Församlingen startade egen musikskola

Det är sen onsdagseftermiddag och ljusa barnröster fyller lokalerna i Älvsborgs församling i västra Göteborg.

Många av de 28 barn och unga som går i musikskolan har kommit för att ha sångövning. Men de som sjunger är betydligt fler, sammanlagt 65 barn och tonåringar återfinns i körtrappan som rymmer tre olika körer att välja på: mellankör, barnkör och diskantkör. Andra kommer för att få pianoundervisning, orgelundervisning eller spela i orgelgrupp.

I musikrummet ska Grim, åtta år, få veckans lektion i piano av pedagogen Ulrika Davidsson. Grim hälsar med ett fast och stadigt handslag som det anstår en ung brottare, innan han sätter sig ner på pianostolen och spelar den melankoliska visan Stave Stave Stenegård.

Lugnt och metodiskt går Ulrika igenom stycket med honom. Han får beröm för sitt spel samtidigt som han uppmanas att tänka på anslaget och hållningen: att sitta bra på stolen och sänka axlarna.

Grim började spela piano i september förra året då musikskolan startade.

– Jag spelade piano hemma hos mormor och morfar tidigare. Men när musikskolan startade ville mamma att jag skulle börja här, säger Grim som övar hemma på sin läxa varje dag.

Han tycker det är roligt att spela piano. Men det verkar vara ännu roligare när han spelar på elorgeln som finns i musikrummet. Och roligast blir det när han sedan får gå upp på orgelläktaren och under Hans Davidssons vägledning prova på hur det är att använda både händer och fötter för att spela på en stor kyrkoorgel.

Det är första gången Grim närmar sig en kyrkoorgel. Men för Vilgot, åtta år, är det vardag. Han sitter vant på orgelpallen och spelar sina läxor och övningsstycken ”Hej, hallå där” och ”Pelle Plutt” och vet redan vilka registerandrag som ger orgeln olika ljud.

– Jag sjunger i pojkkören och fick veta att orgelskolan finns, säger Vilgot. Då började jag spela orgel. Nu tycker jag att det är roligast att spela med fötterna och vi har en orgel hemma som jag kan öva på.

Vilgot får också beröm för sitt spel av Hans Davidsson. Han har en ängels tålamod när han sedan låter en mängd flickor från mellankören prova hur det är att spela på den mäktiga kyrkoorgeln och bekanta sig med orgelpiporna och orgelns olika delar.

Det är Hans Davidsson, Catarina Eckerdal och Ulrika Davidsson som är den vinnande trojkan bakom musikskolan. Alla tre har gedigna utbildningar och erfarenheter med sig in i den nystartade skolan: Hans, som är initiativtagare till projektet har en bakgrund som lärare på högskolenivå och har utbildat kyrkomusiker i drygt 30 år, både utomlands och i Sverige. Ulrika är en erfaren klaverpedagog som även ger konserter. Hon är, liksom Hans, kyrkomusiker men har sitt huvudsakliga arbete i en annan församling.

Gemensamt för de tre pedagogerna är deras brinnande intresse för musik och musicerande, antingen med ett instrument eller med den egna rösten.

Catarina som arbetat med Körtrappan under många år i församlingen säger att barnen inte får så mycket sångundervisning i skolan. Hon menar att det är sorgligt att höra hur deras röster behandlas.

– Vi håller på att tappa barnrösten, repertoaren och barnsångslitteraturen. I skolan undervisas barn utifrån ett vuxet ideal. Men barns röster ligger inte i det registret, säger Catarina Eckerdal.

Den klassiska musiken, möjligheten att lära sig spela piano eller orgel, prioriteras inte heller i dagens samhälle, menar de tre pedagogerna. Kulturskolan ger inte möjligheten att undervisa i orgelspel eller klassisk vokal träning. Risken finns att kulturtraditionen marginaliseras.

– Genom musikskolan kan kyrkan ge barn och unga något som samhället inte erbjuder och komplettera det som kulturskolorna ger, säger Hans, som tillsammans med sina kollegor är överens om att kyrkan för många är vägen in till musiken. Och tvärtom. Någon börjar sjunga i kör, andra upptäcker orgelmusiken. Musiken är en dörr som öppnas och man bjuds att kliva in.

Genom musikskolan kan kyrkan ge barn och unga något som samhället inte erbjuder och komplettera det som kulturskolorna ger
Hans Davidsson, kyrkomusiker och initiativtagare till projektet

För barnen och de unga som kommer till musikskolan för att sjunga och spela är det uppenbart. Visserligen kan man inte räkna med att alla som nu lär sig spela orgel eller piano kommer att bli kyrkomusiker. Men kunskapen och färdigheten att spela ett instrument har man med sig genom hela livet.

– Jag har ett tiotal elever som lär sig spela piano, säger Ulrika Davidsson. Några har ett piano hemma som de kan öva på, andra har keyboards. Tidigare fanns det ett piano i nästan varje hem men det är också en kultur som nästan har försvunnit.

Hennes pianoelever kommer varje vecka, de har förberett sig och gjort sina läxor. Att de sedan får en halvtimmes fokus och uppmärksamhet från en vuxen människa som är helt koncentrerad på ens person – det är något som det kanske inte finns så mycket av i dag.

– Att få det från en vuxen som gör allt den kan för barnet och ger uppmuntran, det betyder mycket.

– Alla har sitt eget talangspektrum, sin profil. Som pedagog får man lägga ribban precis på rätt ställe. Det är det jag eftersträvar i den stunden och för den eleven. Ge framgång och glädje.

Hans Davidsson undervisar ett tiotal elever i olika åldrar. De lite äldre orgeleleverna får öva i kyrkan. De som är lite yngre får öva hemma – oftast på keyboards.

– Att spela med fötterna är lite speciellt. När vi ser att barnen är intresserade får vi fånga upp det direkt. Så redan första lektionen får man pröva att spela med fötterna, berättar Hans Davidsson som bjuder in sina elever att bekanta sig med orgelns värld.

De som sjunger i körerna får med sig noter hem på de stycken som de övar in tillsammans med Catarina.

– Alla barn är välkomna att sjunga. De behöver inte sjunga upp för att komma med i en kör. Men de är här för att lära sig, säger Catarina som just nu satsar tid och kraft för att de unga rösterna ska öva in Stabat Mater av Pergolesi.

– Det är en traditionsförmedling på hög nivå i musikskolan som med råge fyllt sina platser med barn och unga, varav någon kanske blir professionell kyrkomusiker i framtiden.

Om tre år utvärderas projektet och om allt går som det är tänkt och planerat, tror och hoppas de tre pedagogerna att musikskolan kommer att fortsätta.

Men satsningen på musikskolan handlar också om att det utbildas för få organister och kantorer i dag. Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer det att råda en skriande brist på kyrkomusiker, det vittnar all statistik om.

– Det är ett ganska allvarligt läge, fortsätter Maria Lif. Därför är det givet att kyrkan måste ta sitt eget ansvar och vi kan inte bara lägga det på högskolorna och folkhögskolorna som utbildar kantorer.

– Det är en angelägenhet för kyrkan själv. Och när vi beslutade att satsa på musikskolan var det också det starkaste argumentet. Det är klart att vi själva måste vara en drivande kraft i att rekrytera men också att väcka intresset för orgel och kyrkomusiken på ett pedagogiskt och lekfullt sätt.

Joakim Sjöberg, ordförande i församlingsrådet, och vice ordförande i kyrkorådet, instämmer.

– Det är också ett kulturarv vi har att bära på som kyrka. Det ser jag som en stor drivkraft.

Han är glad för det stora gensvar som musikskolan redan fått.

– När det blir så här bra i starten kan man tänka sig att det blir fler församlingar som blir intresserade, kanske inte bara i närområdet utan runt om i Göteborg.

Var det lätt att få med sig kyrkorådet?

– Det var ingen större diskussion om det, säger Joakim Sjöberg. Informationen vi hade fått var så genomarbetad att det var svårt att säga nej. Sedan såg man också vinsten i det hela, nämligen att vi som kyrka kan ta hand om våra egna musiker.

– Jag trodde inte att intresset skulle vara så stort från början, inflikar Maria Lif. Jag trodde det skulle växa långsamt. Men här smällde det till direkt.

Båda gläds nu över att man kan testa den här typen av satsningar i pastoratet, att det kan bära sig ekonomiskt på ett annat sätt än när man var en egen församling.

Samtidigt lyfter de fram det arbete som Hans, Ulrika och Catarina lägger ner på musikskolan.

– De är sådana duktiga pedagoger. Det viktigaste är att barnen får känna både glädje och nyfikenhet i sitt musicerande. Det är nyckeln till att det ska hålla långsiktigt.