg inte tror på snabba lösningar. De nycklar som han diskuterar handlar mer om att träna dygder som rustar oss för uthålligt och långsiktigt klimatengagemang: förundran, tacksamhet, kärlek och vila.
Där finns också sådant som att ge utrymme för sorg, skuld och vrede och att utforska värdet av att ingå i ett vi. Därtill betonas vikten av att odla alternativa bilder av vad ett gott liv består av – sådana som inte bidrar till planetens utarmning.
Bokens styrka ligger inte minst i att den balanserar somligt som kan skapa onödiga teologiska låsningar i en klimatengagerad kyrka. Ett exempel är frågan om människans plats i skapelsen. Holmberg betonar att människan inte är överordnad annat som Gud ger liv, men är också tydlig med att det inte innebär att människans unika roll som Guds avbild går förlorad.
Det som särskiljer människan från allt övrigt skapat är inte att hon skulle vara finare, utan hennes ansvar. Människan är skapad medskapare med unika förutsättningar och möjligheter. Samtidigt är hon själv för varje andetag absolut beroende av såväl Gud som övriga skapelsen.
På ett liknande sätt balanseras frågan om tro och gärningar. Livet är både gåva och uppgift, nåd och kallelse. Utgångspunkten i Guds oinskränkta kärlek till varje människa leder inte till passivitet utan till att den älskade människan kallas att visa kärlek gentemot den värld Gud älskar. Holmberg inskärper: ”Klimatnöden kräver en starkare betoning av det senare: varje människas kallelse att älska sin omvärld”.
Att boken är en biskops herdabrev till stiftets församlingar märks i riktningen på många formuleringar. ”Jag vill uppmuntra er i församlingarna att…” är en fras som återkommer. Det uttalade målet är att bidra till samtal, fördjupning och handling. Boken har potential att stimulera till alla tre.
Jan Eckerdal
