Kristi Himmelsfärd: I väntan på den stora finalen

För många som älskar natur och friluftsliv kommer Kristi Himmelsfärdsdagen som en skänk från ovan. Dagen firas alltid på en torsdag, 40 dagar efter påskdagen, och fredagen blir för många en klämdag. Det är möjligt att få en långhelg i tiden mellan hägg och syren och fira vårens ankomst. Vädra ut vintern ur sommarhusen och ta itu med trädgårds-
arbete.

Därför kan skaran som firar gudstjänst också vara gles. Och i psalmboken görs det inte någon större affär av Kristi himmelsfärds dag. Endast tre psalmer, 158, 159 och 474, klär i ord och toner budskapet om att Jesus Kristus har utfört sitt uppdrag på jorden och är tillbaka i himmelen.

Men vi behöver fira dagen, menar prästen Bo Brander som är föreståndare för S:t Ansgars kyrka i Uppsala och tidigare lektor i systematisk teologi i Lund.

– Den är en sådan viktig del av Jesu liv. Den är den stora finalen på hans närvaro här på jorden och övergången till härlighetens tron i himmelen.

Det låter som en resa i cyberspace och är så nära bilder från sciencefiction det går att komma. Men det finns en logik som bär rakt igenom. Evangelierna berättar att här på jorden var Jesus begränsad till den fysiska plats han var på. Men efter uppståndelsen rör han på sig. Detta är så förvirrande för lärjungarna, de som kände honom och delade hans vardag, att de till slut inte vet om de är i Galileen eller Jerusalem.

Det sista han säger till dem är ett löfte som är universellt och alltid gäller: Jag är med er alla dagar till tidens slut. Så slutar Matteusevangeliet. Sedan försvinner Jesus från denna världen.

Men nu är han lika nära oss som han var lärjungarna i Galileen, i våra kyrkor men också i våra personliga liv, menar Bo Brander.

– Det är en erfarenhet som är djup och bekräftad av oändligt många människor över hela jorden, i alla tider. Man vet att Jesus är närvarande. Den närvaron har sin källa i härligheten i himmelen.

– Jag tror att det är viktigt att säga att han stiger in en i dimension som är gudomlig men som samtidigt ligger oss mycket nära. Men det är en upphöjelse i gudomlig mening.

Det sista Jesus gör efter det att han sagt att ”jag är med er alla dagar” är att han lyfter sina händer och välsignar oss. Det står att ”medan han välsignade försvann han”.

– Han lämnar välsignande och på samma sätt som han lämnade världen ska han komma tillbaka. Han kommer välsignande.

Bo Brander säger att han gärna knyter an till det glädjerika att Jesus ska komma tillbaka när han predikar på Kristi Himmelfärdsdagen. Det är långt ifrån skräckbilderna av den dömande Jesus som skiljer agnarna från vetet.

– I den här turbulenta tiden är det en glädje att den kristna kyrkan bär tron på Jesu återkomst som ett löfte. Och ju mer turbulent det blir i den mänskliga gemenskapen och de enorma ekologiska utmaningar mänskligheten står inför, är det en glädje att veta att vi är på väg till en återkommande Kristus.

Det innebär inte att sitta passiv med armarna i kors. I stället menar Bo Brander, vars avhandling handlar om ekologisk teologi, att vi kan låta oss utmanas till riktigt människovärdiga handlingar som han annars är rädd att vi tappar motiveringen för.

– Så länge det lönar sig kan vi alla hjälpas åt att göra så gott det går. Men vad händer i den tid då det inte längre lönar sig att uppehålla en mänsklig värdighet? Det tror jag är en stor ödesfråga för mänskligheten. Om vi passerar tröskeln, vad händer?

– Att Jesus ska komma tillbaka blir en inspiration.

Han berättar livfullt om Jerusalem och hur det är att stå på Olivberget och se hela den stora judiska begravningsplatsen nedanför. Där judar ligger i väntan på Messias och på sluttningen mot muren ligger muslimer.

– Där kan jag verkligen känna att judar, kristna och muslimer har ansiktena åt samma håll. Jag gläder mig över det och vill inte vara exklusiv i det här fallet. Men det är den Jesus Kristus som jag möter i evangelierna som är väntad tillbaka. Det är så jag tänker.

Tillbaka till himmelsfärden. Bo Brander säger att för Jesu del är det ”mission completed”, uppdraget är slutfört. Han brukar ibland beskriva himmelsfärden sedd från himlen när han predikar, med en bild lånad från biskop Martin Lind som i sin ungdom predikade om detta: Jesus kommer in i himmelen när lärjungarna sett honom försvinna.

Hela änglaskaran står uppställd för en liturgi som saknar motsvarighet på jorden. Sedan stiger ärkeängeln Mikael fram, tar fram sitt koncept och håller välkomsttalet till Jesus. Mikael ser genom tidens förlåt och in i vår värld och ser att det inte hänt något under Jesu närvaro på jorden. Han blir så frustrerad att han avbryter sig själv och säger: ursäkta Jesus, vad har du för plan med världen?

Jesus vänder sig om och pekar på elva män som går som bakåtlutade pingviner nedför backen – det är så brant – och säger: det där är min plan! Ärkeängeln Mikael ser männen smyga sig in i ett hus och skyndsamt låsa dörren. Han avbryter Jesus igen och säger: om den där planen skulle misslyckas, vad har du då för plan? Då ler Jesus tryggt och svarar: jag har ingen annan plan.

– Det är så roligt att vara kristen 2016, två tusen år efter detta, och tänka vad fruktansvärt bra det gick. Den bästa affärsplanen någonsin, men så motsägelsefull eftersom det är så bräckligt. Men Kristi kyrka lever.

Men trots det svindlande budskapet på Kristi Himmelsfärdsdagen, har den en svag och lös förankring. Bo Brander befarar att staten tar bort dagen från kyrkans högtider, precis som med annandag pingst.

– Det finns en stor risk. Jag tror att det bästa sättet att skydda sig ifrån det är att fira och manifestera dagen. Det finns ingen annan kyrklig dag som har en sådan tydlig markering om vad den handlar om.

Samtidigt är den kanske den svåraste att förstå.

– Det är Jesus Kristus, Messias och den smorde, som uppstiger till himmelen. Han har fått namnet över alla namn, han har fått all makt. För en troende är det skönt att få överlåta sig till det.

Han har också kvar sina sår, påminner Bo Brander. Den som har all makt har det i sårmärkta händer. Det är en vetskap om smärtan i våra mänskliga liv. Den vanmäktiga smärtan. Han som sitter på härlighetens tron med sin fysiska kropp har sår, makten har sårmärkta händer.

– Jag tycker det är så fint att han lämnar världen välsignande och att han ska komma välsignande. Vad gör han då under tiden? Jo, han fortsätter att välsigna. Det är så kyrkan tänker. Handen är alltid lyft till välsignelse. Det finns ingen knytnäve hos Jesus, inget moraliserande pekfinger.

Välsignelsen sluter också cirkeln mellan det gamla och det nya förbundet. Det första Gud gör när han skapat människan, skapat man och kvinna, är att välsigna. Och det är det sista Jesus gör. Han välsignar från evigheten. Och han kommer tillbaka välsignande.

– Hela himmelsfärdsdagen genomströmmar den gudomliga välsignelsen majhimlen.

Men varför har Jesus dröjt så länge med att komma tillbaka? Därför att han inte hunnit med att läsa färdigt välsignelsen, svarar Bo Brander. I evigheten tar den mer än 2000 år. Men när han läst färdigt den ska han göra ett stort korstecken och dela den tunna förlåten mellan tiden och evigheten, uppifrån och ända ner, och så kommer han.

– Det är en barnslig bild. Men inför det mysteriösa i tillvaron uppmanar Jesus oss att förhålla oss som barn.