I dag funderar vi mycket över barnperspektiv och det skrivs böcker om abstrakta ämnen också för barn. Den som bläddrar i böcker om kristen tro för barn hamnar ganska snabbt i bibelberättelser om Jesus. Därför förväntar man sig kanske att en bok om judisk identitet för barn skulle handla om Moses eller Abraham.
Det gör den icke – den handlar om mat.
Schreibers bok om barnens judiska år tar som så många andra judiska skrifter för både unga och gamla avstamp i festkalendern. Det är det levda året som är den judiska identiteten. Tro att är göra, tro är att festa. Förvånande för en kristen är att de olika högtiderna och festerna inte förankras tydligt i bibeltexten utan snarare i maten. Kanske säger detta mer om lutheraner än om judar!
Boken ger ett väldigt generöst intryck. Stora sidor med färgglada teckningar som lockar 4-6 åringar till skratt. Första kapitlet handlar om sabbaten. Då lär man sig att välsigna ljus och mat, att sjunga och att baka det särskilda challahbrödet. Boken är tänkt som högläsning och det märks på ett roligt sätt. Hela familjen uppmanas att pyssla, klippa och klistra något som ska användas på lördagen när sabbaten avslutas.
Så fortsätter boken med att beskriva höstens stora högtider: roch hashana (nyår), jom kippur (försoningsdagen) och sukkot (lövhyddohögtiden). Boken fortsätter att berätta om olika mattraditioner och lära ut några enkla hebreiska fraser som används vid högtiderna.
Sympatiskt är att dessa också anges i jiddisch och ladino, de två språk som använts av de två dominerande judiska grupperna: Ashkenazy i Östeuropa och Sefarder i Nordafrika, Spanien, Holland, Venedig och Grekland.
De flesta judar i Sverige har sina rötter i Ashkenazy, men åtskilliga judar kring Göteborg härstammar från sefardiska flyktingar. Redan med dessa korta fraser leds judiska barn in i en förståelse av mångfald, av att som minoritet vara rörlig och mottaglig för olika intryck. Att man kan vara jude på flera olika sätt.
Först när årscykeln når våren och pesach (påsk) presenteras en längre bibelberättelse. På ett enkelt sätt skildras Moses från vassen till uttåget. Berättelsen följs på klassiskt judiskt manér omedelbart av en tolkning: vad betyder frihet och vad är frihet för dig. Det som utmärker det judiska är ju inte att tradera en historia utan att använda historien till att förstå nuet så att även små barn ska lära sig att tänka, översätta och tolka – att göra påsken relevant för att tala med Luthers ord.
Att vandra mellan högtider under ett år genom att äta, smaka och pyssla känns kanske lite ovant – men väldigt sympatiskt. Det finns något lustfyllt och livsbejakande över hela boken, vilket väl beskriver dagens judendom. Också typiskt är att ordet Gud nästan inte alls nämns, eller ordet tro. Judendomen är inte en religion som i första eller ens andra hand handlar om Gud eller abstrakt tro. Judendomen handlar om människor som lever med andra människor och öppnar sig mot livet. I judendomen blir bröd och mat och ljus och godis andliga ting för de skapar en gemenskap.
För alla kristna som funderar över barnperspektiv och böcker om andlighet är denna bok en riktig tankeställare. Vi kristna kan lära oss åtskilligt om judiska traditioner men vi kan också spegla oss i boken och fundera över hur en kristen variant skulle se ut. Då väcks frågan vad kristen tradition egentligen består av. Är ägg och risgrynsgröt uttryck för kristen tro? Skapar kristna högtider vår kristna identitet? Är kristen något man är kring köksbordet?
Ulf Lindgren
