Den Augsburgska bekännelsen - formellt central, i praktiken undangömd

Adam Hirshals Illi präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Foto: Wikimedia commons

Svenska kyrkan behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer.

2030 är det 500 år sedan Confessio Augustana, den “Augsburgska bekännelsen”, författades och förelästes inför kejsare och ständer i det Tysk-romerska riket. Få anade nog vid det tillfället att texten skulle bli de framtida, evangeliska kyrkobildningarnas viktigaste bekännelsedokument efter bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.

För Svenska kyrkans del skedde detta genom Uppsala mötes beslut 1593 då den Augsburgska bekännelsen officiellt bejakades. I kyrkoordningens första kapitel och paragraf står än idag att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är “sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av 1530”. Av kyrkoordningen att döma är alltså den Augsburgska bekännelsen av fundamental betydelse för vårt samfunds identitet.

Än tydligare blir detta genom vår gemenskap med andra samfund i Lutherska världsförbundet. Enligt Lutherska världsförbundets konstitution består medlemskyrkornas gemensamma “doktrinära bas” (doctrinal basis) i gamla och nya testamentet, de tre ekumeniska trosbekännelserna och: “the Confessions of the Lutheran Church, especially in the unaltered Augsburg Confession and the Small Catechism of Martin Luther, a pure exposition of the Word of God.”

Gamla och Nya testamentet och de ekumeniska trosbekännelserna delar Lutherska världsförbundet med i stort sett alla Kristna samfund. Således är det förhållandet till den augsburgska bekännelsen (och lilla katekesen) som särskilt utmärker enheten mellan kyrkorna i Lutherska världsförbundet. Den Augsburgska bekännelsen är alltså av fundamental betydelse även för Svenska kyrkans relation till andra lutherska kyrkor.

Trots detta är den augsburgska bekännelsen i princip osynlig i Svenska kyrkans kommunikation om sig själv och i hennes kateketiska program. Faktum är att det inte ens går att läsa den Augsburgska bekännelsen på Svenska kyrkans hemsida. Prästkandidater får inte ett exemplar av den Augsburgska bekännelsen under sin utbildning. Det finns mig veterligen ingen av Svenska kyrkan antagen översättning av den Augsburgska bekännelsen som är nyare än den som utgavs 1594 efter uppsala mötes beslut, och finns en sådan översättning är den iallafall inte särskilt tillgänglig för kyrkans medlemmar.

Svenska kyrkan, kanske genom biskopsmötet i form av ett biskopsbrev, annars genom beslut i kyrkomötet, behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer. Om inte i år, så iallafall till jubileet 2030. Denna översättning behöver finnas på Svenska kyrkans hemsida tillsammans med alla andra antagna bekännelsedokument. Kanske kunde den förekomma som bilaga i en eventuell ny eller reviderad psalmbok likt lilla katekesen, kyrkohandboken och ”en liten bönbok” den nuvarande psalmboken. Som det är idag har Augsburgska bekännelsen en formellt central, men i praktiken undangömd plats i Svenska kyrkan. Det gör att de flesta inte får del av de skatter och den näring för tron som faktiskt ryms i dess artiklar. Som exempel på dessa skatter kan jag nämna en av mina favoritartiklar, nämligen den 7:e som handlar om Kyrkan. Artikeln sätter ord på den väldiga mångfald av uttryck vår kyrka rymmer, samtidigt som den gemensamma grunden tydligt definieras.

“Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc.” (CA VII:1-4)

Adam Hirshals Illi
präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Källor: 

Kyrkoordning för Svenska kyrkan

LWF Constitution EN (lutheranworld.org)

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

34 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Svenska kyrkans bekännelseskrifter
Den Augsburgska bekännelsen återfinns i boken "Svenska kyrkans bekännelseskrifter", utgiven av Samfundet Pro Fide et Christianismo och Verbum. Den boken ingår bland annat i universitetskursen "Svenska kyrkans tro och liv" som är obligatorisk för alla blivande präster. Så visst ingår Den Augsburgska bekännelsen i prästutbildningen. Men det ligger förstås en hel del i att den skulle kunna göras mera känd för en större allmänhet, tillsammans med de andra bekännelseskrifterna.
Adam Hirshals Illi
Såg inte röken av den vid svenska kyrkans utbildningsinstitut - positivt om det förändrats. jag ger dig rätt i att det finns några av svenska Kyrkan ej antagna översättningar på olika förlag. Vad jag talar om här är framförallt det du nämner mot slutet - det sätt på vilken den är undangömd eller förtjänar att lyftas fram i ljuset av SvK som samfund. Att den ingår i en universitetetskurs om svenska Kyrkan är att förvänta, men att den även borde vara referenspunkt vid Kyrkans egna utbildningar borde vara lika självklart.
Adam Hirshals Illi
Sägas bör också att CA intar en särställning bland svenska kyrkans bekännelseskrifter. I KO konstateras att CA tillsammans med de ekumeniska symbola sammanfattar tron. De andra bekännelseskrifterna utlägger och förklarar tron.
Håkan
CA finns också i en kommenterad nyöversättning utgiven 2018 av EFS. Det är m a o bara att börja använda den!
Adam Hirshals Illi
Detta initiativ av EFS är lovvärt, och något som Svenska Kyrkan som helhet bör ta efter. Jag använder personligen den utgåva du nämner Håkan. Återstår bara att SvK ska anta den eller något liknande och tillgängliggöra den i alla sina kanaler ;) det är DET saken gäller.
Carl Wallner
Det är intressant att se med vilken frenesi detta ämne diskuteras. En reflektion är väl att det finns så otroligt mycket annat för Svenska kyrkan att ta hand om i dessa tider!!
Svenska kyrkans bekännelseskrifter
Det finns väl plats att diskutera många olika saker? Bekännelseskrifterna är intressanta. Vad vore vi utan alla böcker och tankar som formulerats genom århundradena, och årtusendena? Det är intressant att se hur teologin utvecklats. Vad vi tagit med oss, och vad vi lämnat, och hur vi går vidare.
Invänding
Kan vi förvänta oss att präster som inte ens bryr sig om Bibeln verkligen ska ha koll på CA? Hört tillräckligt med predikningar där "präster" enbart kommer med egna reflektion och ingen utläggning av skriften alls. Tjänstefel är vad det är.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Så här står det om Svenska kyrkans grundläggande dokument: "Reformationstidens bekännelsedokument handlade främst om att skilja ut det specifikt lutherska från andra läror. Samtidigt är de viktiga för hur vi tolkar och beskriver evangelisk-luthersk tro idag. Svenska kyrkans kyrkoordning skriver så här: 'Bekännelseskrifterna från reformationstiden är vägledande vittnesbörd om hur tron utlades som svar på den tidens frågeställningar.' Som kristna tror vi på Gud, inte på bekännelser eller dokument." (https://www.svenskakyrkan.se/kristentro/bekannelseskrifter) Om det är så att man hör predikningar där man anser att präster i Svenska kyrkan begår tjänstefel borde man väl anmäla det till rätt instans och få det prövat? Först när det är prövat och grundligt genomgånget kan vi dra vidare slutsatser, om det var tjänstefel eller inte.
Men
Samtidigt är vår kyrkas ”tro på Gud” enligt kyrkoordningen sammanfatttad i de tre gammalkyrkliga trosbekännelserna och i Augsburgska bekännelsen. Domkapitel använder då och då skrivningar i CA i samband med ärenden rörande prästers förkunnelse och ämbetsutövning. Kontentan måste vara att Präster i SvK är således bundna av skrivelserna i CA. Man kan till exempel inte förneka realpresensen i nattvarden, arvssynden, rättfärdiggörelse genom tro, den dubbla utgången, eller någon annan dylik del av tron som sammanfattas i CA. CA sätter alltså gränser för vad som är Kristen tro enligt vår tradition, samtidigt som den utgör God undervisning genom sina resonemang.