Antje Jackelén: ”Hans röst hade behövts i en tid som denna”

Hur reagerar du personligen på påve Franciskus bortgång?

"Det är sorgligt, även om vila och frid är honom väl förunnade efter hårt arbete, ofta i stark motvind. Och fint att han fick dö på annandag påsk som ju handlar om mötet med den uppståndne. Men hans röst hade behövts i en tid som denna!", skriver Antje Jackelén i ett mejlsvar till Kyrkans Tidning.

Hon träffade påve Franciskus åtta gånger under sin tid som ärkebiskop. 2016 kom han till Lund på ett historiskt besök med anledning av att 500-årsminnet av reformationen.

"Aldrig dogmatisk petimäter"

"Jag har uppskattat hans pastorala blick som yttrade sig i lyhördhet för människors behov och engagemang särskilt för människor på marginalen och på flykt. Denna blick gjorde också att han i ekumeniken aldrig blev någon dogmatisk petimäter utan fokuserade på människors längtan efter gemenskap och enhet. Det blev tydligt bland annat i hans engagemang i samband med Lund 2016", fortsätter Antje Jackelén. 

Hon konstaterar också att påve Franciskus ville själv och uppmanade andra att använda makt till tjänst och omsorg:  "Aldrig makt för maktens skull."

Modig och vidsynt

På frågan om vad hon tycker har varit viktigast med Franciskus tid som påve räknar Antje Jackelén upp fem områden:

• Hans mod i ord ("att tala sanningens ord till makthavare") och handling ("att tvätta intagnas och muslimska kvinnors fötter på skärtorsdagen")
• Hans pastorala hållning ("en präst ska lukta stall; den som står i evangeliets tjänst har all anledning att visa glädje; behovsdriven snarare än dogmatikdriven ekumenik")
• Hans ekumeniska och interreligiösa vidsynthet. Ett av Antje Jackeléns exempel hans uppskattning av lutherska kyrkor, mycket på grund av att en svenskkyrklig präst hjälpte honom i en andlig kris. Ett annat Laudato Sí som avslutas med två böner, en som kan bes tillsammans av judar, kristna och muslimer och en som är specifik kristen.
• Hans strategiska handlag i att driva förnyelse "trots det motstånd han ständigt mötte, inte minst bland de egna i Vatikanen"
• Hans engagemang för kvinnors roll i kyrkan

"Visserligen blev nog hans kvinnosyn lidande genom den enkönade miljö som han präglats av och vistats i och tillsammans med många katolska teologer hade jag gärna sett fler steg i riktning mot prästvigning av kvinnor. Men att han på sistone utnämnde flera framstående kvinnor till ledande positioner är värt att noteras", skriver Antje Jackelén. 

Transparens

Inför valet av ny påve: Vad är det bästa som kan hända? Finns några hotbilder?

"Alla som sett filmen Konklaven tänker väl på hotet att den Heliga anden motverkas av inte alltid så ädla maktbegär. Bortsett från det – den polarisering som är så uppenbar på många områden idag påverkar också kyrkan. Det finns alltid en risk att kraft framkallar motkrafter som vill vrida historien tillbaka", skriver Antje Jackelén och fortsätter: 

"Enligt vad jag kan bedöma har den synodala processen som ägt rum varit av godo när det gäller transparens i maktutövandet och den roll som icke-vigda kvinnor och män kan ha i kyrkan. Det vore olyckligt om klockan vreds tillbaka i det hänseendet. Och då tänker jag inte bara på upparbetningen och förebyggandet av sexuella övergrepp och annat maktmissbruk utan också på blomstrande liturgi och ett fullödigt församlingsliv i övrigt."

Antje Jackelén tror att det är bra om katolska kyrkan får en påve som är "fast rotad är fast rotad i evangeliet, böneliv och lärjungaskap, som delar Guds kärlek till världen och brinner för kyrkans sändning för världens skull och som modigt och troget utför sitt uppdrag som en tjänst åt kyrkan, mänskligheten och hela skapelsen."