Dagarna före jul beslutade kyrkostyrelsen om direktiv till en utredning om hållbarhet i Svenska kyrkans skogsbruk. Totalt förvaltar Svenska kyrkans tretton stift 465 000 hektar skog. Utredningen kommer i en tid när kyrkan får kritik för hur skogen förvaltas.
Uppdraget är att utreda hur kyrkoordningen bör se ut för att säkerställa en så ekologiskt, ekonomiskt, socialt samt andligt och existentiellt hållbar skogsförvaltning som möjligt. Vikten av aspekter som mänskliga rättigheter, biologisk mångfald och klimatet ska förtydligas.
Nyligen presenterades också Kyrkan och skogen – en film om virke, värderingar och vägval. Åtta minuter in i den 35 minuter långa filmen presenteras kritiken mot kyrkans skogsförvaltning. Ifrågasättande debattartiklar i pressen, ett inslag ur SVT och en bild på klimataktivisten Greta Thunberg fladdrar förbi.
Kyrkoherden i Krokoms pastorat intervjuas. Församlingen får fyra procent av sina intäkter från prästlönetillgångarnas skogar vilket motsvarar fyra tjänster, enligt filmens berättarröst. Det innebär ”körverksamhet, barnverksamhet, diakoni och möten med människor” enligt kyrkoherden. Pengarna från det kommersiella skogsbruket blir till kyrklig kärnverksamhet.
Enligt Kyrkan och skogen brukar kyrkan sin skog hårdare än andra skogsägare och skyddar samma andel från avverkning. Det kommersiella bruket av skogen grundar sig ytterst i statens krav. Enligt lagen om Svenska kyrkan har prästlönetillgångarna till ändamål att ”bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse”.
Kyrkan och skogen är ett stycke lysande kommunikation i en politiskt känslig fråga. Filmen är ambitiös och välgjord. Vackra landskapsbilder åtföljs av intervjuer med relevanta personer. Genom att inte ha ett entydigt budskap utan snarare belysa ett antal perspektiv blir den trovärdig. Filmen viker inte undan från de svåra frågorna som ställs och låter kritiker komma till tals.
Teologin bakom kyrkans skogsförvaltning är mer problematisk.
Både lagen och filmen tycks utgå från en tankemodell där ett skogsbruk på kommersiella villkor skapar resurser för kyrkans verksamhet. Här finns en dualitet där kyrkans förkunnelse sker i kyrkorummet medan den ekonomiska verksamheten i skogen är något annat.
I boken Som om allt förändras (Tro & liv skriftserie och Marcus förlag, 2016) kritiserar den amerikanske teologen William T Cavanaugh dualismen mellan ekonomi och förkunnelse. Det är en uppdelning som inte har stöd i Bibeln och kristen teologi och tradition, menar han.
Synen på det materiella – skapelsen – är central i en kristen världsuppfattning, enligt Cavanaugh. Särskilt i Gamla testamentet framkommer en syn där den andliga och den materiella dimensionen av tillvaron helt sammansmälter:
Landet, träden, fåglarna och djuren, allt är tänkt att passa in i den harmoniska ordning (shalom) som Gud avsett.
Det finns ingen åtskillnad mellan andliga och ekonomiska angelägenheter, de bibliska författarna skulle ha betraktat något sådant som urspårat och alltigenom otänkbart. De insåg istället att det fanns en ”andlighet” i alla slags ekonomiska praktiker, vare sig vi är medvetna om detta eller inte.
Cavanaugh beskriver en tydlig skillnad i synen på skapelsen – en syn grundad i Bibeln och hos kyrkofäderna å ena sidan, en modern och sekulär syn å den andra. Föreställningen att ”teologi och ekonomi skulle vara olika sysslor är en föreställning som gångna tiders kristna skulle betraktat som direkt bisarr” påpekar Cavanaugh. Det är olyckligt att staten genom lagen om Svenska kyrkan låser fast kyrkan i en dualism mellan ekonomi och teologi.
Teologiskt håller inte argumentet att avkastningen från kyrkans kommersiella skogsbruk går till diakoni och körer. Här finns en teologi som bygger på att skogen är materiell och mindre värd, medan kyrkans verksamhet är andlig och upphöjd. Den här hierarkin mellan materiellt och andligt kritiserades redan av kyrkofadern Irenæus i debatten med gnostikerna under det andra århundradet. Genom att förenas med skapelsen i inkarnationen bekräftar Gud skapelsens godhet, menar Irenæus. Skapelsen och frälsningen är oskiljaktiga.
Vad beror den moderna nedvärderingen av skapelsen på? Teologerna John Milbank och Catherine Pickstock, förgrundsgestalter i Radical orthodoxy-rörelsen, menar att en medeltida debatt om Gud och världens beskaffenhet är en anledning.
Två skolastiker verksamma på 1200-talet är i centrum för debatten. Enligt dominikanbrodern Thomas av Aquino existerar inte Gud i världen på samma sätt som människor och föremål – Gud är i stället ipsum esse, varat självt. Han ansåg att Gud i varje ögonblick upprätthåller skapelsen: allt skapat är ”uppspänt” av det transcendenta.
Den skotske franciskanen Johannes Duns Scotus hävdade i stället att Gud existerar på samma sätt som allt annat – Guds varande är detsamma som vårt. Det skapade i världen är självuppehållande och behöver inte Guds delaktighet.
Scotus syn blev den dominerade. Enligt Milbank och Pickstock är det avgörande för hur vår samtid betraktar verkligheten. En Gud som existerar på samma sätt som vi kan enkelt plockas bort ur föreställningsvärlden. Om skapelsens materia inte har del i det transcendenta förlorar den en del av sitt värde. Scotus planterade ett frö i Västerlandets intellektuella historia som lett till en sekulär modernitet som inte längre betraktar skapelsen som helig.
Även kyrkan påverkas av samtidens sekulära syn på det materiella. Men kristen förkunnelse sker inte bara från predikstolar och i församlingshem. En kalhuggen naturskog är också förkunnelse – den förkunnar en mörk teologi präglad av en låg värdering av skapelsen.
Förhoppningsvis kan skogsbruket – ett område där kyrkan inte bara har profetiska ord utan ekonomisk handling – bli en väg till förnyelse av kyrkan, inspirerad av en biblisk och inkarnerad syn på skapelsen. Kyrkostyrelsens utredning om skogsbruket kommer att få stor betydelse för kyrkans identitet och teologi.
Joel Stade,
förtroendevald i Stockholms stift och i Farsta församling, tidigare teologistudent vid Enskilda högskolan och Umeå universitet och socialdemokratisk sakkunnig i regeringskansliet
