Ställ om personalen till våra äldreboenden

För mig är inte motsvarigheten till när Jesus låter lärjungarna äta på sabbaten att stänga gudstjänsterna, utan att vi förmår vara ansvarsfullt kreativa och målmedvetna i relation till allt det som kommer från vår egen tids auktoriteter och myndigheter.

Folkhälsomyndigheten uppmanar själva till helhetssyn på folkhälsan. De uttrycker oro för att brutna goda vanor till rörelse kan få särskilt långtgående konsekvenser. 

Kyrkan pratar om att inte ställa in, men gör så för de mest utsatta och motverkar delvis förbättrad folkhälsa. Jag läser att matutdelning ställts in i de delar av Göteborg där folkhälsan redan är som sämst.

Verksamhet för barn och familjer ställdes tidigt i krisen in. Samtidigt som kyrkan och andra talar om hur barn far illa i krisen och därför både fritidshem och idrottsrörelsen uppmuntras hålla igång av våra myndigheter.

Jag önskar att vi framöver får se de digitala projekten som komplement till rymliga, men numerärt begränsade friluftsgudstjänster och hälsosamma pilgrimsvandringar för alla åldrar.

Det är märkligt att prioritera öppet på stormarknaderna och skolorna före öppna kyrkor. Nog är ekonomi och utbildning viktigt, men har inte kyrkan ett djupare värde ändå än dessa?

Jag tänker att båda dessa världar mer än normalt behöver att man kan ta en paus och höja blicken i våra kyrkor.

Nu borde våra församlingspedagoger verkligen offensivt berätta att vi kan ge unga språk, i vid mening, för hantera det som bär bortom konkurser, dåliga betyg och kränkningar, oavsett var de sker.

Det vore att verkligen ta Jesus i hand när han dansar med Skriften om sabbatsbudet.

Jag skulle också vilja se en massiv omställning av personal från inställd församlingsverksamhet till sjukhuskyrkan eller våra äldreboende.

Men kyrkans roll bör heller aldrig bara vara att komplettera, utan att skapa i världen institutioner efter behov.

Allt för länge har vi stannat vid att kritisera försämringar i skyddsnäten som en gång kyrkan lade grunden till. Katolska kyrkan är internationellt en förebild i att driva välfärd utan vinst- och partiintressen, utan utifrån då kärleken inte ger annat val.

Här borde kyrkan kliva fram från en förandligad syn på sig själv och lite för stor respekt för stat och marknad. Vår tro har potential ge en djupare logik, men också stärka en spiral av tillit och omdöme.

Nicklas Sundberg