Precis som politik urvattnas när ideologi står tillbaka för sakfrågor, urvattnas kristen tro när teologi står tillbaka för allmänt tyckande. Visst, kortsiktiga segrar och popularitet kan bli resultatet av rätt fingertoppskänsla. Men i längden tappar både partier och kyrka sin riktning och förankring.
Vi behöver tala och leva mer teologi i församlingarna. Men hur finner vi en teologisk grundplatta för livsval i en alltmer komplicerad värld? En teologi som inkluderar marken vi bor på och allt levande vi hör samman med. Som bottnar i vardagen och bärs av många, inte bara anställda eller akademiker.
Ett gott initiativ är att läsa och bjuda in till samtal utifrån Petra Carlsson Redells bok Gråstensteologi. Titeln anspelar på Werner Aspenströms dikt om Ikaros och gossen Gråsten. Hur drömmen om att likt Ikaros flyga högt och leva sin dröm, gjort människan blind för samhörigheten med och beroendet av hela skapelsen.
Med inspiration av gossen Gråsten och fröken Granbuske formuleras ”en teologi för fotsulan”. Det är en teologi som utmanar inte bara min livsstil utan även mina invanda tankar om Gud, maktordning och livsperspektiv. En teologi som värderar det förbisedda och ser Gud som en inneboende kreativ kraft i tillvaron.
Boken är engagerande och lätt att ta till sig, men ska läsas långsamt enligt författaren – ”med utrymme att dra efter andan och tänka efter”. Ett klokt råd då dess korta och kärnfulla kapitel möjliggör att egna tankar hinner formuleras och nya perspektiv få fäste.
Gråstensteologi är en i högsta grad aktuell bok med referenser till främst nutida filosofer, teologer, debatter och rörelser. Som läsare får jag sitta på tröskeln mellan teologi som akademisk disciplin och kristen tro som livshållning. Modigt och generöst bjuder Petra Carlsson Redell på sig själv både i rollen som professor i systematisk teologi och präst i Svenska kyrkan.
”Den som är öppen för möten med det som är större än det egna jaget, större än det egna sammanhanget, öppen för möten med verkligheten bortom det man känner till, också bortom det strikt mänskliga – det är en troende människa”, skriver Carlsson Redell. Och befriar och bemyndigar därmed läsaren till att tolka tillvaron.
Där boken sätter punkt fortsätter min egen reflektion. Det är också ett av bokens syften, att inspirera till nya tankar och aktiv handling utifrån betydelsen av alltings ömsesidighet och samhörighet.
Nära marken, som fröken Granbuske och gossen Gråsten, är en bra hållning för både människor och kyrkor. Den som ödmjukt betraktar Gud, tillvaron och sig själv med lätt böjda knän står betydligt stadigare än den som i givakt tror sig både kunna äga och försvara den enda rätta tolkningen.
Gunnar Sjöberg
