Den moderna gosskören – för att den får pojkar att vilja sjunga

Sveriges två första gosskörer i modern tid bildades 1920 respektive 1938. Efter det hände just ingenting förrän under andra hälften av seklet. På 2010-talet tog gosskörsbildandet rejäl fart. Idag finns fler än 40 gosskörer i landet.*)

Varför denna ökning? Med få sjungande män har vi börjat förstå att pojkar bäst sjunger tillsammans med andra pojkar. Samtidigt hörs ibland invändningar mot att pojkar sjunger i egna körer:

1)   Varför inrikta sig på att stötta pojkar när det är flickorna som får de minsta resurserna?

Därför att i körlivet är förhållandet det omvända: De få gosskörer som finns drivs inte sällan mer eller mindre ideellt och med små resurser. Några vällovliga undantag finns. För flickor är det naturligt och inte ifrågasatt att sjunga i kör. Att få pojkar att ta steget in i körvärlden kräver ett betydligt mer idogt arbete. Ett välriktat merarbete då exempelvis gosskören i kyrkans regi kanske är den enda församlingsverksamhet där pojkarna finner en naturlig plats.

2)   Varför dela upp körer efter genus?

Många körledare upplever att man når bäst resultat i arbetet om man låter pojkar och flickor utveckla sitt sjungande var för sig. Förutom röstliga olikheter så får pojkarna musikaliskt utrymme och självförtroende. Gosskören legitimerar att pojkar sjunger medan barnkörer med enstaka pojkar ger motsatta signaler.

3)   Hur tas barn med annan könstillhörighet än den de föddes med om hand?

Vår erfarenhet är att det oftast inte är ett problem och att man får bedöma från fall till fall.

En pojke som har sökt sig till gosskören har gjort ett mycket mera aktivt val av fritidsaktivitet än vad en flicka behöver göra. Redan innan han kommer till första repetitionstillfället har han tagit sig över ett antal spärrar. Kanske känner han ingen när han kommer till första repetitionen. Ingen annan i klassen sjunger. Kanske går han till kören trots att han får kommentarer från klasskamraterna. Men han gör det, för att motivationen är stark. Det är de modigaste pojkarna som sjunger i gosskören. De tvingas vara modiga för att få utöva sitt intresse. Den sjungande pojken är genuint intresserad och vill ägna mycket tid åt sången. 

I flertalet av landets musikklasser är två tredjedelar av eleverna flickor. Vad är det som får de musikaliska pojkarna att trivas i musikklass trots att de är i minoritet? Hur får vi fler pojkar att vilja gå i musikklass? En väg att gå är att skolan har en gosskör, där pojkarna får ta det musikaliska ansvaret, istället för att hänga på de mognare och frimodigare flickorna, vars röster fungerar stabilt genom målbrottet och därmed blir färdiga många år tidigare.

Gosskören är ett sammanhang där det är fullt normalt att pojkar sjunger. Sång är norm och inget som behöver försvaras. Pojkarna slipper vara den lilla klicken i barnkören som är full av flickor. Stökiga pojkar i blandade barnkörer lugnar sig inte sällan avsevärt när de istället får sjunga i gosskör.

Gosskören är inte en machokultur. Säkert går det att hitta dåliga exempel, men i gosskörerna råder mycket sällan en typiskt manlig stämning. De kännetecknas tvärtom av mjuka värden som ger stort utrymme för den som annars inte känner sig hemma i den manliga normen eller är osäker på sin  könsidentitet. I gosskören bryr sig ingen om hur du är, så länge du är schysst och kan sjunga.

Gosskörsgemenskapen är stark. Varaktiga band knyts över åldersgränserna. Manskoristerna tar ett stort ansvar som föredömen. De vet att en ung pojke behöver känna gemenskapen med andra killar som sjunger. De lotsar sina yngre kamrater genom målbrottet och hjälper dem att hålla ut. Gemenskapen och upplevelserna gör att pojkarna stannar länge i gosskören.

Så, behövs gosskörerna? Ja, om vi vill ge pojkar självförtroende och en trygg identitet som sångare. Ja, om vi vill ha miljöer där pojkarna inte behöver hävda sig gentemot flickor. Ja, om vi vill ha tenorer och basar i de framtida körerna. Ja, om vi vill skapa platser där både pojkar och flickor får vara sig själva. Ja, om vi vill fostra ansvarstagande män som är vältränade i samarbete, gruppsamvaro och hänsynstagande. Gosskörsverksamhet är fredsarbete.

Stötta de gosskörer som finns. Starta nya gosskörer. Ge pojkarna samma musikaliska förutsättningar som flickorna redan har.

Som en av landets första gosskorister, en 92 år gammal man sa strax innan han nyligen gick bort: “Gosskören var det bästa med min barndom”.

Vivi Boozon, biträdande dirigent för Linköpings Gosskör samt sekreterare i SKGF**)

Lovisa Kronstrand Alinder, dirigent för Linköpings Gosskör

Joakim Olsson Kruse, dirigent för Västerås domkyrkas gosskör och herrkör samt ordförande i SKGF

David Pettersson, ekonomiansvarig i SKGF samt mångårig gosskorist

Margareta Raab, dirigent för Uppsala domkyrkas gosskör

Fredrik Unger, kyrkoherde i Bergsjö församling, kaplan i SKGF samt mångårig gosskorist

Dag Videke, dirigent för Sofia Albertina gosskör, Landskrona samt styrelseledamot i SKGF

Ellinor Wiman, dirigent för Åmåls gosskör samt vice ordförande i SKGF

*) Källa: Enkätsammanställning i projektet med körinventeringen, genomförd 2019–2020 på uppdrag 

av Sveriges kyrkosångsförbund. Rapport utgiven 2020 ”Vi älskar att sjunga – en inventering av 

Svenska kyrkans körliv” (Wessmans Musikförlag).

**) Svenska kyrkans gosskörsförening