Allvaret får inte utesluta glädjen

Lucas Svärd prästkandidat i Visby stift

Foto: Gorm Kallestad/NTB scanpix/TT

Replik. För vad är det vi egentligen säger när vi gudstjänst tillsammans? 

REPLIK


Nathalie Olivefalk skriver om biskop Johan Dalmans teckning till förmån för Act Svenska kyrkan och det hjälparbete som bedrivs för människor på flykt. Hon uttrycker besvikelse över tonen, över ett leende, över vad hon uppfattar som en brist på värdighet i mötet med lidande. Det är en inte helt orimlig hållning, men jag vill nyansera bilden.

För vad är det vi egentligen säger när vi gudstjänst tillsammans? Vad är det sista vi hör innan vi lämnar altaret, ljuset, stillheten och går ut i vardagen igen? Jo ett av handbokens alternativ är “Låt oss gå i frid, och tjäna Herren med glädje.”

Inte bara frid. Inte bara allvar. Inte bara tårar och ansvar och vrede mot världens orättvisor. Också glädje. Den glädje som kommer ur tron på att Kristus besegrat döden, att ondskan inte får sista ordet, att det faktiskt finns något att hoppas på, mitt i det svarta. Glädje i vissheten om att de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten ska bli mättade. Det är inte lättköpt glädje. Det är glädje född ur uppståndelsens hopp, ur bön, ur envis kärlek till världen.

Vi behöver verkligen allvaret - men allvaret behöver också glädjen. Det är inte fel att le mitt i lidandet, när leendet bär en handling med sig. Biskop Dalmans teckning har inte ersatt ropet på rättvisa, den har stöttat det. Hans leende har inte varit ett hån, det har varit ett mänskligt, kyrkligt och kärleksfullt sätt att väcka engagemang för det arbete som kyrkan dagligen gör i det fördolda. En symbol för hoppet i en brusten värld.

Självklart finns det gränser. Självklart behöver humor brukas varsamt. Men det är just det goda målet som ställer krav på att vi vågar använda hela vår mänsklighet i dess tjänst. Att vi ibland till och med får locka till skratt. Och om det får människor att öppna både sina hjärtan och sina plånböcker för världens mest utsatta så är väl det knappast en dålig sak.

Vi är kallade till tjänst. Men vi är också kallade till glädje. Det ena utesluter inte det andra, det förutsätter det. Såsom Paulus skrev i Filipperbrevet: “Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.”

 

Lucas Svärd, prästkandidat i Visby stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Biskop

Prenumerera på Nyhetsbrev

0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.