Varför detta hemlighetsmakeri vid tillsättning av kyrkoherde?

När en ny biskop ska utses i vår kyrka är ordningen ett under av transparens – åtminstone relativt sett. De nominerade biskopskandidaterna är inte hemliga, alla presenteras ordentligt i bladet, med porträtt och cv. Och hearingarna är offentliga för alla. Finns också på nätet.

Jämför detta med hemlighetsmakeriet som blivit när det gäller tillsättning av kyrkoherde. Ingen offentlighet beträffande vem som sökt. Ingen offentlighet när det gäller processen i stort. Allt mycket hysch-hysch. Rykten och viskningar i korridorer.

Min stilla fråga är: Varför? Fordom – det är inte så längesen faktiskt – stod det i de kyrkliga tidskrifterna vem som sökt såväl kyrkoherdetjänster som komministraturer. Jag tror att den sortens öppenhet inte enbart tillfredsställde nyfikenhet och skvaller. Det handlade om församlingarnas rättighet att ha något hum om vem som kunde tänkas bli deras nya andliga ledare (andligt ledarskap är ju som bekant en viktig del av uppdraget som kyrkoherde – ja, fick man lära sig på pastoralinstitutet, det är faktiskt en del av förväntningarna på varje präst). Det handlade dessutom om de anställda medarbetarnas rimliga rätt att ha en susning om vem som skulle bli deras kommande chef.

Så, återigen, varför detta hemlighetsmakeri? Har ­tanken på kyrkorådet som lika med ett ­företags styrelse fått så pass starkt fäste att man glömmer att det inte är vilken vd som helst som ska tillsättas?

Christer Hugo,
präst i Trångsund-Skogås församling, Huddinge pastorat