Pilgrimsfärd för rättvis värld är en tung bok. Fylld av kunskap och erfarenheter förmedlat av både namnkunniga och kunniga kännare av Det heliga landet, en beteckning som används i boken och som ger en antydan om gränslöshet.
Boken är tung också då den vittnar om en tung verklighet och särskilt tydlig blir den då kristna palestinier kommer till tals i ett kapitel. Boken speglar särskilt dessas och kyrkornas situation i Israel, Jordanien och Palestina.
Att ambitionen med boken är hög märks. Här finns en gedigen genomgång av de kyrkor man möter på plats. En del känns igen från andra publikationer men här finns det samlat. Denna del av boken hör också till dess särskilda värde och blir som en uppslagsbok i kyrkokunskap.
Men avsikten med boken är både att vara en guidebok och kanske än mer en handledning inför pilgrimsfärden, dock inte på vilket sätt som helst utan med särskilt medvetande om den verklighet som möter av ockupation, konflikter och fredssträvan.
Det är ingen bok som man ligger i hängmattan och sträckläser. Det är snarast en bok som man sitter vid ett bord och studerar och sedan samtalar om. Det blir dock inte helt klart vem som är bokens adressat. I sin höga ambition tycks den försöka nå alla, oavsett vilket förhållande man har till pilgrimsfärden, med följden att den blir lite väl omfångsrik och svår att få ett samlat grepp om.
Förutom att den är faktaspäckad och erfarenhetstung ger den också flera praktiska informationer och tips för pilgrimsfärden. Vissa informationer är väl detaljerade och andra av den art att de när som helst kan bli inaktuella.
Ibland blir tonen lite mästrande men det är lätt att bli i detta land som så många upplever, om inte lovade, så förlovade med.
Något oklart är det hur kapitlet Bönbok och gudstjänstliv är tänkt. Böner och sånger är tryckta i spalt efter spalt. Denna layout och bokens storlek gör det svårt att använda den som sång- och bönbok när man ute på en plats. Men det går ju att klippa och klistra av det fina materialet och göra ett eget häfte som tas med på färden, om man nu får göra så?
Åtminstone ett kapitel är som en bok i boken, en egen liten pilgrimsbok, tänkvärd i sig. Den kanske man inte kan klippa ur men läsa hemma före eller efter färden, eller av den som aldrig kom i väg.
Det har sina sidor när flera författare ska få plats med sina bidrag och är kapabla att skriva var sin pilgrimsbok. Redaktörens uppgift kan bli svettig som en ökenvandring.
Det är en tung bok på flera sätt. Den tynger ner resväskan både för den som flyger, även om det finns förslag hur man kan undvika det, och ryggsäcken för den som ska vandra bland kullarna i Galiléen och upp genom Juda bergsöken till Jerusalem. Den väger nästan ett kilo.
Men bakom boken ligger en lovvärd prestation att samla både kunskaper och erfarenheter med både tyngd, saklighet och engagemang mellan två pärmar. Det är en värdefull källa att ösa ur för den som vill fördjupa pilgrimsfärden i öppenhet för människor man möter, andra kulturer och religioner i en situation som knappast låter sig beskrivas fullt ut även om många hjälps åt. Då blir det lätt en tung bok.
En liten pilgrimsbok att stoppa ner i fickan eller ryggsäcken kanske någon annan kan skriva med inspiration från denna bok om det inte redan finns någon sådan. Men frågan nu är när man kan göra en pilgrimsfärd igen på denna än mer blodbestänkta heliga mark.
Jan-Olof Johansson,
biskop emeritus
