Vad svarar man den som tycks ha alla svar om religion? Grannen, släktingen, arbetskamraten. Den som jämför Koranen med Nicke Nyfiken och därför tycker det är okej att bränna den och andra heliga skrifter. Den som lutar sig mot förnuftet och förnekar religion som livstolkning. Den som hänvisar till religioners alla historiska och nutida missdåd och med sin ordrikedom tystar alla invändningar och släcker den egna tynande veken till tro? Kort sagt, hur kan man samtala med en fundamentalistisk ateist så övertygad i sin egen tro?
Jag har försökt och gett upp. Men jag får nytt hopp när jag läser Rebecca McLaughlins smått aggressiva men framförallt av självförtroende genomsyrade bok Kristen tro mot väggen. Boken är utgiven på förlaget Apologia (2023) och apologetik handlar i detta sammanhang om att argumentera och ge skäl för kristen tro. Och kan något vara mer aktuellt än det i vår tid? Inte argumentation för specifikt kristen tro som den bästa av alla, utan för religiös livstolkning rent generellt? Bejakande av något bortom det mänskligt gripbara?
Jag läser hennes bok samtidigt som jag förundras över det raseri försvaret av koranbränning tycks rymma. När heliga skrifter bränns försvaras det med hänvisning till andra heliga skrifter om yttrandefrihet. Men, kan vi inte vara överens om att sluta kränka det som är heligt för andra, även om det inte är heligt för mig? För om ingenting är heligt, om allt är rätt att trampa på, vad blir det då av livet, människan och skapelsen?
Nåväl. Jag vill hylla författaren för hennes engagemang, raka språk och tuffa stil. Visst, jag kan känna mig ovan inför det flitiga bruket av att ”följa Jesus” men samtidigt utmanar det mig. Om jag inte ska följa Jesus i hans radikalitet, vem eller vad ska jag då följa? Säg inte tidsandan.
Jag kan också känna mig obekväm inför den tvärsäkra och svartvita tro som jag uppfattar följer i den evangeliskt kristna apologins spår. Men nu är det Mclaughlins bok jag ska recensera, inte hennes möjliga följare.
Boken lyfter tolv kritiska frågor som ofta ställs till den som kallar sig kristen: Korstågen, dubbelmoralen, fundamentalismen, kvinnosynen, heteronormen… Frågor som författaren bejakar och behandlar med respektfulla resonemang.
Boken behövs och är ett bra underlag för samtal. Rebecca McLaughlin utger sig inte för att ha alla svar, men hon ger mothugg baserat på vetenskap, litteratur och historia. Hon stärker självkänslan hos den modfällde och ingjuter frimodighet hos den som tystnat inför allt det skenbart rationella.
Att försvara och förklara kristen livstolkning är den troendes uppdrag. Grannens, släktingens, arbetskamratens. I det samtalet, fyllt av öppenhet för den andre, utspelar sig sanningens ögonblick.
Gunnar Sjöberg
