Den Augsburgska bekännelsen - formellt central, i praktiken undangömd

2030 är det 500 år sedan Confessio Augustana, den “Augsburgska bekännelsen”, författades och förelästes inför kejsare och ständer i det Tysk-romerska riket. Få anade nog vid det tillfället att texten skulle bli de framtida, evangeliska kyrkobildningarnas viktigaste bekännelsedokument efter bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.

För Svenska kyrkans del skedde detta genom Uppsala mötes beslut 1593 då den Augsburgska bekännelsen officiellt bejakades. I kyrkoordningens första kapitel och paragraf står än idag att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är “sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av 1530”. Av kyrkoordningen att döma är alltså den Augsburgska bekännelsen av fundamental betydelse för vårt samfunds identitet.

Än tydligare blir detta genom vår gemenskap med andra samfund i Lutherska världsförbundet. Enligt Lutherska världsförbundets konstitution består medlemskyrkornas gemensamma “doktrinära bas” (doctrinal basis) i gamla och nya testamentet, de tre ekumeniska trosbekännelserna och: “the Confessions of the Lutheran Church, especially in the unaltered Augsburg Confession and the Small Catechism of Martin Luther, a pure exposition of the Word of God.”

Gamla och Nya testamentet och de ekumeniska trosbekännelserna delar Lutherska världsförbundet med i stort sett alla Kristna samfund. Således är det förhållandet till den augsburgska bekännelsen (och lilla katekesen) som särskilt utmärker enheten mellan kyrkorna i Lutherska världsförbundet. Den Augsburgska bekännelsen är alltså av fundamental betydelse även för Svenska kyrkans relation till andra lutherska kyrkor.

Trots detta är den augsburgska bekännelsen i princip osynlig i Svenska kyrkans kommunikation om sig själv och i hennes kateketiska program. Faktum är att det inte ens går att läsa den Augsburgska bekännelsen på Svenska kyrkans hemsida. Prästkandidater får inte ett exemplar av den Augsburgska bekännelsen under sin utbildning. Det finns mig veterligen ingen av Svenska kyrkan antagen översättning av den Augsburgska bekännelsen som är nyare än den som utgavs 1594 efter uppsala mötes beslut, och finns en sådan översättning är den iallafall inte särskilt tillgänglig för kyrkans medlemmar.

Svenska kyrkan, kanske genom biskopsmötet i form av ett biskopsbrev, annars genom beslut i kyrkomötet, behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer. Om inte i år, så iallafall till jubileet 2030. Denna översättning behöver finnas på Svenska kyrkans hemsida tillsammans med alla andra antagna bekännelsedokument. Kanske kunde den förekomma som bilaga i en eventuell ny eller reviderad psalmbok likt lilla katekesen, kyrkohandboken och ”en liten bönbok” den nuvarande psalmboken. Som det är idag har Augsburgska bekännelsen en formellt central, men i praktiken undangömd plats i Svenska kyrkan. Det gör att de flesta inte får del av de skatter och den näring för tron som faktiskt ryms i dess artiklar. Som exempel på dessa skatter kan jag nämna en av mina favoritartiklar, nämligen den 7:e som handlar om Kyrkan. Artikeln sätter ord på den väldiga mångfald av uttryck vår kyrka rymmer, samtidigt som den gemensamma grunden tydligt definieras.

“Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc.” (CA VII:1-4)

Adam Hirshals Illi
präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Källor: 

Kyrkoordning för Svenska kyrkan

LWF Constitution EN (lutheranworld.org)