Jag har över huvud taget inte nämnt hans namn i min artikel i Kyrkans tidning ändå ser han sig nödgad att gå till frontalangrepp. Och självklart har jag inte kallat honom sjuk eller personlighetsstörd. Däremot får jag ständigt en massa mer eller mindre idiotförklarande epitet östa över mig av Sturmark.

Christer Sturmark behöver långt utrymme för sina personpåhopp. På min artikel vars omfång är 1200 tecken svarar han med över 4300 tecken. Det blir inte bättre för det. Bland alla utfall mot mig finns en ynka mening som har något verkligt att säga. Nämligen följande: Personligen vill jag också se ett sekulärt samhälle i vårt land.

Det var en intressant deklaration av Humanisternas ordförande. Äntligen ett erkännande. Jag har således rätt i att Humanisternas kamp inte bara gäller den sekulära staten utan också införandet av ett religionslöst samhälle.

Hur ska då detta religionslösa samhället se ut? Därom tiger Sturmark. Det är fint att Sturmark tycker kyrkor är vackra men får de användas till något mer än bara museial verksamhet? Får vi troende utöva vår tro i offentligheten eller är vi förpassade till enbart den privata sfären? Får vi bära religiösa symboler? Får vi läsa religiösa texter högt och samlas på offentliga platser kallat kyrka, synagoga eller moské? Får vi skriva om religion i tidningarna? Får vi bilda opinion utifrån vår tro?

Sturmarks samhällsvision skrämmer. Historiens förlagor talar sitt tydliga språk: där man försökt förbjuda religion eller kultur där skrumpnar demokratin och människovärdet sätts på undantag. Det sekulära samhället är ingen oskyldig samhällsvision.

Det vore bra om Sturmark ägnade sig åt att förklara vad han menar med ett sekulärt samhälle i stället för att fortsätta sina hätska personpåhopp mot oss som undrar. Om inte annat för att Sturmarks urspårade debatteknik håller på att bli en belastning för Humanisterna.