Vi avsåg självklart inte att minska våra böner

SLUTREPLIK

Jonas Gräslund svarar på vår artikel om att göra allt vi kan för att förhindra det pågående folkmordet i Palestina, och för ett fortsatt resonemang med Nathalie Olivefalks utmärkta replik. Han föreslår att ersätta skarpa protester mot Israels enorma brutalitet och omfattande krigsbrott med "det goda demokratiska samtalet." Men att inta en sval och neutral position när barn medvetet svälts, skjuts och krossas med bulldozers framför våra ögon är ett uttryck för privilegium.

Vi efterfrågar inte att vi som utomstående ska "lösa" konflikten – vi efterfrågar att vi som utomstående, västvärlden som i grunden skapat konflikten, ska sluta upprätthålla den. Att blunda för den historiska och nuvarande inblandningen som utomstående, inklusive västerländska regeringar och kristna extremister, haft i att forma och förstärka konflikten är oansvarigt. Konflikten hålls vid liv med hjälp av inte bara politiskt, medialt, ekonomiskt och militärt stöd utan även religiöst, som just nu förstärker och normaliserar ett pågående folkmord.

När Gräslund efterfrågar en kyrka som stöder "båda sidor" som om de vore jämlika, förbigår han de faktiska maktförhållandena som präglar konflikten. Att inte låtsas se vilka som fängslas, förvägras vatten, kläs av, fördrivs, förtrycks och begravs i anonyma massgravar är inte neutralitet – det är ett exempel på centrism bias. 

Centrism bias innebär att man skapar en falsk balans genom att behandla två sidor som moraliskt likvärdiga, oavsett deras verkliga makt eller ansvar i en konflikt. Denna skenbara opartiskhet gör att man undviker att ta ställning och framhäver sig själv som moraliskt överlägsen, men i praktiken innebär det att man stödjer den starkare parten och därmed befäster status quo. I det här fallet förminskas offrens verklighet och de systematiska övergreppen till en ”lika-för-lika”-situation, vilket tjänar som en politisk strategi för att låta övergrepp fortsätta ostraffat.

Vi är helt eniga med Ulrica Fritzson i hennes replik på vårt inlägg. Självklart ska vi be även för de våldsamma, för dem som kränker, för dem som förföljer. Men det får aldrig ske överslätande, på det sätt som Jonas Gräslund försvarar. Vi avsåg självklart inte att minska våra böner eller sluta be för någon, vi avsåg att kräva ett stopp för att vi i våra böner likställer offer och förövare. Att be, att försöka förstå och att fortsätta tro att upprättelse och försoning är möjligt är radikalt kristet. Men bara om det kombineras med sanning och handling. Ursäktande och överslätande, billig nåd, är nämligen motsatsen till förlåtelse. Vi måste bekämpa ursäktandet, för vårt uppdrag från Gud är inte att hålla status quo intakt, utan att utrota orättvisa.
 

Sven Wingren, pastor och teolog

Anna Ardin, diakon och doktorand