För att citera min lärare i Nya testamentet, vill man ta Jesus på allvar, måste man ta på allvar att Jesus levde för två tusen år sedan.
REPLIK
I en replik skriver Anders Brogren att skattskrivningar förekom. Så klart de gjorde, jag har inte heller förnekat det. Men det var de registrerande tjänstemännen som reste - naturligtvis - inte de som skulle registreras. Lukas hävdar motsatsen, kanske en hint om att textens mening är allt annan än historisk.
På samma sätt med stjärnan. Visst finns såväl stjärnor, planeter i konjunktion, supernovor som andra himlafenomen. Visst kan man be astronomer undersöka åren 4 f. Kr. - 7 f. Kr. Faktum kvarstår, himlakroppar visar inte en tydlig vandringsled från A till B, de stannar inte för att peka ut ett specifikt litet hus på jorden. Ändå är det just vad Matteus hävdar. Kanhända hans text är av ett helt annat slag…
Det går inte att komma till tvåtusenåriga texter, sprungna ur en annan kultur än vår, med dagens uppfattning att historia och fiktion skall hållas strikt åtskilda - och att det historiska har ett värde som det fiktiva saknar. För att citera min lärare i Nya testamentet, vill man ta Jesus på allvar, måste man ta på allvar att Jesus levde för två tusen år sedan.
Varför är det så viktigt för vissa att läsa födelseberättelserna bokstavligt? I Gamla testamentet finner vi stor mening i exempelvis skapelseberättelserna utan att tolka dem bokstavligt.
I Nya testamentet möter vi Jesus liknelser - av honom påhittade berättelser. Det hindrar oss inte att se ett oändligt värde i liknelserna om Den barmhärtiga samariern och Den förlorade sonen. Jesus låter oss se med Guds blick – vem är min nästa? Är vi alltid välkomna hem till Gud?
Är det då konstigt att Jesus följare väljer att berätta på liknande sätt? Är det ens förvånande?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.