Kristna protesterar i Syrien. Foto: Hussein Malla, TT och Mikael M Johansson
Anklagelse om selektiv diakoni är inte bara fel. Den tar ljuset från en fråga som är akut – kristna är världens mest förföljda grupp, och Svenska kyrkan borde tala mer om det, skriver Robert Tjernberg i en krönika.
Jag förstår att Posk, Frimodig kyrka och SD är upprörda på S och i synnerhet Jesper Eneroth.
Det bästa är om Eneroth nu backar på sammankopplingen mellan stöd för förföljda kristna i världen och att människor med annan religionstillhörighet skulle petas ur svenska hjälpköer. Vi kan inte börja en valrörelse på en sådan låg nivå.
För det första finns inte en enda diakon eller annan medarbetare i Svenska kyrkan som skulle ställa en fråga om hjälpsökandes tro, ens om de skulle åläggas det. Det är inte ohyfsat mot motionsskrivare, utan mot anställda med diakon- och prästlöften.
Har man nu inte koll på det bör man läsa på mer om den kyrka man ska verka i, och vad den bygger på för grunder. Som att älska sina fiender och be för den som förföljer en.
Det andra i den meningen tvingas vi sällan till i Sverige. Men som både Frimodig kyrka, Posk och till och med SD lyft, är det legio för många kristna i världen. Som en av världens monetärt rikaste kyrkor har Svenska kyrkan där ett stort ansvar för sina trosyskon.
Det här betyder inte på något sätt att kyrkan skulle upphöra med hjälp till människor i nöd som inte definierar sig som kristna.
Men organisationen Open Doors, som följt utvecklingen av förföljelse av kristna i decennier, konstaterar följande:
Förra året led cirka 380 miljoner kristna av någon typ av förföljelse. Runt 209 770 personer flydde sitt land på grund av det. 7 679 kyrkor attackerades eller förstördes. 4476 människor dödades på grund av sin kristna tro.
Detta pågår medan kyrkomötet har lyxen att fundera på de mest slagkraftiga motionerna till hösten, och hur ointresserade väljare ska lockas till valurnan.
Bara för någon vecka sedan dödades 52 personer och tusentals blev hemlösa efter attacker mot kristna byar i Nigeria runt Plateau State i mitten av landet. En del av vad många kallar en pågående etnisk rensning av kristna i området.
Tidigare i år halshöggs ett 70-tal kristna i Östra Kongo av islamistiska rebeller.
I Mellanöstern, där kristendom först fick vind, har antalet kristna minskat i rasande takt på ett par decennier och i flera länder där man utgjort en större minoritet finns man idag knappt kvar. I Syrien där kristna särskilt sedan IS-åren pressats hårt och gått från 10 procent av befolkningen till cirka 300 000 personer, kommer nu skräckrapporter om nya attacker från regeringen som har nära band till islamistiska HTS, som utfört flera attacker på kristna.
För Svenska kyrkan bör detta diskuteras med högt till tak utan anklagelser om att stöd till förföljda kristna utgör ett hot mot annan hjälp på hemmaplan. Det är bara löjligt.
Man bör också allvarsamt stilla sig inför Johannesbrevets ord som oavsett religiös tro manar till eftertanke:
Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd, men stänger sitt hjärta för honom – hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser utan i handling och sanning.
Det här är en krönika i Kyrkans Tidning. Åsikter och analys i texten är skribentens egna.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.