Vem lyssnar på dem som lämnat kyrkan som arbetsplats?

Matilda Nyman präst och författare

Foto: Marcus Gustafsson och privat

I stället för att rekrytera nya medarbetare, borde vi lägga tid på att ta reda på vad som fått redan utbildade människor att lämna den. De har viktiga kunskaper och erfarenheter som vi kan lära oss av. Och det skulle vara snabbare, billigare och mänskligare än att rekrytera nya.

Det pratas mycket om rekrytering. Det är både snabbare, billigare och mänskligare att försöka få tillbaka dem som redan är utbildade.

Att vi behöver säkra kompetensförsörjningen av kyrkoarbetare, är vi nog alla överens om. Jag vill också lägga till ett annat perspektiv:

Vad gör vi för att se till att de som redan är utbildade är kvar i tjänst?

Nyligen kom en rapport från fackförbundet Vision som visar att kyrkan som arbetsplats har högre andel kränkningar och mobbning än andra arbetsplatser. Det är tidigare känt att kyrkan ligger i topp också när det gäller andelen utköpta medarbetare och andelen sjukskrivna, särskilt för ångest och utmattning. Jag är nyfiken: hur kommer det sig, i en organisation vars honnörsord är försoning och medmänsklighet? 

Till det kommer också att redan utbildade gör annat än att jobba i kyrkan, och istället kör buss, blir lokförare eller startar eget. Vad får dem att fatta det beslutet?

Nuförtiden verkar det som att Gud kallar människor som ofta redan har en yrkesutbildning och ett antal år i arbetslivet. Det är människor som kommer in med andra ögon och erfarenheter än 25-åringar. Jag hör om människor i den här gruppen som är chockade över kyrkan som arbetsplats. Vad är det de ser när de jämför kyrkan med sina tidigare arbetsplatser?

Präst- och diakonutbildningen är en dyr investering för kyrkan som organisation. Varje enskild student gör också en stor investering, räknat både i tid och pengar, och särskilt för dem som det blir en andra utbildning mitt i livet. Och ändå: efter den här investeringen hör jag om människor som överväger att sluta ganska omgående. Vad kan vi lära oss av dem?

Ja, kyrkan har stora utmaningar med kompetensförsörjningen. Vi skulle kunna lösa det genom att att rekrytera många nya kyrkoarbetare. Ett snabbare, billigare och mänskligare sätt skulle kunna vara att satsa på dem som redan är utbildade. 

Kanske kan en idé vara att stiften eller nationell nivå intervjuar alla i yrkesverksam ålder som är kyrkligt utbildade men inte i kyrkllig tjänst. Vad kan de berätta? Om vad som gjorde dem sjuka, eller fick dem att lämna kyrkan av andra skäl. Om kyrkan vill fråga, kan här finnas viktig feedback på vad som går att lära och korrigera. Det kan vara en klok investering att låta en organisations- eller ledarskapskonsult och någon i vigningstjänsten att undersöka saken. 

Kanske kan människor som en gång vigts eller utbildats hitta tillbaka om förutsättningarna är annorlunda. Och kanske kan fler av de som nu rekryteras stanna längre i yrket. Det vore en nåd att stilla bedja om.

Matilda Nyman, präst och författare

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

41 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Anna
Väldigt bra debattinlägg!
Fd anställd
Ja håller med. Kyrkan är otroligt dålig på att ta tillvara sina anställdas kompetens och erfarenhet. Därför stannar inte dessa medarbetare särskilt länge. Själv har jag dessutom upplevt kränkande särbehandling och man bad mig att inte berätta varför jag slutade för det skulle vara så tråkigt för min fd chef. Men jag tänker jag var för bra för dom! (Och nu har jag det bättre)
Ingrid
Mycket klok reflektion! Jag är själv en av dem som lämnat Svenska kyrkan som arbetsplats. Och visst skulle det vara mycket bättre på flera sätt att kunna få tillbaka de redan utbildade
Barbro Wahlberg
Jättebra Matilda! Vi måste tänka om inom kyrkan och tänka helt nytt. Vi har slagit samman till stora enheter. För att vara ledare för en stor en enhet behöver man vara duktig ledare MEN behöver man vara utbildad präst? Var finns sambandet? Man kan kan var jättebra präst mem kanske inte bra chef
HA
God artikel! Vad tänker skribenten själv om möjliga lösningar?
Orsaker och möjligheter
Om det nu är så att kyrkan är dålig på att ta tillvara sina anställdas kompetens, vad beror det på? Vilka faktorer är det som ligger bakom, och vad samverkar så att det blir en bra eller en dålig arbetsmiljö? Vad skulle behövas för att få till en bra förändring?
Ännu en präst.
Ett antal präster och diakoner slutar sina kyrkliga anställningar men fortsätter vara kvar i ämbetet men sysslar med annat. I kyrkomötet ville Frimodig kyrka att man skulle utreda varför denna grupp är så stor som den är, vilket avslogs. Sanningen är alltid oförskämd som salig Göran Hägg sade. Kyrkan som arbetsplats kan säga mycket om! Mig veterligen finns inget annat samfund där uttalade ateister propsar på att få sitta i församlingens ledning med hänvisning till partibok. Okunnigheten om vad det innebär att vara arbetsgivare är ofta stor. Kyrkoherdens mandat att leda och fördela arbetet respekteras ofta inte, utan man klampar gärna in och arbetsleder när man vill det. Inte blir det bättre av att förtroendevalda har immunitet i förhållande till stift och tillsyn. De är närmast oavsättliga och kan inte disciplineras av stift och biskop med kyrkorättsliga åtgärder, till skilland från präster och diakoner. , Detta skapar en situation där flera präster och diakoner ger upp och söker sig annan anställning. Andra konverterar och avsäger sig ämbetet. Detta är en oroande utveckling som behöver tas tag för att situationen ska förändras.
Anna igen
Funderar själv på att lämna kyrkan som arbetsplats och verka i andra -- profana -- sammanhang. Det finns många skäl till det: bristande professionalism hos många ledningspersoner och -grupper, nivelleringen - att människovärde förväxlas med kompetens, att olika yrkesprofiler bedriver ren lobbyverksamhet för att minsann ta ifrån prästerna vissa uppgifter, att företrädare från andra denominationer blir tongivande i Svenska kyrkan och driver kongregationalistiska resonemang som om det vore en befrielserörelse mot den episkopala strukturen, debattklimatet – att det är så hårt… för att nämna några anledningar… det finns fler…
Orsaker och möjligheter
@Anna igen. Jag tror vi behöver prata mycket mera om just det du säger, att det förefaller vara många olika kyrkliga inriktningar som vill ha det på sitt eget sätt i Svenska kyrkan. Och inte tar hänsyn till Svenska kyrkans egen historia. Svenska kyrkans historia är förstås perspektivrik och mångbottnad - det har ju alltid funnits olika inriktningar i olika delar av landet. Men Svenska kyrkan har ändå sin egen identitet. På samma sätt som andra frikyrkliga samfund har sina olika identiteter. Ekumenik är viktigt. Men för att kunna mötas behöver man också respektera varandras egenart.
Orsaker och möjligheter
@Anna igen Jag funderar på vad du syftar på när du säger att andra yrkesgrupper bedriver lobbyverksamhet för att ta ifrån präster vissa arbetsuppgifter? Det är ju skillnad på att dela på arbetsuppgifter, släppa in varandra i att gemensamt ta ansvar, och att ta ifrån varandra arbetsuppgifter. Det finns säkert olika uppsåt. Några kanske vill frånta andra deras arbetsuppgifter, medan andra bara vill arbeta mera sida vid sida? Här kan man ju också reflektera kring ideellas plats i Svenska kyrkan. Ska ideella mer och mer ersätta anställda? Eller vilken vision har vi för Svenska kyrkan? Det behöver vi också prata mycket mera om, och bli mera öppna med våra olika erfarenheter och perspektiv. Svenska kyrkan har ju aldrig varit en lekmannakyrka på samma sätt som frikyrkorna. Här tror jag att traditioner, identitet och erfarenheter skiljer sig åt.