Här stärks kyrkans kvinnliga ledare

På Stjärnholms stiftsgård i Strängnäs stift ringer kapellets klockor till andakt innan lunch. Det blir en välbehövlig paus av återhämtning för de åtta deltagarna i ledarskapsprogrammet ”Kvinna och kyrkoherde”. Förmiddagen har varit ansträngande.  Återigen har de fått blotta sina svagheter för varandra, den här gången genom samtal kring de nio försvarsmekanismerna: bortträngning, förnekande, resignation, kompensation, förringande, rationalisering, humor, regression och projicering. Deltagarna har uppmanats att berätta om vilka försvar de själva gärna använder sig av i sin yrkesroll som kyrkoherde.

– Jag tror vi alla har ganska höga krav på att vi vill vara goda ledare. Ju mer vi förstår vilka försvarsmekanismer vi har och är medvetna om dem, desto bättre ledare blir vi. Det handlar om att bottna i oss själva och hitta våra styrkor, säger en av deltagarna, Annika Hansson Lindström, kyrkoherde i Frustuna församling.

Bakom ledarskapsprogrammet står Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Det är fem träffar med tre utbildningsdagar i varje. När Kyrkans Tidning besöker gruppen ses de för tredje gången. Deltagarna, som är från hela landet, berättar att det gick snabbt att komma varandra nära. Själva menar de att det beror på att uppgifterna de ställs inför är så pass utelämnande.

Redan vid första träffen fick deltagarna en och en ta plats framför gruppen och i rollspel gestalta en verklig situation från sitt arbete som de tyckt varit svårhanterad. En kudde på en stol mitt emot fick agera motparten. 

– Vi fick möjlighet att göra det på nytt. Säga det vi hade velat säga, göra det vi velat göra eller få hjälp att komma ur den situationen som blivit. Det var otroligt lärorikt. Efteråt blev man helt slut, säger Annika Hansson Lindström. 

Att lära sig bli en bättre ledare är en ansträngande process. En av deltagarna beskriver det som att själen blir mörbultad, en annan säger att de genom programmet bryts ner för att sedan byggas upp igen, säkrare och tryggare. En tredje beskriver det som läkande och förlösande, nästan upprättande.

– Det är nyttigt att utsätta sig för de där lite obehagliga situationerna. Alla de råd jag har fått här har jag praktiserat och känner att jag redan kommit en bit på väg, säger Lise-Lott Wikholm, kyrkoherde i Norrala-Trönö församling.

Vad är det viktigaste du hittills fått med dig?

– Att våga stå kvar. Som chef får man uppleva både det som är roligt och det som är jobbigt. Ingenting är beständigt, det är skönt att veta, men man måste våga stå kvar när det är jobbigt.

Känslan av att inte vara ensamma med sina utmaningar lyfter flera av deltagarna som en av de viktigaste aspekterna med programmet.

– Jag har fått mycket respekt för mina kollegor här. Det är otroligt kompetenta kyrkoherdar som också haft problem som jag kan bolla med, det är verkligen en skattkista! Säger Kirsten Alm, kyrkoherde i Åtvids församling.

Hon menar också att vissa specifika erfarenheter delar deltagarna med varandra, just för att de alla är kvinnor.

– Vi måste kämpa på ett annat sätt för att få respekt och auktoritet. Det är inget som bara faller i vårt knä, som för andra kollegor som när de dyker upp i kaftanen får det automatiskt. Det tror jag att vi alla har erfarenhet av, säger hon och de andra kyrkoherdarna nickar instämmande.

En undersökning som Malmö universitet gjorde 2018 visade att kvinnliga präster mår sämre på jobbet, jämfört med sina manliga kollegor.

Ledarskapsprogrammet är en åtgärd för att motverka det.

Programmet ges av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao). Helén Källholm, Skaos tidigare vd under nio år, har utformat och leder programmet tillsammans med konsulten Monica Klingvall.

De är noga med att poängtera att satsningen är just ett ”program” och inte en kurs eller utbildning. Med den benämningen vill de signalera att det som erbjuds deltagarna är personlig utveckling. Det förekommer inga föreläsningar och teoriinslagen är få och hålls korta. Istället ligger fokus på självreflekterande övningar som kopplas till konkreta ärenden som kyrkoherdarna har, eller har haft, att hantera i sina församlingar.

– Vår grundsyn är att om man ska leda andra måste man först kunna leda sig själv, säger Monica Klingvall.

– Målet för oss på Skao är att bidra till arbetsmiljöarbetet i Svenska kyrkan. Vi kan tillhandahålla massvis med blanketter och checklistor om systematiskt arbetsmiljöarbete, men till syvende och sist måste man också jobba med ledarskapet. Min absoluta övertygelse är att man måste börja uppifrån, säger Helén Källholm.

Att programmet riktar sig till just kvinnliga kyrkoherdar är en direkt konsekvens av den undersökning av arbetsmiljön i Svenska kyrkan som Malmö universitet genomförde 2018, på uppdrag av Skao. Enkätfrågor gick ut till alla anställda präster och diakoner i Svenska kyrkan. Ett resultat som stack ut var att kvinnliga präster skattade sin psykosociala arbetsmiljö som sämre, jämför med manliga präster.

– Ett sätt att jobba med kvinnliga prästers arbetsmiljö är att jobba med ledarskapet, alltså kvinnliga kyrkoherdar. Vi jobbar med det här i vårt övriga i arbetsmiljöarbete också, men det här blev en speciell satsning, säger Helén Källholm. 

Har ni anpassat programmet på något vis eftersom det riktar sig enbart till kvinnliga kyrkoherdar?

– Nej, inte i upplägget. Men om det nu är så att kvinnor upplever sin arbetsmiljö som sämre än sina manliga kollegor finns en poäng i att känna att man öppet kan prata om det, dela erfarenheter och ta stöd. 

Arbetsmiljöundersökningen visade också att många kyrkoherdar uppfattade sin roll som otydlig. Helén Källholm framhåller att det är en komplex form av chefskap att vara kyrkoherde.

– Om man jämför med en chef i ett företag i motsvarande storlek så har man där inte lika många komplicerade frågor vad det gäller till exempel ekonomi, fastigheter och kulturarv, som en kyrkoherde har. Och då är det utöver det teologiska uppdraget. 

– Och ju mer komplext ett uppdrag är, desto mer personlig mognad behövs, all forskning visar på det och det har vi som utgångspunkt, fyller Monica Klingvall i och förklarar att personlig mognad är att kunna gå från omedvetna handlingar till medvetna val.

– Att veta hur jag påverkas av andra och hur jag påverkar andra. Det är det som vi håller på med hela tiden.