Viktigt att göra något åt den osunda kulturen

I sitt senaste svar (KT 24/1 -21) betonar Nordgren och Pettersson att ett “tryggt, öppet och undersökande samtalsklimat behövs för utbildning till arbete i Svenska kyrkan.” Återigen vill vi ställa oss bakom denna målbild. Men vad som bekymrar oss är att det brister just här. Det trygga, öppna och undersökande samtalsklimatet saknas till stor del och istället känner sig många studenter oönskade och inte sällan förlöjligade.

När Nordgren och Petterson menar att majoriteten inte delar vår uppfattning har de möjligen rätt i sak. De hänvisar till att “över 700 studenter haft möjlighet att uttrycka sig”, vilket antyder att 28 underskrifter inte är representativt nog. Detta belyser på ett tydligt sätt det vi skrev i vår första artikel – tillhör man inte majoriteten blir man inte heller lyssnad på. Vi har inte fått del av de utvärderingarna, däremot kan vi läsa undersökningen som gjordes under 2020 (KS 2020-1325:3).

Många svar i den undersökningen stöder, breddar och fördjupar det vi fört fram i artiklarna. Därför ser vi med sorg på att kritiken inte verkar nå fram.

Nordgren och Petterson önskar att vi fört fram kritiken på plats. Många av oss gjorde just det, men likt svaren i den offentliga dialogen möttes kritiken med kravet att vara konkret och konstruktiv.

Sedan möttes man ofta av bortförklaringar, förminskningar, förnekelse, likgiltighet eller tystnad. Och inte sällan, som i deras replik, läggs ansvaret och därmed skulden över på studenterna.

Vi vill att SKUI ska vara en plats där kyrkans bredd inte bara tillåts, utan också representeras och får frodas. Vi har vår bakgrund i olika delar av landet och av vår kyrka. Ändå delar vi den känsla som vi i två artiklar försökt beskriva, både mer generellt och med konkreta exempel. Vi menar att dessa exempel visar på en djupare, kulturell problematik som inte går att reducera till enskilda händelser. Vårt mål är inte att svartmåla SKUI med hjälp av dessa berättelser utan att belysa en osund och nedärvd kultur som gör det möjligt för sådant att fortgå. Denna kultur måste bearbetas.

Rektorer, lärare, kaplaner, studierektorer, programchefer m.fl. har kommit och gått, men den kvävande känslan kvarstår. Även detta är en stor sorg.

Kenth Sanfridsson, präst, Uppsala VT20

Ylva Gerdås, kyrkomusiker, Uppsala HT20

Peter Sader, präst, Lund VT20

Staffan Schmidt, präst, Lund VT20

Erik Gislason, präst, Lund VT20

Hanna Petersson, diakon, Lund VT20

Linus Landgren, kyrkomusiker, Lund VT20

Mathias Sånglöf, präst, Uppsala VT20

Simon Tjärnén, präst, Lund HT19

Eric Ericsson, präst, Lund HT19

Annica Sundkvist, präst, Uppsala HT19

Sunniva Rettinger, präst, Uppsala VT19

Pontus Adefjord, präst, Uppsala VT19

Karolina Adlarsson, präst, Uppsala VT19

Nathalie Edin, diakon, Uppsala VT19

Peter Berntsson, präst, Uppsala HT18

Jonatan Janerheim, präst, Lund VT18

Staffan Birgersson, präst, Lund VT17

Johan Marklund, församlingspedagog, Uppsala VT17 (präst HT21)

Catharina Carlsson, präst, Uppsala, VT17

Fredrik Borglin, präst, Lund HT17

Måns Norrsén, präst, Lund HT17

Joel Göransson, präst, Lund HT17

Hanna Rudebrant, präst, Lund VT17

Kalle Karlsson, präst, Uppsala HT16

Sandra Gustavsson, diakon, Uppsala VT16

Erik Keijser, präst, Uppsala VT16

Frida Johansson, präst, Uppsala HT15