Absurt att beteckna kritik av Israels apartheid som antisemitism 

Översatt från engelska 

Som tidigare israeliska ambassadörer i Sydafrika har vi båda haft möjlighet att bevittna apartheids sorgliga verklighet, de fasor som den medförde och den inverkan den har haft på sydafrikanerna än i dag. Varje besök vi gör på Västbanken och i östra Jerusalem för oss tillbaka till denna verklighet.

Det är smärtsamt för oss att inse att Israel tillämpar ett liknande beteende på vår egen bakgård. Men som människor som bryr sig djupt om vårt lands framtid vet vi att det enda sättet att se till att Israel lever upp till de grundläggande demokratiska värderingarna om jämlikhet, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är att vara ärlig om denna nuvarande ondskefulla verklighet och förespråka en brådskande förändring.

Vi är medvetna om att en förändring av denna verklighet inte kan åstadkommas utan hjälp från våra allierade utomlands, och vi blev därför uppmuntrade när vi insåg att Svenska kyrkan skulle lyfta frågan om en utredning om Israels behandling av palestinierna i de ockuperade territorierna och undersöka om denna verklighet är att betrakta som apartheid enligt folkrätten.

Man kan inte undgå att se likheterna mellan Israels politik i de ockuperade områdena och Sydafrikas apartheidregim. I dagens olagligt annekterade östra Jerusalem står till exempel hundratals palestinier i stadsdelarna Sheikh Jarrah och Silwan inför vräkningar genom domstolsbeslut från sina hem på grund av en uppsättning diskriminerande lagar som gör det möjligt för bosättare att göra anspråk på deras egendom som ägdes av judar före 1948.

Palestinierna har ingen sådan rättslig möjlighet att göra anspråk på sin egendom från före 1948 i västra Jerusalem, som de lämnade bakom sig när de flydde från krigets fasor. Precis som i Kapstadens distrikt 6, där svarta tvångsförflyttades för att rensa kvarteret för vita, tvångsförflyttas palestinier för att ge plats åt judiska bosättare. Dessa vräkningar är en del av den israeliska avsikt som länge har funnits att demografiskt "judaisera" östra Jerusalem genom att tränga ut palestinier från området.

I område C på Västbanken, där de palestinska samhällena står under total kontroll av den israeliska militären, är diskriminerande planeringstillstånd, med begränsad tillgång till vatten och elektricitet, som de judiska bosättarna har tillgång till, redskap för att driva bort palestinierna från deras mark.

Israel har som mål att skapa en skärgård av isolerade palestinska enklaver, omgivna och dominerade av judiska bosättningar, som påminner om de sydafrikanska bantustans. Dussintals olika tillstånd som utfärdas av de israeliska myndigheterna och som kontrollerar palestiniernas tillträde och rörlighet till och från de ockuperade territorierna är en samtida inkarnation av det fruktansvärda passersystemet under apartheidtiden i Sydafrika. 

Vad kan man kalla två befolkningar som är etniskt uppdelade och som lever sida vid sida under två rättssystem, där bosättarna åtnjuter alla fördelar av den israeliska demokratin, medan palestinierna förvägras grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter, om inte apartheid?

Det är därför som framstående grupper i det civila samhället som Yesh Din, B'tselem och Human Rights Watch, som minutiöst har dokumenterat de dagliga orättvisor som palestinierna har upplevt i årtionden, nyligen drog slutsatsen att det som de israeliska myndigheterna praktiserar är apartheid, ett brott enligt den internationella konventionen om bekämpning och bestraffning av brottet apartheid, och enligt definitionen i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

Med tanke på de många judiska och israeliska röster som har delat med sig av sin yttersta bestörtning över Israels agerande i de ockuperade palestinska områdena är tanken att sådan kritik är antisemitisk helt enkelt absurd och bör förkastas utan omsvep, eftersom den undergräver kampen mot antisemitism globalt.

Tyvärr ser vi i dagens läge i israelisk politik inte viljan att ta itu med denna aktuella verklighet. Det är därför nödvändigt att alla Israels vänner utomlands, liksom i Sverige, vidtar beslutsamma åtgärder för att få ett slut på ockupationen, inklusive dess rester av apartheid, och tillåta framväxten av en palestinsk stat vid sidan av Israel, som garanterar oberoende i värdighet, välstånd och säkerhet för alla.

Dr Alon Liel,
tidigare generaldirektör för det israeliska utrikesdepartementet och tidigare israelisk ambassadör i Sydafrika

Ilan Baruch
tidigare israelisk ambassadör i Sydafrika

Medlemmar i Policy Working Group, en israelisk organisation som arbetar för att främja politisk debatt kring ockupationen