Succession kräver tydlighet och ärlighet

Succession.

En svår sak. När är det dags att släppa taget och lämna över? Och hur formuleras och vem skriver bokslutet?

Under senare år har jag flera gånger varit i den omedelbara närheten av smärtsamma men ack så nödvändiga successioner, såväl inom kyrkan som den profana världen. I flera fall har det varit dags för långvariga och i många delar framgångsrika ledare att lämna över, släppa taget. Som så ofta har ledarna inte insett att klockan är slagen. I några fall har processen varit smärtsam för många flera intressenter i successionen än de direkt inblandade. Personal, medlemmar, kunder, gäster, etcetera har påverkats starkt.

I den bästa av alla världar klarar en organisation, en kyrka, av att hantera sin egen reproduktion. Efterträdaren finns redan i verksamheten och kan förhoppningsvis ta vid, fortsätta en god utveckling. Behövs det däremot en radikal förändring, verksamheten är kanske i kris, behövs nytt blod.

Jag följde på nära håll successionen i den så dynamiska och stilbildande Katarina församling. Det blev en svår process för många inblandade trots att de flesta parter insåg att tiden var mogen. Den skicklige predikanten och kyrkoherden hade efter många års kamp kommit till vägs ände. Han var beundrad, älskad och de allra flesta i hans närhet försökte på alla vis kompensera hans brister och tillkortakommanden.  Jo, även framgångsrika präster har sina fläckar.

Det gör ont när epokgörande ledare lämnar. Exemplen är oräkneliga, minns exempelvis när Pehr G Gyllenhammar lämnade Volvo. Hur är det ens möjligt att efterträda en sådan solgud? Fråga Sören Gyll. Det måste kanske till ett kaos i verksamheten före en ny ledare – i detta fall Leif Johansson – med stadig hand kunde ta ut en nygammal riktning för verksamheten. Varför inte återigen fokusera på kärnverksamheten – bilar och lastbilar!

I Katarina fanns lyckligtvis en alldeles utmärkt arvtagare. Hon vet hur en kyrklig verksamhet ska utvecklas även om arvet säkert inte sällan tynger. Är utvecklingen tillräckligt progressiv för att skapa en relevant fullsatt kyrka i dessa dystra tider där behovet av andlighet är större än någonsin i modern tid? Ja. So far.

Men kanske hade det varit bättre med en ordentlig rannsakan i samband med successionen i Katarina likt den i Volvo. Borde byken tvättats? Förmodligen.

Evolution är en bra utvecklingsform när verksamheten är på rätt spår, men en revolution måste ibland till för att en nödvändig förändring ska ske. Minns dock att revolutionären själv ofta får ett skott i pannan efter avslutat uppdrag – Lenin, Che Guevara…

Nu står en av de mest prestigefyllda församlingarna i Sverige mitt i byte ledarskap. En ny domprost i Stockholms domkyrkoförsamling har tillträtt. Denne präst står inför en stor uppgift och möjligen ett vägval. Hur radikal ska förändringen bli? Räcker det med en evolutionär process för att bli en relevant kyrka?

Vi får hoppas det.

I fjol bytte vi vd för det noterade industriföretag Christian Berner Tech Trade som jag är styrelseordförande och huvudman för. Den tidigare vd:n hade varit där i cirka tio år, gjort ett utmärkt jobb och vi hade i min mening en bra arbetsrelation. Under senare tid blev det dock alltmer tydligt att han inte var rätt person att ta bolaget till nästa nivå.  Ett steg det var hög tid för.

Efter att styrelsen noga hade övervägt situationen meddelades vd:n om succession - rakt upp och ner och utan några förskönande omskrivningar eller manipulation. Samtalet blev emotionellt.

Jag är i dag tämligen övertygad om att det blev bra för alla parter med tydligheten och ärligheten. Och framför allt att det därmed gavs förutsättningar för den nya externa vd:n att lyckas väl. I dag ett drygt år senare är det bara att konstatera att bolaget sällan haft en bättre utveckling. Hon gör ett strålande jobb för bolaget.  

I dag är det lät att se tillbaka på successionerna i Katarina och Christian Berner Tech Trade med tacksamhet. Båda verksamheterna är relevanta och vitala. Successionen i Katarina hade dock sannolikt varit mindre smärtsam om tydligheten och rannsakan varit större.

Nu hoppas vi på en gynnsam progress i Storkyrkan. Lycka till!

Joachim Berner,
författare och företagare, fd chefredaktör för DN och Expressen