Därför är troende mer tillfreds med livet

Vad är det som får oss att stiga upp på morgonen? Frågan kan låta enkel, men den rymmer ett helt liv. För psykologen och författaren Siri Helle blev den akut efter att hennes farfar gick bort i pandemins början. I sorgen började hon ställa existentiella frågor om livet, som den psykologi hon kände till inte riktigt kunde besvara.

Men instinkten var ändå att söka svaren i de akademiska pappren som fanns att tillgå.

Kyrkans viktiga roll

I boken Existensboosten söker hon efter forskningsbaserade svar på vad som ger livet mening – och pekar samtidigt ut en viktig roll för kyrkan.

Siri Helle och Robert Tjernberg dyker de ner i svaren i Kyrkans Tidnings podcast Vox populi.

– Vi pratar ofta om lycka som målet med livet, men mening är något annat. Lycka är stunden, njutningen och fortsätter. Mening handlar om att känna att man behövs, att man ingår i något större.

Och just det större är kanske ofta det som saknas i en individualistisk kultur där meningen blivit ett enmansprojekt. 

Det skapar mest mening

I kontrast visar forskningen att det som skapar djupast mening ofta är relationer, att kämpa för något större än sig själv – och andlig tro.

– Religion och andlighet ger inte bara gemenskap, utan också ramar och ett språk för livets stora frågor. Det är en buffert mot livets svårigheter, säger Helle.

Här har kyrkan en viktig uppgift som meningsskapare, resonerar hon i podden.

Och hänvisar till studier som visar att människor med religiös tro ofta mår bättre psykiskt, inte för att de tror på ”rätt” sak, utan för att de tillhör något. Det är en gemenskap där man får en roll, ett sammanhang och en känsla av syfte.

Detta borde vara goda nyheter för kyrkan. Men samtidigt brottas många samfund med sjunkande medlemsantal och förlorad relevans.

– Jag tror människor längtar efter att vara en del av något viktigt. Att känna: det här är större än mig, det här spelar roll. Kyrkan kan vara en sådan plats – men måste bli bättre på att visa det, säger Helle.

Lycka är att vara övertygad

Och, poängterar hon, även om det finns en viss del oförklarligt kring religionens hälsovinster är det viktigaste att man är riktigt övertygad om sin sak. Ateister mår därför ofta bättre än grubblande agnostiker.

Det handlar inte om att ge enkla svar på livets svåra frågor, utan att erbjuda en plats där de får finnas. En plats där mörker, sorg och tvivel inte förnekas utan rymmer mening, förklarar hon.

– Döden och lidandet har rationaliserats bort i vårt samhälle. Men när vi vågar se det ändliga i livet, då förstår vi också dess värde.

Det är kanske just där kyrkan kan göra störst skillnad: genom att påminna om det vi glömmer – att livet är mer än prestation, mer än konsumtion, mer än oss själva. Det är ett mysterium att leva i, inte ett problem att lösa.

Åtminstone om man får tro Helle. Och forskningen.