Ecce homo! Några steg på vägen till en koncentrerad människosyn

”Människosyn” har under årtionden varit ett honnörsord i svensk etikdebatt. Som begrepp är dock ”människosyn” ofta så luddigt att alla kan samlas kring det, utan att oroas av att det omsveps av ett stort antal definitioner, preciseringar och tolkningar.

En kristen version, som säger allt som behöver sägas, kan man finna i ett specifikt bibelställe bestående av två ord och åtta bokstäver.

Bibelstället är Ecce homo!

1. Ecce homo, alltså se människan Jesus, var Pontius Pilatus ord (Joh. 19:5, 1703, ”Se människan”) för att rikta folkets uppmärksamhet specifikt på Jesus. Pontius Pilatus talade latin, dåtidens dominerande språk för denna världens härskare. Genom att föra fram och peka på just Jesus som människan ställde han denne i händelsernas mitt. Det gällde först mittpunkten för den dagens dramatiska händelser men senare även i ett världsomvälvande skede.

2. Ecce homo inbjuder till att se och skilja ut människan i allt som sker. Människan blir tillvarons mått (homo mensura). Det handlar om att i sitt medvetande behålla den människa som står bredvid en själv och inte låta sig överväldigas av allt turbulent som sker runt omkring.

3. Se människan som just människa är en uppfordran att möta den andra individen som människa och intet annat. Ansatsen har av Martin Buber kallats för att skapa en jag-du relation eller en subjekt-subjekt-relation. Det blir då en fråga om att möta den andra på lika villkor, ett slags ömsesidighet. Då frigör man samtalet från subjekt-objektrelationer, vilka innebär att man betraktar och tilltalar den andra som ett ting eller en maskin. Ecce homo blir en påminnelse om att söka och respektera den andra individen som en fullständig och jämbördig människa.

4. Se människan och hennes behov innebär att hennes situation och möjliga utveckling ställs i centrum. Insatser och ”lösningar” bör vara individuella, inte maskinmässiga. Det kräver en dialogisk förundran inför vad den andra kan behöva eller vilja, kort sagt en förundran inför hennes inre liv.

5. Se människan i samhället. Det är lätt att tappa bort den enskilda människan i ett myller av ansikten i storstaden. En viktig aspekt av detta är att människor i ett kaotiskt vimmel kan känna sig alienerade och stå utan mänskliga relationer. Att då bli sedd av någon annan kan vara ett stöd för att kunna uppleva sig själv som människa.

6. Se människan som mottagaren för predikningar. Ordet är den mottagande människans blivande egendom. Det bör då presenteras så att mottagaren kan ta till sig ordet och bevara det.

7. Se människan i människan handlar om att se hur människan Jesus lever i den människa som står inför oss. Bemötandet får då en ny dimension inom ramen för skapelsen. På så vis når Ecce homo sin innersta betydelse.

Jonas Hartelius

författare