Helheten viktigast när gudsbilder ska jämföras

Anders Stenström beskriver (KT 14/9) mitt sätt att resonera religionsteologiskt som ”problematiskt”. Vari det problematiska består lyckas han trots många ord inte förklara så att jag förstår. Hur som helst landar han i slutsatsen att min uppfattning innebär att ”ingen verklig dialog” mellan religionerna är möjlig. Det är en konklusion som står i strid med vad jag skriver i min senaste artikel i KT (8/8). Där förespråkar jag energiskt en fortlöpande dialog mellan olika religioner, i avsikt att skapa förtroende och öppenhet på ett sätt som leder till ”ökad tolerans och fördragsamhet”.

Stenström för sedan något som liknar ett språkteoretiskt resonemang. Vad jag varit ute efter är att ge ett kunskapsteoretiskt perspektiv. Kort och gott: om man påstår att det bara finns en gud och att världens olika religioner egentligen handlar om och i grunden tillber samma gud, hur vet man det?

För att kunna svara på den frågan krävs en position utanför religionerna från vilken man kan betrakta båda (eller möjligen fler) för att se om respektive gudstro överensstämmer sinsemellan. Men någon sådan position finns inte. Man kan bara tala gud inifrån sin egen trostradition och religiösa föreställningsvärld. Och då räcker det inte med att välja ut någon eller några få egenskaper i det egna gudsbegreppet – som till exempel att gud är tillvarons skapare – och sedan konstatera att denna egenskap återfinns även i andra religioner och att det därför handlar om samma gud. Man måste, hävdar jag, anlägga ett helhetsperspektiv och bedöma samtliga egenskaper som tillhör den gud saken gäller, om man ska kunna påstå att det handlar om samma gud.

Låt mig förtydliga. Om man påstår att två individer är lika räcker det inte att påvisa att båda har vissa gemensamma egenskaper, till exempel samma ögonfärg och kroppslängd. För att säga att två personer är lika behöver man kunna beskriva och jämföra en mängd olika egenskaper, såsom personlighetsdrag, värderingar, attityder och relationer till andra individer, hur de handskas med konflikter och framgångar, vilka förväntningar de har på samspelet med andra och mycket annat. Man kan naturligtvis jämföra enskilda egenskaper hos individer. Men att två personer röstar på samma parti eller tycker om samma mat är inte tillräckligt för att säga att de är lika, annat än i dessa avseenden. För att hävda att två personer är lika krävs mycket mer, många liknande egenskaper.

Samma sak gäller jämförelser mellan olika gudsbegrepp och i den diskussion som förts på dessa sidor sedan i somras handlar det inte primärt om att gudsbegreppen liknar varandra, utan att de är identiska: Det finns bara en gud och det är Gud.

Till sist. Jag har inte någonstans sagt eller skrivit att den gud troende i olika religioner tror på i grunden är olika, vilket Stenström påstår. Det kan varken jag eller någon annan veta något om. Men jag förespråkar religionsteologiskt vad man kan kalla en agnostisk hållning, i linje med Svenska kyrkans biskopars officiella ståndpunkt i frågan: ”Djupast sett rymmer alla religioner något hemlighetsfullt, vars innersta väsen ingen kan utröna”.

Sten Philipson